”Det här är ingen idrottshistoria – det här är en livshistoria”

Stefan Holm

Mardy Fish slutar – och berättar om sin livs match utanför planen

Mardy Fish föll i andra omgången i årets US Open, men många ser amerikanen som turneringens stora vinnare.

33-åringen återvände till Flushing Meadows för att berätta om sina psykiska problem.

– Jag är här för att visa svaghet, och jag skäms inte över det.

På sajten theplayerstribune skriver Mardy Fish själv om sina problem. Han utgår från US Open 2012, då han skulle möta Roger Federer i åttondelsfinalen. En hel tennisvärld såg fram emot mötet på Arthur Ashe Stadium, men matchen blev aldrig spelad.

Fish, då 25:a i världen, lämnade walk over. Läkaren hade avrått honom från att spela. Det var, som det hette, en försiktighetsåtgärd.

– Vi är inte hundra procent säkra om det här har att göra med hans tidigare problem. Mardy mår bra och kommer att flyga hem till Los Angeles i morgon. Det här är bara en säkerhetsåtgärd och jag räknar med att han kommer att spela i Asien i höst, skrev hans agent, John Tobias, i ett mejl till AP.

Skulle bli hans livs match

Vid tidpunkten var det känt att amerikanen led av hjärtrytmrubbningar, men vad som exakt hände timmarna före det som skulle bli hans livs match visste bara Mardy Fish och hans närmaste.

I bilen mellan spelarhotellet och anläggningen i Flushing Meadows började de komma, de kraftiga ångestattackerna. Först med 15 minuters mellanrum, sedan var tionde minut.

– Det enda som kan få mig att må bättre just nu är tanken på att inte spela den här matchen, sa Mardy Fish till sin fru, Stacey.

– Spela inte då, svarade hon.

Paret tog sig efter många om och men hem till Los Angeles där Mardy Fish fortsatte att må dåligt. Han isolerade sig för omvärlden och gick inte ut på tre och en halv månad, förutom när han skulle träffa sin psykiater.

”Förväntningarna förändrades”

När han tittar i backspegeln misstänker han att han la grunden till sin ohälsa redan 2009. Han var 27 år då, och hade en meritlista och ett liv som han borde vara nöjd med. Mardy Fish tog sig till OS-final i Aten 2004, han hade vunnit ATP-turneringarna i Stockholm och Houston, han var nygift och hade tjänat en förmögenhet.

Amerikanen ville mer, lade om sin livsstil, rasade i vikt och lyfte på rankingen. 2011 hade han bara sex spelare före sig, men det betydde inte att han var nöjd.

– Förväntningarna förändrades, både externt och internt, med rankingen. Det är, när jag tittar tillbaka, inte nödvändigtvis hälsosamt. Först blev det stressande, sedan blev det destruktivt. Tanken på att jag inte var tillräckligt bra var kraftfull. Allt jag fokuserade på var att göra ännu bättre ifrån mig. Det var ett dubbeleggat svärd, skriver Mardy Fish.

Sedan, när han drabbades av hjärtbesvär, började hjärnspökena komma med allt tätare mellanrum. Mardy Fish berättar sin historia, om sömnproblem, att han inte vågade vara ensam, om ångesten som höll på att äta upp honom.

– Ironiskt nog existerade problemen bara utanför banan. Tillbaka på hotellrummen googlade jag ångeststörningar, panikångest, depression, mental hälsa... Jag visste inget om det och visste inte vad jag skulle ta mig till, skriver han.

”Jag måste härifrån”

I US Open 2012, i den tredje omgången mot Gilles Simon, drabbades han för första gången av en ångestattack på tennisbanan. Vid ställningen 3-2 i fjärde set tittade han på klockan.

01.15. Mardy Fish insåg att det skulle bli en lång natt, och att han skulle må dåligt dagen därpå.

Han lyckades ändå vinna matchen, men minns inte hur. Däremot kommer han ihåg hur Justin Gimelstob intervjuade honom på banan efter matchen.

– ”Snälla, skynda på. Jag måste härifrån.” När det hände på banan visste jag att inget skulle bli sig likt igen.

Två dagar senare skulle Mardy Fish ha mött världens största tennisspelare på världens största tennisarena. Det blev inte så, och han spelade inte i Asien den hösten.

Det dröjde ett halvår innan amerikanen var tillbaka på touren, och det skulle bara bli ytterligare tio turneringar.

Mardy Fish ställde upp i US Open för att avsluta karriären, och berätta öppet om en sjukdom som få människor vågar tala om. Han gör det, skriver han, för att tiotals miljoner amerikaner har psykiska problem.

– Det är inte lätt att prata om psykisk ohälsa inom idrotten. Det är inte märkbart, och inte direkt maskulint. Vi är tränade att vara mentalt tuffa. Den som visar svaghet, har jag fått höra så många gånger, ska skämmas. Men jag är här för att visa svaghet, och jag skäms inte. Jag skriver för att berätta för folk att svaghet är okej. Jag är här för att berätta för folk att det är normalt.

De verkliga segrarna

Mardy Fish har blivit 33 år och rasat till 581:e plats på världsrankingen. Han besegrade Marco Cecchinato i öppningsmatchen, men förlorade mot Feliciano Lopez i den andra omgången. Fish hade chansen att serva hem matchen vid ställningen 5-4 i fjärde set, men spanjoren fick fram ett skiljeset och vann det med 6-3.

Det spelar ingen roll. I sociala medier hyllas Mardy Fish som om han vunnit sitt livs största seger, och det kanske är det han har gjort.

– Det här är ingen idrottsfilm, och det kommer inte bli ett slut som i en idrottsfilm. Jag kommer inte rida bort i solnedgången. Jag kommer inte att lyfta pokalen. Jag kommer inte att vinna turneringen. Det är okej, för det här är ingen idrottshistoria. Det här är en livshistoria.

– Jag kämpar dagligen mot min ångest. Jag tar dagligen mediciner. Men det händer att dagar passerar och jag vid läggdags tänker: Hey, jag tänkte inte på det en enda gång i dag. Det betyder att jag har haft en väldigt bra dag. Det är de verkliga segrarna för mig.