”Tacksam över att man lever”
Publicerad 2020-10-06
LEKSAND. Det har gått 40 dagar sedan Jonas Ahnelöv var med om olyckan på Leksands träning. En skridsko orsakade ett djupt sår i halsen och Ahnelöv var nära att mista livet.
I dag är han tillbaka i träning.
Som en ny människa.
– Jag tar inte livet för givet längre. Och försöker maxa varje dag, säger han om livet efter olyckan.
Det är en kampövning i ena zonen i Tegera Arena.
Vi skriver den 28 augusti och Leksand förbereder sig inför Skoda Trophy i Södertälje.
En lagkamrat till Jonas Ahnelöv ramlade till isen och Ahnelöv faller på honom. När sedan lagkamraten ska åka iväg ställer han sig på Leksandsbackens hals med skridskoskenan och trycker till.
Olyckliga omständigheter under en extremt kort sekvens som kunde fått enorma konsekvenser.
– Jag minns inte alltför mycket. Men det bränner till och jag minns att det blev blod på isen. Sedan tar jag av mig handsken och känner med handen att det är blod på halsen också. Allt är overkligt och på något sätt reser jag mig upp och åker till båset. Har fått berättat för mig att Marek Hrivik öppnar båsdörren och att vår materialare Rob Flahiff sätter tryck med en handduk över såret på halsen, berättar Ahnelöv i första intervjun efter comebacken på is med Leksands IF.
Helikopter flög dit
Vi ska återkomma till nuet och hur Ahnelöv mår i dag.
Men vi backar bandet till efterspelet av olyckan och hur dramatiskt det var för Ahnelöv, hans familj och för alla vänner i Leksands IF.
– En ambulans var blixtsnabbt på plats och även en helikopter. Jag är imponerad över hur proffsigt allt sköttes. Jag fick sedan åka ambulans och på sjukhuset sa de att jag haft tur. Någon millimeter till och det hade varit godnatt, säger han.
Såret, ganska högt upp på halsen, var sex–sju centimeter långt och en centimeter djupt. Halspulsådern klarade sig mirakulöst.
Efter vård och omsorg fick han lämna sjukhuset.
”Jag var rädd”
Men nästa process startade.
Att våga spela hockey igen. Att våga åka skridskor med de hemska minnena och mardrömmen från den 28 augusti.
– Jag gjorde ett comebackförsök tidigare. Men det gick inte. Jag var rädd på isen och det var för tidigt. Jag kanske ville för mycket, men jag var inte där mentalt, säger han.
Nu har han haft vila ett tag, varit med familjen, och i dag, tisdag den 6 oktober, tränade han fullkontakt med laget för första gången sedan olyckan.
– Jag har använt mig av en mental rådgivare. Vi har pratat flera gånger i veckan och vi har tagit det ett steg i taget. Jag ringde honom direkt efter ispasset i dag och vi var nöjda tillsammans.
I förra veckan valde han att åka bort från Leksand och inte tänka en sekund på ishockey eller Leksand. Fokus låg på golf, mys, vänner och samkväm.
Isträningen med Leksand gick bra i dag. Inga incidenter, ingen rädsla och det enda som var olikt sig för Ahnelöv var konditionen.
– Ja, flåset var inte där. Men annars var det helt okej. Jag var inte rädd och jag försökte spela sådär fysiskt som jag ska göra och bara leva i nuet. Min mentala rådgivare säger att jag inte ska tänka så mycket.
”Tar inget för givet”
Det är en ny Ahnelöv numera.
En mer känslosam 32-åring som gått igenom ett livsöde man inte önskar någon. Som blivit ännu mer sammansvetsad med sin lilla familj och njuter av varje dag och minut.
– Min äldsta son Memphis blev mycket berörd av allt som hände. Han fyller snart sju år och han ville ett tag inte lämna mig. Vi har kommit varandra närmare nu och ibland kikar vi bara på varandra i tv-soffan, myser och ler. Oerhört kärleksfullt. Jag tror han fattade hur nära det var och att han kanske haft mycket tankar om det. Nu följer han mig överallt och vår relation är väldigt djup. Jag vill göra allt för honom, och resten av min familj, varje dag numera och tar inget för givet. Man ska vara tacksam över att man får vara frisk och lever.
Hade du tänkt att sluta med ishockey?
– Man kan inte vara rädd eller tänka på sin familj på isen. Då går det inte. Jag måste kunna koppla bort olyckan för att bli en hockeyspelare igen och det tror jag att jag kan göra.
Vad säger du om debatten om halsskydden och böterna som delas ut nu?
– Det är bra att man berättar vad som är fel och rätt. Och klart att man ska ha halsskydd. Men jag hade halsskydd och det skyddar inte mot allt. Kanske ska vi fundera på om det går att uppdatera halsskyddet.
När kan du spela match med Leksand igen?
– Det vet jag inte. Kanske om en vecka. Men då måste allt kännas rätt och utan bakslag. Sedan ska jag platsa också. Jag har sett matcherna på video och man vill så gärna hjälpa till. Mitt liv är ishockey, det är det enda jag kan. Vill så gärna ha tillbaka det livet.