Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Matteus

För att förstå Söderling måste du förstå flickvännens blogg ...

allt blottläggs... Nu är det kändisarna som dikterar villkoren – via bloggen.

Jag är av den bestämda uppfattningen att om man inte kunde förstå Fotbollsfrun Malin Wollin så kunde man inte heller förstå den speciella kultur som gjorde att Kalmar FF kunde vinna allsvenskt guld.

För att förstå Robin Söderlings framgångar måste man med samma resonemang förstå Jenni Moström.

I Kalmar FF:s nya glossiga magasin Fokus visar man återigen upp nya attitydbilder på stylade spelare för att ge skenet av att storstaden finns i Kalmar med män med lite för mycket pengar och lite för mycket tid för att konsumera.

Kalmar framstår som ett lite lätt förvuxet Göteborg.

Det är bra. Jag gillar det. Storstaden Kalmar.

Malin Wollins blogg kom som en kaxig termometer mitt i röven på den storstaden redan för tre år sen. Trendigast och modernast fångade den först av alla den tidsanda, vilja och energi som skulle göra Kalmar störst.

Hade inte Malin Wollin uppfunnit sig själv hade någon annan tvingats göra det.

Nu har vi Jenni Moström. Visa mig din flickvän och jag ska visa vilken sorts världsstjärna du är. Jenni är Robin Söderlings flickvän och bloggar på improveme.se.

Jenni kallar sig själv ”spelarflickvän” och är snygg. Det är ofta sportflickvänner.

Hon skriver:

–Jag är alltid stolt över Robin men ... I DAG VA HAN ÄR SÅ JÄVLA BRAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hon fördjupar:

–I dag har vi varit förlovade i 1 år.

Hurra hurra hurra! Ha ha ha, bästa året i mitt liv så här långt.

Söderlings flickvän har högskolepoäng och en något haltande karriär som golfspelare bakom sig. På bloggen berättar hon om sitt ständiga pluggande och examensarbetsskrivande medan pojkvännen spelar tennis och plötsligt bara vinner och vinner.

–Känns lite svårt att motivera sig och fokusera nu när det finns 1 000 andra saker som flyger runt i mitt lilla huvud, skriver hon.

Hon berättar om shoppingturer, fika och tar bilder på sina fina röda klänningar och visar bilder från vardagsrummet på hur Robin får massage.

Det är på det hela taget väldigt trevligt.

”Han är allt fin min kille.”

Den privata sfär som våra världs-stjärnor förr brukade hävda var universums mest viktiga hänger de numera ut till allmänt påseende. Jenni skriver om hur de går ut på stan och det par som för en dryg vecka ingen tog notis om blir nu föremål för allmän hysteri och autografskrivande.

–Alla, verkligen alla stod bara och stirrade, som att Robin var en apa i en bur. Sedan skulle det tas kort var 3:dje sekund. Till och med i taxin hem så satt chauffören och refererade om att vi åt glass och vad vi nu gjorde till sin flickvän i telefonen, skriver Jenni.

Fulaste han sett

Hon och Robin åker in till stan för att köpa klockor.

–Framför mig i denna pyttelilla butik sitter min favoritmodell Lily Cole, ni vet hon som har alldeles rött hår och ser ut som en liten docka. Robin har ingen aning om vem hon är och tycker att hon är bland det fulaste han sett. Jag ska citera honom ”ja, hon kan ju inte vara känd för sitt utseende iaf”.

Jenni är inte ensam.

Det finns snart inte en artist som inte berättar och twittrar om sitt privatliv och visar upp sig och sina barn och ragg för allmänt påseende. Gammelmedia, som jag, står förundrad och betraktar och undrar över vad som egentligen hände när det mest privata plötsligt skulle vara det minst privata.

Men jag förstår poängen; det är kändisarna själva som dikterar villkoren numera. De berättar vad de vill. Men å andra sidan hamnar alltid deras privatliv förr eller senare på någon löpsedel eller i nån skvallerblaska och då är det inte så himla privat längre och uttolkare är de poeter och marodörer som gör löpsedlar.

Och då kanske det inte är lika kul längre.

Ställer upp på allt ...

Jenni skriver:

–Det är ju så när man spelar semi i Franska, då ställer tjejerna upp på allt.

På vadå, undrar ni lystet, men då kan jag berätta - innan nån löpsedelsconquistador får upp spåret - att det handlar om att hon är hans egen lilla tvätt-tant.

Jag vet inte om det är för att jag håller på att bli gammal, men jag har verkligen börjat gilla Fredrik Virtanens måndagssida.

Jag tror att det var när han såg Djurgårdens kommande spelschema som Zoran Lukic valde att avgå: DIF-Helsingborgs, Kalmar-DIF, DIF- Elfsborg, Elfsborg-DIF, Gefle-DIF, DIF-Hammarby, Örebro-DIF, DIF- IFK Göteborg.

Herregud...

Nu väntar vi bara på Susanna Kallurs killes blogg.

Igor Armas är med i gruppen ”Ta domarlicensen från Martin Hansson” på Facebook.

Jag tycker till och med att DN På Stan är kanon.

Jag hade velat se Samuel Eto’o och Adriano i samma anfall i Inter. Då hade klubbens låt Pazza Inter Amala passat ovanligt bra.

Dräneringen av Serie A fortsätter obönhörligt.

Malin Wollin gjorde för övrigt en lysande parodi på mig – kolla Lika som Bär – i veckan på sin blogg under rubriken ”Du ska inte tro att du är nåt Anrell” där hon publicerade en variant på min Manchester United-bild.