Stadsloppet är bland det allra bästa vi sett

Johan Linderstam: Hoppas Stockholm såg och lärde

GÖTEBORG. Med kunskap föds insikt och ur insikt föds kunskap.

Jag lärde mig en del i går.

Ett stadslopp handlar om små detaljer, optimala linjer och slipad taktik.

Det handlar också om galenskap. Och framtiden.

Jag diskuterade möjligheten till ett DTM-lopp i Göteborg med Mattias Ekström i fredags.

Mellan kaffeklunkar och meningsutbyten flög plötsligt en fråga genom luften på klingande dalmål, och ibland är svaret mer självklart än vid andra tillfällen, ibland måste man fånga en möjlighet med båda händerna.

Mattias skulle slå banrekord med sin DTM-bil på banan

i Frihamnen och undrade:

– Du ska inte åka med på morgonen då?

Jofan, klart jag ska. Vem skulle säga nej till det?

Sedan blev det lördag och Ekström tog ner min referensram från tavlan och naglade upp en ny med tretumsspik.

Stadsloppet i Göteborg är en galet tajt historia, med snäva kurvor, snabba chikaner, höga vallar, betongkanter och total avsaknad av avåkningszoner, och när man sitter shotgun i ett 470-hästars DTM-monster på den banan och ser hastighetsmätaren pinna iväg till 216 kilometer i timmen på en kort raka för att sedan känna bromsplattan i botten och sitt huvud väga några hundra kilo så förstår man en hel del.

Minsta lilla misstag står dig mycket dyrt

Och när man ser den höga betongmuren slicka bilens vänstersida efter att ha tagit den snabba chikanen i en hastighet som inte borde vara möjlig så förstår man om möjligt ännu mer.

Ett stadslopp är en balansgång mellan möjligheter och hot, det är gambling med marginaler som spelbrickor och minsta lilla misstag kan kosta som en dålig kväll i Vegas.

Det är helt enkelt förbannat jävla kul för den som ser på, och när STCC-loppen väl triggades i gång så bjöds publiken på den mest underhållande racingen som den antagligen har sett den här ligan bjuda på. Kanske någonsin.

Det var smällar, omkörningar, taktiskt rävspel, retoriska utspel och 24 varv av fullständigt vansinne. Galenskap på ett bra sätt, och allt bara i det första loppet.

Sedan körde de ett race till, med samma hetta och kokpunkt i underhållningsvärdet, och det är lätt att konstatera en sak.

Racing ur publiksynpunkt blir inte mycket bättre än så här.

Om nu Stockholms starka män och kvinnor fått en förfrågan om ett stadslopp i stan så hoppas jag att de var här den här helgen och tittade, tog intryck och njöt.

Och lärde sig en del.

Det gjorde i alla fall jag.