Basket i alla ära – min verkliga dröm är mötet med Nicholson
10 sportevenemang du måste se innan du dör – åttonde anhalt: NBA
LOS ANGELES. Egentligen handlar det väl bara om chansen att få sitta bredvid Jack Nicholson eller någon av männen i Entourage och att få titta på en vanlig enkel liten basketbollmatch.
Drömresan nummer åtta – snart ska jag se Los Angeles Lakers mot Chicago Bulls.
Snart ska jag se De Två Dynastiernas möte i den enda basketligan värd namnet.
När jag pratar med några idrottskännare på Los Angeles Times säger de att den största matchen i hela Nordamerika är den mellan Michigan och Ohio State i amerikansk fotboll. ”The Game”. Universitetslag.
Mångmiljonpublik. Större än hockey, basket, baseboll, NFL, vad ni vill, säger de.
Men jag vet inte, jag såg Montreal–Toronto häromveckan i Montreal och jag måste säga att den rivaliteten inte bara var äkta och historisk och klassmässig, den var också på riktigt. Lagens spelare och supportrar tyckte verkligen inte om varandra.
Jag såg Boston Red Sox mot New York Yankees i baseboll och det var samma där; ingen stor kärlek utan istället en rivalitet som gick hundra år tillbaka i tiden och var klassbetingad och en uppgörelse mellan uppkomlingar och det nya landets nobless.
Jag älskade varje sekund.
Det var idrott på riktigt i en världsdel där idrott ofta mest är en ursäkt för att äta fet mat och dricka magert öl.
Nu ska jag se basket i NBA och jag har höga förväntningar.
Mina chefer har sina förväntningar de också.
Större än Shaq, Kobe & Magic
De har beställt den traditionella startbilden från den här serien, ni kanske har sett några, jag brukar posera i en helst inte alltför förnedrande position i några lokala attribut.
Här i Los Angeles vill de att jag ska stå i en gul-lila XXXL-baskettröja av märket Los Angeles Lakers, endast iklädd pannband, gympaskor och tatuering av klistertyp.
Hur kul som helst.
Jag gör dem till viljes och hittar en tröja som är som en normal klänning i mitt hemland.
Men för att visa vad min verkliga dröm är uppsöker jag den största Lakersikonen i min värld. Större än Magic Johnson, Shaquille O’Neal och Kobe Bryant. Jag uppsöker naturligtvis Jack Nicholson. Han har trots allt haft courtside seats i över 30 år nere på golvet. Både i gamla klassiska Forum och i nya arenan Staples Center nere i Downtown.
Jack själv meddelar att han inte har tid att träffa mig, men jag hittar det mest Jack Nicholson-liknande jag hittar; Jack Nicholson själv som Joker i Batman-filmerna. En underbar liten docka i ganska naturlig storlek.
Wow, och snart ska vi vara på samma arena, han och jag, och då ska jag gå fram och fråga vad han tycker om dagens Lakers – jämfört med hur det var under Magic Johnsons tid när dynastin vann fem mästerskap 1980, 1982, 1985, 1987, 1988 – praktiskt taget fem i rad.
Har jag tur sitter Jack på sin vanliga plats nere på golvet i mitten på långsidan och har jag ännu mer tur sitter jag bredvid.
I så fall kan vi tala om den verkliga drömkvällen i en medelålders mans liv; från Sportbladets redaktion till Gökboet (inte så stor skillnad, kanske). Från svenska basketligan till NBA (stor skillnad). Från Alvik mot Oliv (jag tränade med Oliv en gång i tiden) till Lakers mot Bulls (ohyggligt stor skillnad). Från Brännkyrkahallen till Staples Center.
Jack Nicholson är en sak.
I tidningar och i olika biofilmer kan man se honom heja på sitt favoritlag Lakers.
Men även i trendkänsliga tv-serier som Entourage kan man se Ari Gold och de andra med Johnny Drama i spetsen kämpa som djur för att få bra platser i närheten av golvet. Status i LA. S-t-o-r status.
Det finns en vansinnigt rolig scen i Entourage där den rekordcyniske Hollywooodagenten Ari Gold försöker fjäska upp killarna runt Vincent Chase med att erbjuda dom basketbiljetter men misslyckats med att få till rätt Lakers-match och erbjuder dem biljetter till en match med LA Clippers i? stället – och möts av hånskratt.
LA Clippers –?Los Angeles fattiga kusin från landet. Kaliforniens Trelleborg.
Vill skaffa vadimplantat
I en annan underbar scen är de verkligen på en Lakers-match, med bra biljetter, och efteråt får de gå in i omklädningsrummen för att träffa spelarna och Johnny Drama utmärker sig genom att vara sensationellt jobbig när han lystet pressar en spelare på hur han tränar för att få sina ohyggligt välformade och muskulösa vader.
Drama blir besatt av de där basketvaderna - och vem blir inte det? – och funderar till och med på att operera in vadimplant (!).
(Vem gör inte det, förresten?)
Snart är jag där.
Jag ska se laget som vann titeln 1980, 1982, 1985, 1987, 1988, 2000, 2001, 2002, 2009 mot laget som vann 1991, 1992, 1993, 1996, 1997, 1998. De två stora basketdynastierna i modern tid.
Jag ska träffa Jack.
Hoppas Jack är lika road som jag av det... jag tror att jag ska fråga vad det är som är så himla bra med den där gamla korgbollen?..?
Hoppas Johnny Drama är där också.
Då ska jag fråga om hur han tränar sina vader.
Om Pau Gasol gör comeback, som det pratats om, ska jag fråga om hur en spanjor kunde bli nästan lika stor som en Magic Johnson och hur det känns ett ha ett av sportvärldens allra läckraste namn.