Den heliga arenan

Lars Nylin om Liverpools klassiska arena Anfield

Den mytomspunne Liverpooltränaren Bill Shankly var en mästare på vassa citat.

Mest känd är han för sitt ”Vissa säger att fotboll är en fråga om liv eller död, jag kan försäkra er att det är mycket viktigare än så.”

Men motormunnen Shankly hade givetvis också ett favoritcitat om klubbens arena Anfield, ett citat som generationer av rödklädda gärna spritt: ”Anfield är mer än en fotbollsarena, det är helig mark.”

Liknande saker har sagts om andra arenor i många länder. Men Anfield är ett exempel där även den neutrale kan hålla med i överdrifterna.

I den internationella toppfotbollen börjar Anfield bli ett unikum. Liverpool är ett av få superlag i de stora ligorna som fortfarande är kvar i en arena av den gamla skolan. Där delar av fundamentet har rötter tillbaka till 1800-talet och där den täta atmosfären är som etsad i väggar och mark.

Ny arena på gång

Vid toppmatcher i ligan eller Champions League är stämningen elektrisk. När Liverpoolsupportrarna innan sådana matcher sjunger ”You’ll Never Walk Alone” måste man vara ovanligt hårdhudad – och troligen Manchester United-supporter – för att inte ryckas med.

Därför det nu med viss bävan som fotbollsromantiker ser fram emot de sista åren med Anfield. 45 362 i kapacitet, och en trång och på många sätt otidsenlig anläggning, duger liksom inte för klubbar med intentioner att regera fotbollsvärlden. En ersättningsarena med plats för drygt 70 000, den skulle bli nästan lika stor som Old Trafford i Manchester, klubbades därför redan 2005.

Placeringen vid samma Stanley Park som huserar Anfield – och Evertons Goodison Park – lugnade de flesta kritiker. Men fyra år senare kan man fråga sig när bygget överhuvudtaget kommer att ske.

De första spadtagen togs i juni 2008. Men ägarbyten och dåliga tider – de nya amerikanska ägarna Tom Hicks och George Gillett har drabbats hårt av finanskrisen – har skjutit upp planerna på obestämd framtid. Att de två grälat inbördes i en fotbollskapitalismens egen såpopera har inte gjort Liverpools fans lugnare.

Att det så småningom kommer att hända är däremot bortom tvivel. Just nu talas det om öppning säsongen 2012–13. Därför rinner tiden sakta ut för den som vill vara med om ett av de klassiska fotbollstemplen medan tid är.

Everton första gäst

Arenan vid Anfield Road i nordöstra Liverpool hade som första hyresgäst den blivande ärkerivalen Everton Football Club. Anfield hade byggts 1884 av John Orrell. När Everton 1891 blivit ligavinnare försökte den nye ägaren John Houlding att dubbla hyran till 250 pund om året. Det här var en hyra som Everton hade råd med. Men klubbens ledning retade sig på att bryggaren och torypolitikern Houlding försökte sko sig på deras nyvunna status. De sa därför blankt nej och byggde istället vid Goodison Park på andra sidan Stanley Park.

Kvar stod Houlding utan hyresgäst till en anläggning med plats för 16 000. Lösningen var på papperet att locka dit stadens andralag Bootle eller att riva. Men stället valde Houlding en tredje väg. Med hjälp av skotska gästarbetare i stadens enorma hamn, då världens största, startade han Liverpool Football Club.

Liverpool FC spelade sin första match på Anfield mot Rotherham 1892. Klädda i blått och vitt vann Liverpool med 7–1. Bara 1 000 åskådare fanns på plats. En vecka senare, i den första matchen i den lokala ligan, kom bara några hundra.

Men Houlding gav inte upp och långsamt blev Anfield den kassapjäs han tänkt sig. När Liverpool 1901 första gången vann ligan hade man hunnit ifatt Everton i publikintresse, och var därmed en av Englands populäraste.

1906 var året när dagens Anfield började formas. Arenan var redan imponerande, den tog 25 000 åskådare. Men med ankomsten av mannen som skapade fotbollsarenan som vi känner den, skotten och arkitekten Archibald Leitch, började Liverpool bygga en arena som när den stod klar blev en förebild för fotbollsanläggningar i hela Europa.

The Kop föddes

Det som klubben var mest stolt över vid nyöppnandet mot Stoke 1906 var den nya huvudläktaren i betong och stål, The Main Stand, en läktare som faktiskt ännu idag delvis finns kvar.

Men det som blev världsberömt var den ena kortsidesläktaren.

Ett slag vid ett sydafrikanskt berg under Boerkriget hade redan några år tidigare gett namn, Spion Kop, åt en läktare på Woolwich Arsenals arena i London. Men när den nya imponerande klackläktaren på Anfield i Liverpool 1906 fick samma smeknamn spred sig begreppet över hela Europa.

Som mest hade The Kop med sina 130 trappsteg plats för 30 000 i en sanslös röra av människor, känslor och…urin.

Urinstanken från The Kop, det gick helt enkelt inte att ta sig ut i paus och man skötte sina behov i en ihoprullad tidning, den blev med åren ett ökänt inslag vid en av fotbollens mest älskade och fruktade skådeplatser.

När The Kop 1928 fick tak nåddes en ljudvolym som övertrumfade den från tidens nya påfund passagerarflygplanen.

Med bara aningen slarvig historieskrivning kan man sedan säga att inget hände med Anfield fram till att klubben 1962 åter tog steget upp i First Division – och därmed inledde den storhetstid som i princip gällt sedan dess. Anfiled fick eljus på 1950-talet, annars handlade det bara om smärre justeringar.

Med klubbens nya lyft behövdes en ny läktare på motsatt sida från Main Stand. Det bygget, Kemlyn Road Stand, invigt 1963, följdes sedan med jämna mellanrum av ombyggnader eller nybyggnader fram till 1998.

Stor ombyggnad

Main Stand byggdes radikalt om 1973. 1992 ersattes Kemlyn Road Stand till klubbens 100-årsjubileum av Centenary Stand, invigd av Lennart Johansson. Den läktaren hade då försenats genom hela 1980-talet sedan två äldre systrar envist vägrat lämna sin bostad på just Kemlyn Road, en förutsättning för nybygget.

1998 slutfördes moderniseringen av att bland andra bortafansen fick en ny läktare på kortsidan mot Anfield Road.

Men dessförinnan hade Anfield 1994 gått genom arenans mest dramatiska förändring sedan nyinvigningen 1906. Efter 88 år revs ”The Kop”.

Som en följd av läktarkatastroferna i först Bryssel, Heyselstadion, och sedan Sheffield, Hillsborough – båda med Liverpools egna fans i dystra huvudroller – hade ståplats förbjudits i den så kallade Taylor-rapporten. 1994 revs därför The Kop och ersattes av en ny sittplatstribun med samma namn.

Protesterna var efter katastroferna årtiondet innan ganska lama. De flesta insåg att tiden hunnit ifatt och förbi svårkontrollerade ståplatsläktare som The Kop. En tid hoppades man på en ståplatsläktare av tysk modell – där man kan installera stolar vid högriskmatcher – men det engelska förbundet var obevekligt.

Dagens Anfield är inte samma häxgryta som under åren med det ursprungliga The Kop. Men detta gäller som bekant generellt för dagens engelska ligamatcher. Entréavgifter på 500 kronor eller mer ger knappast den sortens besökare som skriker lungorna ur sig.

Men detta händer ändå med jämna mellanrum även idag på Anfield. Varje fotbollsälskare bör åtminstone en gång ha upplevt detta.

Bildextra: 15 mäktiga bilder från Anfield