Mitt i guldyran: visst såg vi en ny generation
PYEONGCHANG. Det var lätt att glömma bort i all guldyra, men såg vi inte också delar av en ny glimrande generation?
Eller som den norske tränaren Arild Monsen konstaterade: där har ni en skidåkare.
Jo, men visst har vi det.
Oskar Svensson orkade inte hela vägen till pallen, men låter vi 22-åringen ta igen några slappa gymnasieår så gör han det.
För drygt två år sedan stod Oskar Svensson på en lerig parkeringsplats utanför skidstadion i Toblach, Italien.
Med svaga svenska resultat på herrsidan grep vi under Tour de Ski tag på det som kändes nytt, lovande och spännande.
Förbundskapten Rikard Grip liknande honom vid Petter Northug och Petter själv kallade Oskar för en framtidsman. Plötsligt var det som att hela herrlagets öde låg i reslige Oskar Svenssons händer.
Han hade inte bett om det, bristen på stjärnor som levererade eller ens deltog i Tour de Ski, skapade situationen.
Men Oskar Svensson stod lika stolt då, som han gör den här kvällen i Pyeongchang, och berättade om sina ambitioner.
I skuggan va utklassningarna
Tiden har dröjt och medan vi har ropat på kris inom svensk herråkning och en generation som inte tar över har Oskar Svensson tålmodigt tränat i hopp om att kunna ge svensk herrskidåkning en ny tro. Han har blixtrat till i världscupen, tvåa i teamsprint i Toblach i januari förra året. Och så den lovande fjärdeplatsen I Planica inför OS.
Men när det var dags för ett stort genombrott var det många som inte riktigt såg, för det skedde i skuggan av ett vansinnigt vackert Stina-guld och en norsk Kläbo-utklassning.
Men om vi nu på småtimmarna här borta i Sydkorea ägnar lite tid åt en 22-åring som gjorde sitt livs tävling, med en femteplats, så kan vi konstatera att det här var bara början.
När Oskar Svensson blev tvåa på fristilssprinten i junior-VM 2014 hade han de nya franska sprintfräsarna Richard Jouve (16:e plats i OS-sprinten) och Lucas Chanavat bakom sig.
Det är exempel på två åkare som nått större seniorframgång än vad Oskar Svensson gjort och en del av förklaringen handlar om mängden träning.
Oskar Svensson, som har en unik explosivitet, ett driv och en förmåga att växla tempo i heaten, ligger efter.
”Vi var lite oseriösa då...”
OS-sprintens överlägsne vinnare Johannes Hösflot Kläbo, endast 21 år gammal, tränar kring 1000 timmar per år.
Oskar Svensson snittar kring 700 per år.
– Jag har väl inte tränat tillräckligt hårt under framförallt gymnasiet, vi var lite oseriösa då. Nu har jag börjat göra jobbet, säger han.
Ökningen måste ske successivt för att leder, ligament, hjärta och lungor ska hantera det som lämnades ute under skolåren i Mora.
– Farten är inte mitt problem. Där känner jag mig ganska säker. Jag kan åka fort innan jag blir stum, men det är när jag går över gränsen. Det tar slut lite för fort.
Det syntes i OS-finalen i går. Oskar Svensson, som var briljant på vägen dit, kroknade i sista backen. När tåget gick stod svensken kvar på perrongen.
– Det är uthålligheten. Det syns i sista backen, jag var så stum att jag knappt kommer ner för sista backen och det var svart för ögonen, förklarar han efteråt.
En femteplats med stappliga ben kan kanske redan om ett år i Seefeld innebära medalj.
Stolpe ut för Halfvarsson igen
Den norske sprinttränaren Arild Monsen tippar att längdälskarna i Sverige kommer att få mycket glädje av Oskar Svensson. När han utbrister att där har ni en skidåkare, pekar han på en följsam rörlighet i diagonalen som börjar se ut att hålla världsklass.
Ett annat framtidsnamn som vi noterade – ja, inte bara vi utan även den olympiske mästaren Johannes Hösflot Kläbo – var Viktor Thorn. Imponerande kval, men snöpligt fall i starten av kvartsfinalen. Efteråt skojade Viktor Thorn själv om "mycket tv-tid". Det lär han få i framtiden. Fast på ett mer positivt sätt.
Sveriges två resterande herrar gjorde ett försök men Teodor Peterson hade inte kraften för dagen. Calle Halfvarsson däremot såg efter prologen ut att ha studsat tillbaka in i OS, men det blev stolpe ut igen.
Mysteriet kring Calle Halvarsson fortsätter, men än finns tid för skidstjärnan att vända både kropp och fokus rätt.
Allt annat hade varit så trist.