Wegerup: Klarar Zlatan pressen och känslorna?
MILANO. Valium.
Det lovade Max Allegri skämtsamt att ge till Zlatan inför mötet med Barcelona.
Denna match med så mycket känslor, så mycket mer att spela om än bara ett resultat.
Men inte ska febriga nerver och tända själar stillas med lugnande medel.
Nej, matcher som den här ska levas och njutas, smärtsamt sköna.
Åtminstone är det så man vill tro och hoppas att Milan-Barcelona blir. En match att spara i minnets finrum, bland kristallkronor och sammetssoffor.
Som Milan–Real Madrid i fjol.
När fuktdimman från alperna nu åter sveper in Milano i sin obarmhärtiga famn kommer minnena från november från ett år tillbaka. Upplysta ögonblicksbilder på den inre storbildsskärmen av det galna CL-mötet som blev allt man drömt och längtat efter – och lite till.
Jag hoppas att det blir så i kväll också och att vi inte får en lam mållös match med bleka stjärnor, att inte allt förhandssnack, all hets, alla skriverier, slutar i ett imploderande antiklimax.
Resultatmässigt gäller ju matchen inte vinna och försvinna, båda lagen är redan vidare.
Och, det är som Zlatan sa till mig nyligen:
”Det är inte säkert att det är bättre att vinna gruppen än att komma tvåa”.
Spelarna tonar ner hetsen
Samtidigt kunde ingen som i går kväll var på plats i Milans presskonferensrum, så fullt på journalister och så fattigt på syre, tvivla på den här matchens dignitet.
Carles Puyol log åt alla Ibra-frågorna, han tycker inte att man behöver lägga till några Zlatan-kryddor, den här matchen är tillräckligt het ändå:
”Vi behöver ingen mer motivation, att få spela mot Milan är redan så stort”.
Och, som väntat, ville Pep Guardiola inte alls vara med om att hålla hetsbrasan kring honom och Zlatan vid liv utan hyllade svensken som ”formidabel”.
Så kommer de två att skaka hand i kväll? Kanske, kanske inte. Om tillfället uppstår, ja. Men något uppstyltat scenario där de smilar falskt inför kamerorna med framräckta händer blir det inte.
Dessbättre. För vad är sådant falskspel värt? Mindre än de italienska företags aktier som åker störtlopp på börserna i dessa oroliga tider.
Spelmässigt tvivlar ingen, i alla fall ingen som inte bär rödsvartrandig-supporterhalsduk, på att Barça är det bästa laget. Men spelar Milan som man gjorde på Camp Nou kan man mycket väl bjuda upp till jämbördig dans en gång till.
Att Antonio Cassano kommer att saknas svårt i Milans anfall såg vi redan mot Fiorentina i lördags. Mycket ansvar kommer att läggas på Zlatans breda skuldror.
Det ska bli högst intressant att se om han klarar att hantera den pressen och alla känslor, om han äntligen kan ge Champions League-spöket dödskyssen och spela den avgörande roll alla vill se honom ha i även i Europa-spelet.
Konspirationsteoriernas land
Milan har de senaste dagarna störts av rykten kring tränare Allegri och hans påstådda romans med tv-stjärnan Barbara d’Urso samt falska uppgifter om att Zlatan gett sig ut på vildsvinsjakt, inte direkt den optimala uppladdningen inför en stormatch.
I konspirationsteoriernas Italien undrar förstås många direkt hur det kommer sig att de här uppgifterna kommer just nu.
Mitt i alla spekulationer och hets, mitt i hånet av Messis längd och bilderna på Zlatans bok som toalettrulle, har förstås Clarence Seedorf ändå rätt när han säger att han vill se alla stridsyxor begravas med orden:
”Det finns allvarligare saker i världen”.
Något som såväl Milan, med Cassanos akuta hjärtoperation, som Barcelona, med tumör-operationen i går av andretränaren Villanova, påmints högst påtagligt om.
Bara en match alltså, bara en match, Milan–Barcelona.
Men vilken match.