Linderstam: Då kan man hamna i förhör med FBI

Sportbladets krönikör: Sakerna du INTE får göra på Augusta

helskärm

AUGUSTA. Att bryta en klubba är inget som uppskattas. Att bära en t-shirt är inget man uppmuntrar. Men om man, gud nåde, plockar upp sin mobil inne på Augusta?

Ja, då kan man – på fullaste allvar – hamna i ett dunkelt förhörsrum med FBI.

helskärm

Det är ju en på många sätt fantastisk plats, Augusta National. Solen skiner, träden blommar och att i april gå in på den grönskande gamla handelsträdgården är ju som att doppa sin själ i honung. Men gräver man några spadtag ner i idyllen utan att känna välbehaget klia så är man av ett annat skrot och korn än jag är.

Förbudshysterin som råder här får ju nämligen USA:s torrlagda 1920-tal att framstå som ett cocktailparty.

För att bara dra några exempel så får man inte springa, inte skratta högt, inte bära radio och inte använda mobil (till och med spelarna blir tillsagda om luren åker fram och det uppskattas definitivt inte om de, lex Stenson, bryter en klubba inför många miljoner tv-tittare). Proffset Mathias Grönberg, som jobbade här som radiokommentator förra året, förklarade när vi gick tillsammans på banan häromdagen att de innan tävlingen då fick flera A4-sidor med instruktioner om vad man fick och inte fick säga och slinter man trots det med tungan kan domen bli hård (välkände CBS-kommentatorn Gary McCord bannlystes från Masters 1994 och är inte välkommen än i dag sedan han bland annat sagt att greenerna var så snabba att de verkade vara bikinivaxade).

Man sticker ut för mycket

Och ja, även om någonting faktiskt är tillåtet – som, säg, att bära en tunn t-shirt i den 30-gradiga värmen – så finns det alltid någon konservativ streber som anser att man sticker ut för mycket.

Därom har jag blivit varse, för det är ju ingen idé att sticka under stol med att man tydligen utmärkte sig under sitt premiärbesök här förra året.

Efter lördagens runda stod då vi svenska murvlar och pratade med Jonas Blixt efter att han som debutant och med en dag kvar att spela låg på en historisk tredjeplats i världens kanske mest prestigefyllda golftävling varpå han plötsligt halade fram en pikétröja och gav till undertecknad och med ett leende och en stor glimt i ögat sade "så att du inte känner dig ensam".

Det var en fantastiskt rolig pik – orkestrerad, misstänker jag, av hans mycket underhållande far – som givetvis bottnar i det faktum att ett t-shirtklädd gynnare på många golftävlingar ser ut att ha desorienterat sig in i en militärparad där uniformerna består av khakisshorts och pikétröjor. Faller man inte in i ledet sticker man liksom ut som en kvadrat i ett bollhav.

Kvadraten i sammanhanget

Jag, kvadraten i sammanhanget, och mina svenska kollegor underhölls ju mycket av denna gåva, men det fanns ju andra som inte var lika övertygade. Som en amerikansk journalist som stod bredvid och grymtade åt mitt oförlåtliga modemisstag, iklädd vita tubsockor nedtryckta i ett par moccafärgade kardborresandaler, på tok för stora beiga shorts och en vit pikétröja som kunnat castas till rollen som campingpresenning. Som vår vän på tävlingens husorgan Augusta Chronicle som förskräckt ilade till presscentret och i tidningen dagen efter skrev att Aftonbladet-journalisten Johan Linderstam burit en gammal och urtvättad t-shirt när Blixt kom till min undsättning "and presented Linderstam with a sharp-looking Puma golf shirt, a snazzy blue-and-white combination". Och som Tim Rosaforte i Golf Channel som senare samma kväll satt och pratade om "den svenske journalisten med långt hår och tatueringar som verkligen inte såg ut som en golfare".

Just här kan det förstås tolkas som en komplimang, men jag hade alltså en grå, rundhalsad Acnetröja (som för protokollet faktiskt var ny) och ett par svarta vindbyxor på mig och hade inte fått mer uppmärksamhet om jag så ridit in på häst iklädd ringbrynja och underställ (som åtminstone är plagg som andas lite historia).

Hörde jag 1900-talet ringa?

Som kvällstidningsjournalist måste man givetvis glatt gilla läget när sleven väl slängs mot en själv, men det är ändå omöjligt att inte fascineras över det faktum att många anser att man borde stöpa sig i en viss form och se ut på ett visst sätt bara för att man nu råkar gilla golf. Hörde jag 1900-talet ringa?

Samtidigt är ju det här en mikroskopisk parentes, för ett hedersomnämnande i Augusta Chronical är förstås ingenting mot vad som väntar om man faktiskt kliver över gränsen.

Som att, till exempel, överträda det där mobiltelefonförbudet.

En fotograf på en ganska bekant tv-kanal stod för några år sedan utanför klubbhuset och skrev av någon anledning ett sms med luren gömd i sin keps och mötte då en nitisk vakt som omedelbart klippte av dennes ackreditering för resten av tävlingen. Och häromdagen var (o)turen så framme hos en dansk expertkommentator som fick ett samtal, halade upp luren på fel ställe och två sekunder senare fick en hand på axeln och en glasklar order om att följa med. En stund senare satt han så i ett förhörsrum med FBI och även om det nog inte är lika allvarligt som det låter – han var tydligen välkommen igen dagen efter sedan han var ett tillräckligt känt namn – så är det givetvis det en markering så god som någon från klubbens sida (gör man dock samma misstag som vanlig betalande åskådare är risken stor att man är bannlyst för all framtid).

30 års fängelse

Absolut värst har det dock gått för en viss James L. Davis, vilket i och för sig är en konsekvens av både ett regel- som lagbrott. Den småkriminelle fifflaren förfalskade 41 biljetter till Masters 2001 och efter att bland annat ha gjort misstaget att på plåtarna skriva ”Augusta Golf Club” i stället för det korrekta ”Augusta National Golf Club” togs han av polis och dömdes sedan i domstol. Straffet? Bisarra 30 års fängelse, utan möjlighet till benådning. Straffet kortades efter överklagan till 15 år, men Davis, som släpps nästa år, menade att den hårda domen var sanktionerad av Augusta National för att stå kvar som ett budskap till alla andra.

– De ville göra ett exempel av mig, sade han efteråt.

Ett onekligen ganska talande exempel, i så fall. För även om man faktiskt kan bryta mot normen på Augusta så gör man verkligen bäst i att blint följa reglerna.

Därom tvistar inte de lärde.