KORTSLUTNING
Wennman: United monterade ner hela proppskåpet
LONDON. Kortslutning, sa ni?
Känn på den här då:
Medan ni satt med myror i rutan satt hela Emirates med myror i skallen.
Det gick två säkringar på elva minuter. Sen monterade Manchester United ner hela jäkla proppskåpet, tog det under armen och åkte hem.
Om tv-incidenten på hemmaplan hade med nåt slags spänningsfel att göra vet jag inte. Däremot kan jag garantera att det inträffade tidernas spänningsfel i norra London vid sisådär fem i nio i går kväll.
Det blev tyst.
Det blev stilla.
Det blev kallt.
Det blev banne mig kolsvart, förutom på en liten United-sektion som alstrade sin egen energi via två snabba glädjechocker och en framtidsdröm fladdrande i ljus.
Detta var, om ni ursäktar, ett avbrutet samlag.
All spänning som byggts upp sen första dejten i Champions League förra veckan – och för all del sen flera år tillbaka – slutade med att Sir Alex Ferguson snabbt rullade över på rygg, tände en cigarett, blåste rök i taket, klappade sig på magen och sa:
– Jaha, det var det, det.
Bredvid låg Arsene Wenger med tom blick och muttrade ”vad-fan-var-det-som-hände-här-då?”
Äventyret var inte så kort som Uggla sjöng en gång, fyra sekunder. Det handlade inte heller om fyra minuter och 20 ampere, som nån familjegrupp skaldade i Hylands Hörna för länge sen.
Men efter elva minuter:
Arsenal–Manchester United, 0–2.
Hur var det för dig, älskling?
”We´re going to Rome, pack your bags”, sjöng Uniteds fans.Det var sannerligen märkligt.
Förspelet var helt fantastiskt. Något av det bästa, häftigaste, härligaste jag upplevt. I alla fall på en fotbollsarena.
Hela Emirates böljade i rödvita flaggor, Elvis Presleys ”The Wonder of You” dånade i mäktig allsång från läktarna och det låg en så positiv förväntan i luften att jag själv rycktes med och tänkte...jösses, det här kommer Arsenal att greja. De kommer att vända på det här. Emirates har aldrig varit hetare på gröten. Tv-kameran zoomade in Cristiano Ronaldos ögon där han stod i sin helblå dräkt, som en oinbjuden, främmande person på ett privat party, och jag kände att...nej, varken Ronaldo eller United kommer att orka stå emot det här trycket, i så fall är det otroligt starkt gjort.
Ingenting under de första sju minuterna fick mig att ändra uppfattning. Arsenal flög fram. Vilt, galet, flyfotat, inspirerat, laddat som...ja, en sån där högspänningsledning.
Men en match varar som bekant längre än sju minuter.
Den varar i elva.
Fanns ingen power kvar i Arsenal
Första proppen gick när stackars Kieron Gibbs halkade i den åttonde och Ji-Sung Park kunde skjuta 0–1 på Uniteds första skott på mål.
Andra proppen gick när Manuel Almunia stod felplacerad och Ronaldo kunde sätta 0-2 på frispark – Uniteds andra skott på mål.
Coitus interruptus. Avbrutet nöje för merparten av folket på Emirates. Sir Alex tände en andra cigg på glöden av den första.
Det kunde MÖJLIGEN ha blivit lite liv i det hela om Arsenal fått ett snabbt reduceringsmål före paus, men proppskåpet var alltså nerplockat och klart. Det fanns ingen power kvar att hoppas på. Det blev lika tyst, kallt, stilla och mörkt på Emirates som i era tv-rutor hemma.
Resten, det så kallade efterspelet, blev en skrumpen och halvseg historia:
Ett United som behöll sin disciplinerade utgångsposition i banan och aldrig blev stöddigt, inte ens efter det Den Perfekta Kontringen som gav 3–0 (Park-Ronaldo-Park-Rooney–Ronaldo på fem sekunder från eget straffområde till boll i nät). Och ett Arsenal som liksom i en slags sårad stolthet fortsatte att attackera och till slut fick ett tröstmål, 1–3, på straff (Robin van Persie).
Hur kunde Rosetti ge Fletcher rött kort?
När vi sen fällde upp kragarna och gick hem var det bara tre saker vi undrade över:
1) Hur domaren Roberto Rosetti kunde döma både straff och rött kort när Darren Fletcher fällde/slog undan bollen för Cesc Fabregas. Okej om han blåser för straff i det läget, men...RÖTT?! Tragiskt för en Fletcher som är värd att få spela i CL-finalen.
2) Hur unge hemmabacken Kieran Gibbs, som öppnade matchen som en världsstjärna, mådde efter att ha skänkt United öppningsmålet. Gibbs byttes ut, helknäckt, i halvtid. Måtte han hämta sig.
3) Hur funtad Cristiano Ronaldo är i psyket. Mannen var svårt hatad av hemmafansen från första sekund. Ändå gjorde han två mål. Och ÄNDÅ dök han överdrivet i gräset flera gånger. Samtidigt som han var bäst på plan.
Myror i rutan?
Myror i skallen?
Myror i brallan, framför allt.