”Jag ser inte många birdiechanser här”

Årets US Open-bana saknar ruff – för första gången i historien: ”Man måste vara kreativ runt greenerna”

Inte en enda ruff, för första gången i tävlingens historia.

Årets US Open-bana delar golfvärlden i två läger: de som älskar den och de som avskyr den.

För att vara USA är det en minst sagt annorlunda syn. Bredvid den gröna fairwayen på Pinehursts bana två breder en sandig vildmark ut sig, en så kallad ”waste area”, men samtidigt saknas det som alltid varit avgörande inslag på US Open- historiens monsterbanor.

Det finns ingen ruff, för första gången i tävlingens historia, och omgörningen av banan har inte lämnat den amerikanska golfeliten oberörd.

US Open är ju känt för att bjuda på de svåraste utmaningar som golfen ens kan erbjuda. Banor långa som maraton-lopp, med diaboliska bunkrar, förrädiska greener och ruffar tjocka som mossa. På både Winged Foot 2006 och Oakmont 2007 räckte fem slag över par till seger och den högsta vinnarscoren i modern tid kom i Brookline 1963 och var på nio slag över par.

”Vill ha en utmaning”

Och nu? Nu menar många att monstret blivit tandlöst, men Mike Davis, direktör på det amerikanska golf-förbundet USGA, lyssnar inte på det örat.

– Alla pratar alltid om att US Open är golfens svåraste test, och det ligger en hel del sanning i det. Men framför allt vill vi ha en utmaning som testar spelets alla aspekter, säger han.

Borttagningen av ruffen betyder nu inte att det blir enkelt, för även om banans fairways är bredare än vanligt är de också opålitliga och sluttar ut mot sidorna. De ogästvänliga greenerna är dessutom små och ondulerade som puckelpister.

– Jag ser inte många birdiechanser här, speciellt inte om de placerar flaggorna i hörnen, säger senaste Mastersvinnaren Bubba Watson och får medhåll av den tävlingens tvåa, det svenska stjärnskottet Jonas Blixt.

– Man måste vara kreativ runt greenerna här. På vissa ställen får man bara inte hamna, det är bara att sätta ett stort kryss där, säger han.

Ess i rockärmen

Om resultaten ändå blir för låga har arrangörerna givetvis några ess i rock- ärmen för att göra banan svårare. Dels omöjliga flaggplaceringar, dels att på klassiskt US Open-manér flytta fram och bak utslagsplatserna.

Som på Olympic Club 2012, när det sextonde hålet – ett 613 meters par fem som i originaltappning var tävlingens längsta någonsin – på söndagen kortades med 90 meter och då fällde Jim Furyk.

”Är ohjälpligt usla”

– Det är helt omöjligt att förbereda sig på 100 yards skillnad. Jag visste inte hur jag skulle slå bollen, sade en besviken Furyk efter att ha dragit utslaget in bland träden och sedan tappat titeln till Webb Simpson.

Frågan är nu bara vad som blir avgörande i år.

Pinehurst nr. 2 ser kanske inte ut som ett klassiskt US Open-odjur på förhand, men årets monster kan istället sitta i spelarnas skallar med alla möjligheter som de plötsligt anar sig se.

Dubble PGA-tourvinnaren Paul Goydos tror åtminstone det. Han säger:

– Det bästa sättet att skydda sig mot låga scorer är inte tjock ruff. Det är att tvinga spelarna att ta beslut, för vi är ohjälpligt usla på det. Våra stora egon står helt enkelt i vägen när vi ser alla alternativ och då tar vi oss snabbt vatten över huvudet.

Källor: Golf Channel, USGA, Svensk golf, Sportbladet