Hans knä påverkar laguttagningen
SKÄRHAMN. Glädje förbytt i oro.
Utropstecken i frågetecken.
Säg den glädje som varar.
Rosenkindade och lika glittrande som havet i Skärhamn satte sig förbundskaptenerna vid podiet. De började berätta om sin härliga dag till sjöss, om snabba båtar, räkor, munspel och Galenskaparna. Väldigt mycket västkusten och väldigt mycket svensk teambuilding, alltihop.
Väldigt trevligt lät det också som de tyckte att de hade haft det. Det var inte utan att jag nästan tyckte lite synd om Lars Lagerbäck och Roland Andersson när vi ställde den första frågan om Zlatan. Lagerbäck verkade först inte riktigt vilja tro på vad vi sa. När det sjönk in att Zlatans knä verkligen var svullet och att han inte skulle spela cupfinalen bleknade Lagerbäck, Andersson, presschef Saleteg och landslagschef Richt alla under solbrännan. De visste inget, absolut inget, och fick beskedet på sämsta tänkbara vis, inför rullande kameror och bandspelare.
”Det är absolut inget positivt”, sa Lagerbäck medan Roland strävade efter att behålla det goda humöret när han sa:
”Vi får hoppas att det bara är en försiktighetsåtgärd”.
Mina kontakter i Inter och på italienska redaktioner sa i går kväll att det är precis vad det är. Mest försiktig av alla, det är Zlatan själv, för han vill, vill, vill spela EM. Det tror jag också att han kommer att göra. Frågan är hur mycket han håller för, men det lär inte vara för 3 x 90 minuter. Det kommer att bli en kamp mot klockan, om klyschan ursäktas. Å andra sidan kan en knapp halvlek med Zlatan vara nog, det såg vi mot Parma.
Påverkar laguttagningen
Därför kommer hans knä också, om det inte är mirakelfriskt när EM börjar, troligen att påverka laguttagningarna. Att Zlatan, bara han håller, ska spela från start i den förmodligen avgörande öppningsmatchen mot Grekland känns givet. Däremot skulle jag, om jag hette Lars-Roland (det hade Skattemyndigheten aldrig godkänt) bänkat en icke hundraprocentig Zlatan mot Spanien. Sen hade jag satt in honom i andra halvlek om vi låg under. Tack och lov tror jag att förbundskaptenerna lärt sig den svidande läxan från VM för två år sen: att våga peta även en spelare som Zlatan om han har ont och inte kan prestera ordentligt.
Än finns det dock fortfarande tid att vila och läka på, även om det är oroande att Zlatans knä reagerade såpass surt på bara fyrtio minuters spel. Inte lär det ha blivit bättre heller av att han tvingades belasta det på nytt på måndagen, då han var i Malmö för en tv-dokumentär och ett reklamjippo. Zlatan steg upp i ottan för att flyga till Sverige efter Inter-firande till sena timmen kvällen före. Låt vara att det sen mest var lätt spel och lek – jag är ändå säker på att Zlatan i måndags skulle mått bättre av att ligga hemma i bästa soffan i Milano-våningen, med knät i viloläge. Vad än knäts missnöje berodde på så visar det faktum att Zlatan inte kunnat träna vanligt på hela veckan att hans knä kommer att förbli ett orosmoment ända fram till EM.
Knät måste hålla...
Det som gläder ett blågult hjärta är i alla fall att han själv är så mån om att vara med. I söndags tystade Zlatan med sina två mål alla dem som sagt att han inte är bra i avgörande matcher.
Han skulle älska att tysta även dem som säger att han inte åstadkommer tillräckligt i landslaget. Ska han kunna göra det måste knät hålla.
Mitt i all oro är det också smått lustigt hur Zlatan även en solig dag i Bohuslän lyckas kasta sin stora skugga ända från Milano, en dag då allt skulle handla om laget och gruppen. Ingen är så närvarande även i sin frånvaro som Zlatan.
Till sist tog ändå frågorna om hans knä slut, eller snarare svaren. Vi hoppade in i bilarna och styrde söderut allt medan Lars-Roland åkte för att äta räkor med Gruppen.