Vårt nya under
Wennerholm: Irene kan bli vår största stjärna någonsin
Det fanns en tid då vi pratade om ett svenskt friidrottsunder.
Carolina Klüft, Kajsa Bergqvist, Stefan Holm, Christian Olsson.
Allt på en gång.
Men nu verkar det som om undrens tid inte är förbi.
Jag fick en julhälsning från värmländska Kil häromåret, där det pratades om en ny frälsare i form av en då 14-årig tjej vid namn Irene Ekelund.
En av världens bästa i åldersgruppen och på osvenska distanser som 100 och 200 meter.
Men historien har lärt mig att aldrig överskatta talanger som hoppar högre än Patrik Sjöberg som 14-åringar, eller som hotar de oftast mossiga svenska rekord som stått i evigheter.
Det brukar sluta ungefär där i de flesta fall.
Men Irene Ekelund är annorlunda.
Hon har bara fortsatt utvecklas och springa snabbare och snabbare.
I går på inomhus-SM i Norrköping krossade hon det svenska rekordet på 200 meter med fyra tiondelar. Nästan en halv sekund.
Klockan stannade på 23,15 och tvåan Moa Hjelmer var flera meter bakom, trots att hon sprang under det gamla svenska rekordet med femton hundradelar.
Och fyra tiondelar på 200 meter är en evighet i det sammanhanget.
Ordet krossa känns nästan som ett understatement.
Och galnast av allt:
Irene Ekelund är bara 15 år.
Femton.
Tyvärr är 200 meter inte med på inne-EM
Hon fyller i och för sig sexton om en knapp månad, den 8 mars, men det är ändå en tjej som precis börjat sin friidrottskarriär och som fortfarande skyndar långsamt.
I alla fall enligt henne själv och tränaren Lasse Eriksson.
Och kallar man det hon gjort i vinter för skynda långsamt, så undrar jag vad som ska hända när alla kranar öppnas.
Det här är ju en drömtalang i ett land där svenskar alltid varit bäst i teknikgrenarna och där svensk sprint befunnit sig på stenåldersnivå sedan Lennart Strandbergs sjätteplats i OS i Berlin 1936 (Christer Garpenborg får ursäkta).
Här kommer en tjej som kan bli en världsstjärna på 100 och 200 meter och då pratar vi om friidrottens Formel 1 och den i särklass största internationella stjärnglansen.
Det gör att hon kan bli den största någonsin om utvecklingen håller i sig.
Nu ska jag inte dra upp var andra världsstjärnor befann sig i motsvarande ålder, eftersom det sällan brukar vara rättvisande för var de hamnar i vuxen ålder.
Men jag vill ändå nämna att amerikanskan Allyson Felix sprungit på 23,14 som bäst inomhus.
Då var hon visserligen bara 17 år, men i hennes fall förvaltades talangen upp i vuxen ålder.
Hon tog tre OS-guld i London i somras då hon vann just 200 meter och la till två stafettguld (4x100 och 4x400) med det amerikanska laget.
Tyvärr är 200 meter ingen mästerskapsgren i inne-EM.
Grenen ströks för några år sedan, då banlottningen ansågs mer avgörande än klassen på löparna.
Ingen knäcks av att debutera tidigt
Nu är Irene Ekelund kvalificerad även på 60 meter och EM går på hemmaplan i Göteborg första helgen i mars.
Ska hon vara med där?
Jag vet att hon själv och hennes tränare tvekar.
Men jag tycker det är självklart att hon ska ställa upp.
I dag är hon det hetaste svensk friidrott kan visa upp och friidrotten behöver all hjälp den kan få just nu.
År av framgång har gjort publiken bortskämd och svackan just nu är avgrundsdjup.
Jag tror ingen knäcks av att debutera i ett senior-EM som 15-åring. Snarare tvärtom. Det är lika mycket träning att vänja sig vid den mediala uppmärksamheten i tidiga år.
Som Irene startat karriären lär hon få leva med att ha strålkastarna på sig och ju snabbare hon lär sig hantera även den sidan av idrottskarriären desto bättre.
Här förstår jag inte alls den överbeskyddarmentalitet som råder inom friidrotten.
Jag har inte glömt när Stefan Olsson och landslagsledningen stoppade en då 16-årig Angelica Bengtsson från att hoppa bland seniorerna i Finnkampen i Göteborg 2009 - trots att hon redan då var bäst av alla svenskor och själv ville hoppa.
Det är dags att vakna ur den törnrosadrömmen en dag då 17-åriga amerikanskan Mikaela Schiffrin tagit VM-guld i slalom för damer.