WENNERHOLM: Sorry, men det är för många utländska spelare i SDHL
Publicerad 2022-09-16
Jag minns fortfarande slutspelssuccén och publikrekorden i vårens SM-final mellan Luleå och Brynäs inför nästan utsålda läktare.
Men nu är SDHL tillbaka i vardagen igen och en grundserie
som hade ett publiksnitt på 120 åskådare per match i fjol.
Trots att det är världens bästa damliga.
SDHL kan fortfarande kalla sig det, då det är den enda liga
i världen med kontinuitet, organisation och till viss del pengar.
Men är det vad svensk damhockey behöver?
Nej, jag skulle hellre kalla den världens tredje bästa damliga för att slippa den enorma dominansen av importspelare.
Jag minns när jag satt och gick igenom laguppställningarna i OS
i Peking i vintras och baxnade över hur många utländska stjärnor som spelade för svenska klubbar. Trots att jag redan visste omfattningen.
Över hundra importer i ligan
Poängligan i förra årets grundserie i SDHL toppades av fyra importer och åtta av de tio främsta tillhörde andra landslag än det svenska.
Gynnar det svensk damhockey?
Knappast.
Larmklockorna har ringt länge nu och debatten ökat i samma takt som Damkronorna rasat på världsrankningen.
SDHL införde en begränsning till förra säsongen 2021/22, då det fanns 96 importer i ligan.
Effekten?
Den rakt motsatta.
Rena skräckexemplet
Inför den här säsongen slutade jag räkna när den siffran passerade hundra. Läget är alltså värre redan ett år senare, då regeln är alldeles för generös.
Just nu är kravet att varje lag måste ha nio hemmafostrade spelare i en trupp på 21–22 spelare.
Vissa lag måste kämpa för att ens komma upp i det antalet.
Göteborg HC är rena skräckexemplet. De tog en enda poäng på 36 matcher kaossäsongen 2021/22, men lyckades kvala sig kvar efter seger mot Skellefteå. Bara två spelare blev kvar och båda var importer.
Nu har man fyllt på med så många spelare utifrån att det nästan blev panik att leva upp till kravet på hemmaspelare.
Nej, jag är ingen förespråkare för importstopp, men
i SDHL har det gått för långt.
Det skadar svensk hockey, svenska damspelare och inte minst Damkronorna.
USA-flytt för att ta chansen
Medan flera utländska spelare kan leva som proffs i Sverige, får de svenska tjejerna jobba eller leva på studielån vid sidan om.
Ett exempel på det är landslagsbacken Ebba Berglund, som nu flyttar till USA för att kunna spela hockey på heltid. Inte främst för att hon ville, utan för att det var enda chansen.
Det ska bli intressant att se hur nye sportchefen Oscar Alsenfelt kommer att hantera det här problemet när han tar över.
Nu är det fantastiska stjärnor som spelar i SDHL, som Brynäs schweiziska Lara Stalder och Luleås finländska back Jenni Hiirikoski, några av världens bästa damhockeyspelare.
Den spetsen får gärna vara kvar i ligan. Men SDHL är i skriande behov av fler svenska affischnamn och profiler.
Men det mest positiva just nu är Frölundas jättesatsning på ett damlag.
De debuterar i damettan i höst med ett lag som inte hade gjort bort sig i SDHL redan nu.
Rekordpublik i SM-finalen
I dag finns fem SHL-klubbar i SDHL och Frölunda kommer definitivt att bli det sjätte.
Färjestad, Skellefteå och Malmö är tre andra SHL-klubbar som har damsatsningar i gång och här är det väl värmlänningarna som kommit längst i nuläget.
De behövs för att göra damhockeyn starkare och mer etablerad.
Annars känns det som om Luleå kommer att dominera även
i vinter. Efter en lite svajig säsong var de bäst när det gällde i finalen mot Brynäs och tog hem SM-guldet inför rekordsiffran 7 765 i Monitor ERP arena i Gävle. Det gamla rekordet på 6 537 i samma arena överlevde bara i fyra dagar.
Men det är ett tag till den årliga festen.
Grundserien ses fortfarande bara av de närmast sörjande.
Tyvärr.
