Hoff: Finns en gräns för när det inte längre är hållbart
Falsterbo Horse Show rullar på som vanligt.
Det är fest hela veckan lång. På alla sätt.
Lika mycket show som sport, som tävlingarnas slogan säger.
För övrigt är det allt annat än fest att vara hästägare denna kruttorra sommar. Höskördarna och betet torkar bort. De lyckliga har lyckats säkrat upp med hö för hela kommande året. Andra - och de är många - letar desperat efter hö som inte verkar finnas att köpas i Sverige.
Nu låter jag som Krösa-Maja. Men det är en känsla av katastrof. Obehagligt. Ont i magen. Ingen har varit med om liknande.
Inte heller Mr Falsterbo Horse Show Jana Wannius, 75, som varit i hästbranschen sedan barnsben. Trots alla hans kontakter har han för första gången haft svårt att få fram tillräckligt med hö till tävlingarna.
Han berättar för mig att en foderhandlare i Skåne till slut lyckades skrapa fram nio ton svensk hö som ska räcka till tävlingarnas internationella hästar som nu börjar droppa in. Enligt reglerna måste arrangören stå för hö till dessa.
Alla som rider de nationella klasserna får som vanligt stå för höet själva. Tidigare har de som inte kunnat ta med sig fått köpa hö av arrangören. I år finns inte den servicen.
För bönderna med mjölkkor och köttdjur är konsekvenserna brutala. Köerna till slakterierna är flera månaderna långa.
Kommit till en brytpunkt
Hur de långsiktiga konsekvenserna ser ut för hästnäringen vet ingen. Situationen är helt ny. Ingen vet hur det slutar. Men förhoppningsvis föds nya lösningar och idéer. Inte minst på hur man kan hushålla med resurserna. Kanske bli lite ödmjuk på kuppen. Kanske det snart börjar regna. Eller inte. Men en väckarklocka är det.
Även om gräset och hövallarna börjar växa igen har ridsporten för min del kommit till en brytpunkt för vad som är sunt. Visst är det häftigt att sporten har utvecklats som den gjort, men i min Krösa-Maja-värld finns en gräns för när det inte längre är hållbart.
Det är ju inte bara hästarna som som ska hålla för alla tävlingar året om.
Från början tror jag att de flesta av oss hästbitna dragits till hästarna för att de står för något jordnära, äkta, påtagligt. Skit under naglarna. Svett och dynga. Lukt. Daggvått gräs i hagen. En stilla tur i skogen, ensam tillsammans med sin häst. Det rytmiska malandet av käkar när kvällshöet serveras.
Hoppas på regn
Det är långt ifrån dagens elitnivå. Hästar värda flera tiotals miljoner var, flygs kors och tvärs över klotet för att tävla en helg i Florida, Hongkong eller Peking. Det verkar inte finnas något stopp. Dansen kring guldkalven är helt galen.
Falsterbo Horse Show håller sig tack och lov på en folklig nivå. Det ska bli trevligt att åka dit. Stoppa huvudet i Falsterbosanden. Försöka njuta av de sportsliga prestationerna. Glömma foderkrisen för några dagar, och Jordbruksverket som börjar prata om att även hästar kan behöva nödslaktas för att slippa svälta ihjäl.
Och för enda gången någonsin hoppas jag att veckoslutet get riktigt härligt regn. En rejäl rotblöta är vad ridsporten behöver.
Ladda ner Sportbladets egna app du också