Wegerup: Villrådiga & vilsna – men Sverige lever vidare i VM
I natt råder besvikelsen – i morgon litar vi till Brasilien och hoppet
EDMONTON. VM-drömmen lever än, Sverige kan gå vidare till åttondelsfinal.
Men i natt rådde bara förstämning i det svenska laget.
Det gick inte riktigt att se hoppet för all besvikelse.
”Ingen aning”.
Pia Sundhages svar från djupet av sitt ledsna hjärta när hon på presskonferensen fick frågan om Sverige nu klarar att ta sig till åttondelsfinal.
Jag tror aldrig genom alla år och möten att jag sett henne så nedslagen. Sverige visste att de kom till VM med en försvagad trupp, till en dödens tuffa grupp med USA, Australien och Nigeria.
Förväntningarna var lågt ställda, garden höjd mot besvikelse. Men efter tre oavgjorda matcher, ett försvar som är extremt sårbart i djupled och avsaknad av ett fungerande anfallsspel, då kan Pia Sundhage inte ens försöka le, tro och hoppas.
USA vann mot Nigeria, Sverige spelade oavgjort mot Australien. Vi står med en fot i åttondelsfinal mot Tyskland, men kan inte andas ut helt förrän resultaten gått svensk väg.
Aldrig har minuterna tyckts längre än de sista evighetslånga mot Australien. Som vi räknade och väntade och hoppades och tittade på matchuret.
När slutsignalen kom jublade Australien över 1-1. Svenskorna stod tysta och sammanbitna efter ännu en match som inte gick enligt planen. Varken resultatet eller spelet.
Efter sol och fulla arenor i Winnipeg gav oss Edmonton kalla handen. Snåla vindar och tomma läktare väntade på oss på enorma Commonwealth Stadium.
Sveriges spel i inledningen fick det också att dra kallt genom oss på läktarplats och er hemma i tv-sofforna.
Svenskorna var bortkollrade, villrådiga och vilsna. En vanlig långboll på Lisa De Vanna räckte för 1-0. Amanda Ilestedt missade och Hedvig Lindahl tvekade. Fem minuter, underläge och Sverige just då ute ur VM.
Sen följde en plågsam kvart innan de blågula tycktes vakna, som om det varit femton minuters fördröjning på ljudet från pipan vid avspark.
Förblir för uddlöst
Sofia Jakobssons mål var viktigt, inte minst för att det kom så fort. Svenskorna kom tillbaka in i matcher. Seger, Sjögran och Dahlkvist hittade rätt allt mer på mitten.
Jessica Samuelsson kom mer och mer in i matchen medan Lotta Schelin sprang och sökte boll och lägen men fortfarande inte alls är sitt vanliga, målfarliga lag. Hennes
alltför svaga tillslag på returläget i första halvlek var bara ett av många exempel.
Sverige förblir hittills i VM för uddlöst, för lättläst i anfallen. För lite kantspel, för få alternativ. Det är bara på hörnor vi känns riktigt farliga just nu.
Tempot sänktes så efter hand, matchen gick i stå. Båda lagen tycktes frukta förlust mer än våga gå fullt ut för seger.
När slutsignalen, den förlösande, till sist kom firade australiensiskorna. Svenskorna samlades i en tyst ring på plan, enade i besvikelsen, medvetna om att åttondelsfinalen är nära men ännu inte deras.
Bronsmedaljörerna från VM 2011 har egentligen bara gjort en godkänd match i detta VM, mot USA, det svåraste motståndet. När Sverige ska föra spelet och skapa lägen, då blir det värre.
Nu sållas agnarna från vetet
Går vi nu vidare till åttondelsfinal väntar Tyskland. Ska Sverige kunna vinna där kommer spelet att behöva lyfta flera nivåer.
Kanske lossar dock spänningen om Sverige nu tar sig vidare, trots allt. Pia Sundhage och hennes lag har då gjort sin plikt, undvikit fiasko, men inte mycket mer.
I natt orkade få i det svenska laget se framåt på samma sätt som vi journalister som redan räknat på alla möjliga och omöjliga alternativ.
Pia Sundhages ”ingen aning” dröjde kvar, som ett kvitto på djupet av besvikelsen. Över lagets insats, över sin egen.
Sant är att Sveriges landslag kom lite för kantstött till VM för att vara en trovärdig medaljkandidat. Men det är sättet man inte lyckats genomföra sitt spel på, utom mot USA, som gnager ett fotbollshjärta som Sundhages och som tynger spelarna.
Brasilien bör slå Costa Rica alla dagar i veckan och ge en hjälpande hand till oss. Men i en match där många spelare lär få vila finns ingen given utgång. Det mesta talar ändå för att brassorna segrar och hjälper oss av bara farten.
Själv flyger jag nu hem från Kanada, lämnar över stafettpinnen till krönikörskollega Bank. Åttondelsfinalen hoppas jag njuta som supporter i tv-soffan.
Sverige tycks få stanna kvar i Kanada, men vi får leva i ovisshet en stund till. VM lever, nu sållas agnarna från vetet och matcherna kommer bara att bli bättre och bättre när de största lagen är kvar. Fotbollsfesten lyfter till nästa nivå och Sverige vill vara med.
I natt råder besvikelsen, i morgon litar vi till Brasilien och hoppet.