Nyckeln till VM: Europa och KHL
Wennerholm: Lätt att falla för lockelsen av stora namn
MOSKVA. Pär Mårts står inför sitt sista VM här i Moskva i maj.
Ska det bli ett lyckligt slut?
Ingen vet.
Fyra månader före VM-starten vet Pär Mårts inte ens vilket VM-lag han kommer att få.
På de fem VM han coachat har han använt 80 olika spelare. I princip helt nya VM-lag varje gång.
Jag nästan baxnar när jag skriver ihop alla VM-spelare Pär Mårts använt under sina fem VM-turneringar hittills. Och då valde jag ändå bort OS i Sotji.
Nej, Mårts kan bara drömma om att ha det som fotbollens Erik Hamrén som har sin överlägset bästa spelare Zlatan Ibrahimovic tillgänglig inte bara i varje mästerskapsturnering, utan även i varje träningslandskamp. Hamrén behöver inte ens fundera på vilka som är tillgängliga. Alla är det. Alltid.
Det är som om alla NHL-svenskar hade varit på plats här i Channel One Cup och slagits om platserna i laget.
Det kommer aldrig att hända.
Gäller att våga tacka nej
I hockeyns värld styr NHL och det internationella förbundet får nöja sig med det som blir över längs vägen i Stanley Cup-slutspelet.
Nej, Mårts får fortsätta att chansa och hoppas och vända och vrida även inför sin sista VM- turnering här i Moskva i maj.
Och det är aldrig ett lätt val när alla NHL-svenskar börjar trilla ur Stanley Cup-slutspelet.
Jag kan förstå att han har en del sömnlösa nätter inför en VM-turnering, där det gäller att väga magkänsla mot det han byggt upp under säsongen med alla tillgängliga spelare som finns i Europa.
Det är lätt att falla för lockelsen av stora namn och vi i media är ju inte direkt hjälpsamma i det fallet.
Den här gången tycker jag att han ska satsa på de som finns här i Europa och framför allt i KHL.
Som Viktor Fasth i målet, som Linus Omark som en spelmotor i en toppkedja och i powerplay. Ge dem det förtroende de är värda.
Dessutom ska man inte underskatta att de är inkörda i spelet på den större europeiska rinken, till skillnad från NHL-spelarna som alltid står inför en omställning.
Tre Kronor krossade ett nästan färdigt ryskt VM-lag här i Moskva i öppningsmatchen i torsdags. Det ska inte underskattas.
Sedan finns det ju spelare det är nästan omöjligt att tacka nej till, men då tycker jag att det ska handla om absoluta spetsspelare. Och inte för många. Det gäller att våga tacka nej om det blir som inför VM 2012.
För Mårts har aldrig haft ett bättre VM-lag på papperet än det i Globen 2012.
Alla svenska NHL-stjärnor blev tillgängliga på en gång kändes det som.
Det var snudd World Cup-klass på det laget.
Blev aldrig någon fest 2012
Stjärnbackar som Erik Karlsson, Victor Hedman, Niklas Kronwall och Niklas Hjalmarsson.
Stjärnforwards som Henrik Zetterberg, Daniel Alfredsson, Nicklas Bäckström, Johan Franzén och Gabriel Landeskog.
Resultatet?
Utslagna av Tjeckien redan i kvartsfinalen och publikfiasko i Globen, där förbundet hade satt alldeles för höga biljettpriser.
Det blev aldrig någon fest, utan ett jättefiasko.
Året efter hade alla lärt läxan och Mårts och hans Tre Kronor tog VM-guld med ett betydligt blygsammare lag, där Henrik och Daniel Sedin var ensamma superstjärnor och fick den istid de behövde för att spela hem guldet.
Och nu senast inför VM i Prag bytte Pär Mårts helt taktik och satsade på ett helt gäng unga spelare från NHL. Spelare som han förmodligen inte alls visste skulle hålla.
En vågad chansning.
Men jag gillade det. Jag tyckte om satsningen på spelare som Filip Forsberg, Victor Rask och Elias Lindholm. För att nämna några.
Även om den inte gick hem, var det i alla fall nära.
Jag var ute och tog en långpromenad på ett par timmar i ett slaskigt, decembergrått Moskva i går. Det är betydligt trevligare här i maj då VM spelas, men vad gör man inte för lite motion.
Nu var det minus fyra och den vanligt höga luftfuktigheten som får det att kännas som det dubbla.
Och det passerar fler bilar på storgatan Tverskaya utanför hotellentrén på ett dygn än det gör på Hornsgatan under ett helt år. Och alla med dubbdäck. Jag vill inte ens veta hur många partiklar jag fick i mig den här dagen.
Då var det brödköer utanför butikerna
Men jag gillar ändå den här staden som jag var i första gången under VM 1986, då det var brödköer utanför butikerna och det i princip inte fanns något att köpa i varuhusen.
Och mitt under den VM-turneringen inträffade kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl, hundra mil härifrån.
Jag var den sista som fick veta.
Jag blev uppringd av redaktionen hemifrån som ville skicka ut mig på Moskvas gator för att ta reda på folkets reaktion.
– Vilken reaktion, svarade jag.
– Ingen vet ens att det har hänt.
Så var det 1986. Jag hade stenkoll på den ryska statliga tv-kanalen på den gamla bumlingen till tjock-tv på hotellrummet och det tog tre dygn innan jag hörde namnet Tjernobyl nämnas.
I dag har jag nyhetskanaler som CNN, BBC, Sky News, Russia Today, Al Jazeera och ett helt koppel andra på hotellet.
Allt som händer rapporteras i realtid.
Tiderna har sannerligen förändrats.
Sverige möter Tjeckien i dag. Start 16.00 i SVT1