AIK hade tur att de fick möta Sundsvall i går
Ett enda mål.
Inte ens ett märkvärdigt mål.
Men det var allt AIK behövde.
Som man behövde det.
Naturligtvis var det Daniel Tjernström som sa det, efteråt, djupt nere i Råsundas inre:
”Det finns inga mellanlägen i AIK. Här är allt svart eller vitt”.
Svart eller vitt – och svart och gult. AIK är och har alltid varit en klubb som kräver – och ger – kärlek intill vanvett. Man hörde på Tjernström att det är just i en sådan klubb han vill vara.
Men han medgav också att pressen inför matchen hade varit rätt hård. Inte minst därför att även vi journalister ofta målar mest i svart eller vitt. En förlust, eller bara oavgjort för den delen, och det hade stormat rejält kring AIK.
Nu mojnade istället vinden, man har fått ett ögonblicks andrum. När Lucas Valdemarin gjorde 1–0 efter knappa halvtimmen gick det just som en djup, lång utandning över hela Råsunda. De 12 000 på läktarna, de elva på planen, de övriga på AIK-bänken – alla blev förlösta, som i ett trollslag.
Norling hyllade Rubarth
AIK hade då efter hand tagit över matchen. Så kom så Jorge Ortiz frispark och Valdemarins (enligt egen utsago) lilla nickskarv. I det svartgula lägret tror jag dock ärligt talat att man, på renaste svenska, skiter i vem som gjorde målet. Man fick mål och vann och resten kan, just nu, kvitta. Det är fortfarande en hel del som måste bli bättre. Men i går kom AIK ändå äntligen framåt igen och återfann åtminstone delar av sitt spel.
”En anledning sitter här bredvid mig”, sa Rikard Norling efteråt och såg förälskat på Mats Rubarth vid sin sida.
Och visst var det så. Nu när Rubarth var tillbaka från start märkte man hur saknad han varit. Utöver det vanliga självuppoffrande spelet bjöd han dessutom på några riktiga gnugga sig i ögonen-finter. Efteråt satt han svettig i badtofflor (nej, inte bara badtofflor) och höll med om att den här segern var något visst.
”Det var tre poäng som var guld värda”.
Guld värd för AIK, det var också Daniel Tjernström. Valdemarin må ha gjort målet och fått slut på den två miljoner minuter långa torkan.
Tror på sitt Sundsvall
Men om det var några som vann matchen åt AIK så var det de gamla trotjänarna och inte de nya finlirarna. Tjernström var kontroll, han var balans – och han var ett enda stort bultande svartgult hjärta. Jag var förvånad över att man inte kunde höra det slå under den randiga slipsen nere i spelarzonen.
Sundsvalls tränare, Per-Joar Hansen, han försäkrade att han i sitt hjärta fortfarande tror på sitt lag. Jag tror, trots de noll poängen, att han kan få rätt.
Men framför allt tror jag att AIK hade tur som fick möta just Sundsvall och inte ett av topplagen i går. Mot nykomlingen fick AIK utrymme att bedriva jakten på sitt spel och det viktiga målet, det utrymme man inte fick mot Kalmar och framför allt inte mot Elfsborg.
Tränare Norling (han är högst intressant att prata med på ett underhållande och lurigt vis) höll med om att segern på sätt och vis var lika viktig mentalt som poängmässigt. Nu slipper AIK komma till derbyt mot Hammarby med ett strupgrepp runt halsen – och Norling slipper få frågor om sin framtid. Eller, som han själv uttryckte det:
”Ja, hade vi inte vunnit så hade jag ju fått ägna mer tid åt er”.
Nu kan han ägna all tid åt att förbereda derbyt i stället. Jag är ledig på måndag, men inget kan få mig att missa det. Vårens första Stockholmsderby på Råsunda. Jag längtar. Jag tror också att AIK:s spelare, nu när den mest akuta pressen är borta, kan börja längta de med.