Leifby: Mer schyst att bara skjuta honom i ena knäskålen, väl?
Publicerad 2021-06-25
Hasse Backes numera berömda tv-framträdande härom kvällen fick mig att tänka på en annan Hasse och ett annat tv-framträdande som också det osade självsäkerhet och karisma – men som med facit i hand kanske inte var så övertygande, trots allt.
Holmérs.
Experter som gissar, experter som konstaterar, experter som knappt vet var de har röven.
Man tror inte sina ögon, det är obeskrivligt, det kan inte talas om en gång.
Aldrig tidigare i svensk etermediehistoria har vi blivit övertalade och tillrättavisade av lika många experter som under detta fotbollsmästerskap.
Varför har det blivit så?
Har tv-cheferna känt av efterfrågan från tittarhåll, eller hur har de landat i slutsatsen att det är mängden experter som gör sportsändningarna bättre?
Expertsjukan har kommit smygande och redan för några veckor sedan visade SVT under ishockey-VM hur lätt det kan bli överdimensionerat.
Tre analyserande och ibland idisslande experter i studion, om det mot förmodan (och oavsett) uppstod ett svart hockeytaktiskt hål någonstans fanns det en expertkommentator där för att fylla i, och en på-plats-expert i arenan som vände ut och in på sig själv för att hitta mönster eller förklaringar.
Fotbolls-EM plöjer i samma fåra.
SVT har större kontinuitet än Fyran, André Pops för varje kväll och så har de Jonas Eriksson som ett litet ess eftersom han har en annan blick och andra erfarenheter.
Daniel Nannskog har fått den otacksamma uppgiften att hålla koll på 24 lag och inför varje match förklara överbelastningar, speluppbyggnad och hur matchen vi snart ska få se kommer att se ut.
Hade det inte varit mer schyst att bara skjuta honom i ena knäskålen?
Formell som ett SISU-kompendium
Utöver studioexperterna finns expertkommentatorerna.
Glenn lever mycket på att bara vara Glenn, Markus Johannesson är nykter, artig, stundtals intressant men ibland också formell som ett SISU-kompendium.
På TV4 och C More kommer chefen in varje morgon och drar några namn ur den där Bingolotto-”turnan” som blivit kvar i huset.
Experterna sitter i studion en kväll, kommenterar matcher nästa, de byts av kors och tvärs och hela tiden och till nästa mästerskap kanske de kan byta experter redan i halvtid?
Experthjulet snurrar och jag tror att de på så vis underminerar expertrollen, vem som helst kan dyka upp var som helst, för att prata om vad som helst, när som helst.
Försvar, sista tredjedelen, Turkiet, nordmakedonska inkastvarianter.
När det tar stopp, för det gör det ibland, finns hur mycket poänglös statistik som helst att bara kasta rakt ut i studion och se vem som fångar.
– 297-168 i passningsförsök, vad säger ni om det då!?
Kim Källström har pluggat som en galning, Lotta Schelin tycker det mesta är ”fantastiskt” och Jimmy Durmaz vet jag ännu inte riktigt vad han tycker och tänker.
Jag vet inte hur hon burit sig åt, men på något jäkla vänster har Hanna Marklund lyckats vrida sin Varuträsk-dialekt ytterligare ett varv och pratar nu fullt ut som en gammal Åseleälven-flottare.
Hennes chosefria sätt att kommentera är fortfarande befriande och jag gillar att hon ”låt” som hon gör.
Ryggade inte tillbaka
Hasse Backes halsbrytande och världsomspännande seglats under Polen-matchen härom kvällen var inte bara en sport-tv-klassiker, den visade kanske även på hur knasigt det kan bli med otydliga roller.
Backe såg aldrig hur spelmässigt dominanta Polen var under stunder och ryggade heller inte tillbaka över den farliga offensiven med giftpilen Lewandowski längst fram utan hävdade bestämt att Sverige hade total kontroll och Polen inte någonting att komma med.
Tankarna for i väg och hans sätt att med övertygelse lägga fram sin hypotes påminde på sätt och vis om Hans Holmér och hans mystiska presskonferenser 1986.
Någonting säger mig att Hasse Backes analys hade låtit annorlunda om han suttit som expert i studion.
Det där är förstås ingenting att uppröras över, att någon tycker och tänker lite annorlunda än precis varenda liten kotte är uppfriskande och, inte minst i Backe-fallet, mycket underhållande.
Omnipotente Backe kommer förstås gå oberörd genom stormen.
Nu har jag säkert glömt ett 30-tal olika experter men jag har haft annat att stå i.
Som en äldre stenhuggare
Under gruppspelet har jag som vanligt följt en del matcher via Radiosporten och även där kryllar det av referenter och bisittare.
Det enda som fattas är ett telefonväkteri via radiotornet i Mexiko City, som de under VM 1970 genomförde under succéartade former.
Sportradion har gjort ett finfint fynd i Nanne Bergstrand, ur-smålänningen som är lika opretentiös som en torvmosse.
Att höra honom kommentera Italien-Wales var som att på en grusväg träffa en äldre stenhuggare på väg hem från dagens hårda slit.
Man stannar till lite, pratar om Italiens fina anfallsspel och den där Jorginho.
Nannes bygdemål tog mig över tjärnar och sommarängar, via Elmtaryd-Agunnaryd, missväxt och emigration, hela vägen till en bedårande Skärsjövallen där hans karriär en gång i tiden började och där jag spelat otaliga fotbollsmatcher mot hårda, storvuxna Markaryd-kroppar.
Synd att han inte ska kommentera fler EM-matcher, för han har varit en av mästerskapets bästa, behagligaste och mest förtroendeingivande experter så här långt.
Kanske präglas jag av mitt småländska arv, att jag sprungit runt på samma jordmån som han, men det är inte heller något jag kan ha ogjort.
Allt om fotbolls-EM 2021 – följ matcherna live
Senaste nyheterna Spelschema Tabeller TV-tider Alla trupper & spelare