Idrottsvärlden tiger om Kinas förtryck
Kina massakrerar munkar och civila i Tibet knappt fem månader före OS. Men idrottsvärldens tystnad är öronbedövande.
Idrott och politik är två vitt skilda ting, brukar folk säga. Det är ett ovanligt korkat sätt att se på saken.
OS i Berlin 1936 var ett gigantiskt propagandajippo för nazismens Tyskland. Bakom järnridån var medaljer i de största internationella turneringarna viktiga symboler för kommunismens överlägsenhet som ideologi.
Viktigt med framgångar
Även för ett demokratiskt land som Sverige, innebär framgångar i olympiska spel och VM starka argument för den svenska modellen. Budskapet är att det går att nå toppen genom hårt arbete och talang, utan dopning.
Mot bakgrund av detta, är den första frågan man måste ställa sig om det var rätt ge Kina sommar-OS 2008. De olympiska spelen är i dag den utan jämförelse största positiva exponering ett land kan få i internationella sammanhang. Miljarder människor kommer att tappa hakan inför Kinas Potemkin-kulisser och deras deltagares bragder.
Men till vilket pris?
Det väckte uppseende när USA helt nyligen strök Kina från utrikesministeriets svarta lista över de tio länder i världen som är sämst på att respektera mänskliga rättigheter. Tre dagar senare bryter helvetet ut i Tibet, när buddistiska munkar och vanliga medborgare demonstrerar mot Kinas förtryck, med livet som insats. Ett hundratal människor uppges ha omkommit i kravallerna.
Tyst inom politiken och idrotten
Tidningarna är fulla av artiklar och tv-kanaler och Youtube av rörliga bilder. Men oj, vad det är tyst inom politiken och idrottens organisationer!
USA och EU uttrycker sig oerhört försiktigt och idrottsrörelsen uttrycker sig inte alls. De enda som gör sina röster hörda är medborgarrättsorganisationer som Amnesty International.
Det har inte alltid varit så här. 1980 beslöt USA att bojkotta sommar-OS i Moskva i protest mot Sovjetunionens invasion av Afghanistan och fick andra länder med sig.
IOK är som en totalitär stat
Jag väntar mig inte att den Internationella olympiska kommittén ska agera. Det var IOK som fattade beslutet att ge diktaturen Kina OS och organisationen påminner om en totalitär stat i fråga om bristen på demokrati och insyn. IOK:s senaste yttrande om Peking är att luften i staden ständigt förbättras. Uttalandet kom från den medicinsk kommissionens svenska ordförande Arne Ljungqvist i tisdags. Vilken tajming!
Protesterna måste alltså komma från idrottsrörelsen.
Jag förstår att det är obehagligt för enskilda idrottsmän och kvinnor att ta ställning. Men det är ynkligt att inte en enda idrottsfederation har haft modet att fördöma mördandet i Tibet i synnerhet och bristen på mänskliga fri- och rättigheter i Kina i allmänhet.
Ingen regimkritik under OS
Det bevisar hur väl den kinesiska skrämselapparaten fungerar även utanför landets gränser. Journalister har fått stränga förhållningsorder att inte syssla med regimkritik under OS. Deltagarna får inte ha med sig religiösa skrifter och vissa länder uppmanar sina aktiva att inte göra politiska uttalanden medan de är i Kina.
Alltså tiger vi och lider och blir därmed medbrottslingar. För att bevara våra länders intressen, den bräckliga internationella politiska balansen och sportstjärnornas behov av koncentration inför världens viktigaste tävlingar.
Kanske är det ingen som längre minns de döda munkarna i Tibet, när Kina visar upp sina bländverk för världens inbjudna stats- och regeringschefer den 8 augusti. Officiellt var det meningen att Kina skulle organisera OS på våra villkor. Nu blir det i stället resten av världen som får acceptera ett högst tvivelaktigt OS på diktaturens villkor. En värld, en dröm, lyder mottot. Vems dröm? Vilken dröm?