I OS för att skriva historia för Ghana
”Måste alltid vara en som är först…”
Uppdaterad 2018-02-09 | Publicerad 2018-02-03
PYEONGCHANG. Han tävlar i en okänd sport men är ändå en av vinter-OS mest populära idrottare.
Möt Akwasi Frimpong, 31.
En galning – från Ghana.
– Jag är här för att bryta barriärer, säger han till Sportbladet.
Vad tänker du på när någon säger Ghana?
Tänker du på den forna brittiska kronkolonin Guldkusten? Tänker du på Förenta nationernas förre generalsekreterare Kofi Annan? Eller tänker du kanske på fotboll, på Asamoah Gyan när han ”MISSAR STRAFFSPARKEN”?
Kanske gör du det.
Förmodligen gör du det.
Rimligen tänker du i alla fall inte på vintersporten skeleton.
Men det vill Akwasi Frimpong ändra på.
– Traditioner förändras. Världen förändras. Idrott för folk samman, säger han till Sportbladet.
Frimpong har precis landat i Sydkorea.
Han är här för att tävla i skeleton – men framför allt är han här för att representera sitt land.
– Det känns väldigt speciellt. Att få gå in på invigningen och vifta med den ghananska flaggan och visa att Ghana också är det del av av detta, säger Frimpong.
Han är dock inte först.
I OS 2010 deltog nämligen ghananen Kwame Nkrumah-Acheampong i slalom (där han slutade 53:a – näst sist av de åkare som gick i mål).
– Men jag är den första i skeleton och det måste alltid vara en som är först! Jag hoppas att fler ghananer kommer tävla i vinter-OS framöver, säger Frimpong.
Tuff uppväxt
Om vi backar bandet långt tillbaka i tiden så vore det helt orimligt att tro att Akwasi Frimpong skulle tävla i vinter-OS, eller i någon sport över huvud taget för den delen.
Han växte upp i fattigdom. Hans mamma hade nio andra barn att ta hand om vilket helt enkelt inte gick under de rådande omständigheterna. Hon tvingades lämna sina barn i jakten på ett bättre hem, medan mormor Minka fick ta hand om barnen.
När Akwasi fyllde åtta år flydde han landet och återförenades med sin mamma – i Nederländerna.
– Jag kom dit som illegal invandrare. Folk förstår inte hur tufft det var. När jag växte upp kunde jag inte följa med på klassresorna om vi skulle åka utomlands, eftersom jag var rädd att bli arresterad. Jag ljög alltid och sa att mamma hade tappat bort mitt pass. De andra barnen skrattade åt mig, kallade mig fula saker och behandlade mig som en kriminell. Jag försökte vara tuff och låtsas som att det inte störde mig, men jag grät varje dag, har han berättat i en intervju med skotska The Herald.
När Akwasi Frimpong var 15 år gammal började han tävla i friidrott som sprinter. Han hade uppenbarligen en fallenhet för sporten; två år senare vann han de nederländska juniormästerskapen på 200 meter.
2008 fick han stipendium för att åka till Utah, USA.
Resten är historia.
– När jag kom till USA blev jag mer och mer intresserat av andra sporter. Jag började upptäcka nya saker och det slutade med att jag blev rekryterad till skeleton. Nu är jag här och representerar mitt land i OS…, säger han.
Kör i 150 km/h
Det här med att vara född i ett afrikansk land och tävla i vinter-OS kan låta unikt. Men faktum är att det börjar gå en trend i att skola om från friidrott till fartgrenar som bob och skeleton. Exempelvis har Nigeria ett tremannalag i bob som nu gör debut i just vinter-OS.
– Det gäller att få bra fart de första 50 meterna, du måste verkligen trycka ifrån när du springer ner släden och där tror jag att vi friidrottare har en fördel. Men vi måste fortfarande lära oss att glida…, säger Akwasi Frimpong.
Skeleton är alltså en sport där man ligger på mage på en kälke och färdas ner för en isbana i hastigheter upp emot 150 kilometer i timmen.
En sport för våghalsiga galningar.
Du måste ha varit livrädd första gången du åkte ner för banan?
– Holy cow! Första gången alltså… Det var så dåligt! Så svårt och annorlunda, säger Frimpong.
Men han fortsatte att åka. Igen och igen och igen.
– Adrenalinruset är fantastiskt!, säger han.
Och till slut blev han så pass bra att han tog sig till OS.
– Målsättningen var egentligen att tävla i OS 2022, men jag har jobbat hårt för att komma med redan nu.
Vad hoppas du kunna uträtta rent resultatmässigt?
– Jag är först och främst här för att bryta barriärer, att visa att även svarta människor kan göra detta. Jag är också här för att skriva historia för mitt land. Och för att samla på mig erfarenhet till OS 2022, säger Akwasi Frimpong.