Här är frågorna som PSG måste besvara
Jennifer Wegerup: Jag vill inte vara någon festförstörare, men...
PARIS. Himlen är grå men Paris klär sig till fest.
I kväll lyser Parc des Princes i midnattsblått.
PSG ska plocka hem ligan för andra året i rad.
Zlatan, han måste tappat räkningen på vilken ligatitel i ordningen, det blir på hans CV. Vackert så.
Det kommer att bli stort i kväll.
PSG har utfört sitt jobb väl.
Men, samtidigt, inte mer än så.
Champagnen ligger på kylning sen veckor tillbaka.
Ett fyrverkeri, ännu mäktigare än det i fjol, är redo att skjutas upp mot Paris natthimmel.
Och Zlatan är tillbaka i truppen.
Förväntan ligger i luften och låter sig inte kylas ner ens av gråvädret.
En lång säsong är till ända och allt är som det ska i PSG-lägret – eller i alla fall nästan.
Men vi börjar med det som är bra.
Jag tog mig en kaffe och apertif i Boulognes centrum, ett långskott från Parc des Princes, och hörde surret från herrarna över bardisken. Det var mest sött till kaffet; församlingen nöjd med dubbeln, cupen är hemma, ligaguldet ska bärgas i kväll.
”Nästa säsong tar vi trippeln”, försäkrade en väl förfriskad monsieur som ”haft säsongskort 26 år och aldrig missat en PSG-hemmamatch”.
Proffsigare – i minsta detalj
Och visst kan man stämma in i skålandet och lovorden. Under de två säsonger jag följt Paris Saint-Germain har jag sett både spelet och klubben växa, på alla plan.
I kväll tror jag inte att man fumlar med raketerna på planen eller glömmer Zlatan på någon dopningskontroll, som under förra årets ligafirande. (Avgångne sportchef Leonardo glömmer det aldrig, var så säkra).
Dagens PSG blir allt proffsigare, i minsta detalj.
Och av svajighet, ojämnhet och bristande rutin av att vara en storklubb, syns även allt mindre i lagets spel.
Denna säsong har vi sett en 32-årig Zlatan växa bortom alla gränser. Inte ett uns mättnad, grånad eller trötthet.
Vi har sett Matuidi och Verratti ta nya steg match för match och en Lavezzi som tyckts allt mer hemma i Paris-livet och PSG-spelet.
Ändå räckte det inte längre än till kvartsfinal i Champions League även denna gång. En sorti som inte på något vis var ett fiasko. Men likväl en besvikelse.
För denna vår kändes det som att PSG lovade mer.
Men Zlatan gick sönder, Edinson Cavani underpresterade och Laurent Blanc stod sig slätt i taktikkampen mot José Mourinho.
Så blev det bara ännu en ligatitel och cupsegern.
Inte så bara – men inte nog.
Inte för en klubb där Qatar-bossarna pumpar (bokstavligen) in pengar i en hissnande takt och där man planerar att inom bara två år vara världens rikaste och mäktigaste.
Så visst blir det stort och festligt i kväll och om det är någon som är värd att hyllas är det Ibra, efter den säsong han gjort. Men i fjol var ligaguldet större, efter all press, väntan och längtan.
Bara gjort sin plikt
Denna gång har PSG bara gjort sin plikt och sitt jobb och tro mig, för Zlatan, är det här inte nog, han vill ha mer.
I kväll, om man gör det man ska mot Rennes, kommer han att fira och jubla med de andra.
På torsdag blir det triumftåg längs Paris vackra avenyer. Jag vill inte vara någon festförstörare. Men när champagnen är urdrucken finns många frågor att besvara.
Vem tränar PSG nästa säsong? Blanc var en nödlösning som fungerat väl men inte bländande. Bakom kulisserna sägs president Al-Khelaifi och de andra i PSG-ledningen redan börjat flirta med större tränarnamn.
Vilka blir kvar och vilka försvinner? Cavani, som hamnat i Zlatans skugga, ryktas vilja till England, Lavezzi påstås drömma sig tillbaka till bella Napoli.
Hur ska PSG förstärka för att nå en nivå till, för att kunna på allvar ta det sista steget i Europa? Hur blir man mindre Zlatan-beroende? Laget har ju inte ens lyckats säkra ligatiteln i Ibras frånvaro. Och vad händer med financial fair play-straffen, i slutändan och det långa loppet?
Alla dessa frågor, som PSG tar med sig när partyt är över.
Men i kväll, då ska man bara göra jobbet och äntligen vinna den där ligatiteln som man haft halva inne på i flera månader.