Toppar det mesta i mänsklig historia
Publicerad 2016-11-03
CHICAGO. Förbannelsen är bruten och 108 års väntan över.
Efter ett omtumlande Game 7-drama vann Chicago Cubs i natt sitt första mästerskap sedan 1908.
Och när den siste Cleveland-löparen var bränd utbröt tidernas party i staden som drömt och längtat mer än alla andra.
Ibland har man tur.
Jag är i ”Windy City” i ett helt annat ärende och det ärendet råkade helt slumpmässigt sammanfalla med detta datum.
Men resten av livet kan jag nu stolt berätta att jag var i Chicago 2 november 2016.
I USA kommer alla förstå vad jag menar.
Det var då klassiska Chicago Cubs – till slut, efter 108 år av heartbreak och ångest och snubbel på mållinjen – bröt det som kallades ”Curse of The Billy Goat” och förvandlade nationens tredje största stad till en enda stor, besinningslös partyzon.
Alltså, det är svårt att sätta ord på det som hände i Chicago i natt – och vad det betydde för människorna som bor här.
Cubs – ett slags mellanvästerns Hammarby eller Gais, fast med grus under sulorna – har som sagt inte vunnit World Series sedan 1908 och under de 108 år som gått sedan dess utsatt generationer av fans för mer lidande, mer krossade drömmar och mer nästan-men-ändå-inte-förtvivlan än alla andra klubbar som existerar på planeten jorden.
Hela staden exploderade
Det säger något att talrika gravar på kyrkogårdarna i Illinois de senaste veckorna, när antihjältarna från mytomspunna Wrigley Field faktiskt sett ut att vara på väg mot ett mirakel och tagit sig till World Series, varit täckta av blommor i klubbfärgerna blått, rött och vitt.
Där ligger Cubs-fans som levde långa, produktiva liv och i många fall blev både 90 och 100 år – men aldrig fick se sitt lag vinna.
Så när drömmen strax före midnatt i natt , lokal tid, mot alla odds slog in och all längtan som ackumulerats i över ett sekel fick sitt utlopp...oh boy.
På ett enda ögonblick fullkomligen exploderade hela stan.
Men typiskt Cubs-vis var Anthony Rizzo och de andra nyblivna mästarna förstås tvungna att driva supporterskaran till den kollektiva hjärtinfarktens gräns innan allt var över.
Efter att ha hämtat in 1-3-underläge i matchserien skaffade de sig i sjätte inningen i den sjunde, avgörande duellen i natt en till synes solid 6-3-ledning, men tappade hela försprånget i åttonde – och först efter ett helt gastkramande övertidsinferno lyckades de säkra en 8-7-seger.
Festen toppar det mesta
Själv såg jag upplösningen på en knökfull bar i downtown Chicago – det där formella ”ärendet” hindrade mig från att ta mig till epicentret Wrigleyville, där det hade varit på fullt på barerna sedan sju igår morse och festen i natt verkligen toppade det mesta som finns beskrivet i mänsklighetens historia – och när den sista Indians-löparen var bränd och mästerskapet säkrat rasade jag med alla andra ut på Michigan Avenue, den lokala versionen av Kungsgatan.
Där dansade människor redan segerdans, ackompanjerade av larmet från hundratals biltutor och ett gutturalt vrål som liksom vällde in från sidogatorna.
Det är en scen jag aldrig glömmer.
Men det finns fortfarande tid att uppleva Chicagos största stund, för den som önskar åka hit.
Partyn människor väntat på i 108 år tar inte slut på en natt.
