Wennerholm: Mondo visade vara sig mänsklig
MÜNCHEN. Titta, han river!
Mondo Duplantis visade en mänsklig sida, när han rev i första försöket på ingångshöjden 5,65 i kvalet här i EM.
Men den chockvåg som gick genom stavhopparvärlden la sig snabbt.
Nu har jag sett värre saker hända, då jag såg Sergej Bubka riva ut sig på ingångshöjden 5,70 i OS i Barcelona 1992.
Det var en riktig chock, både för publiken och framförallt för Bubka själv.
Men det var typiskt för hans OS-förbannelse, som gjorde att han vann sex raka VM-guld under karriären, men bara ett OS-guld.
PLUS: Mondos stora pengaregn: ”Har fått groteska erbjudanden”
Inför sitt första OS blev han ett offer för östbojkotten mot Los Angeles-OS 1984 och fick inte åka.
I Söul 1988 tog han sitt enda guld, men efter att ha varit illa ute med två rivningar på segerhöjden 5,90 innan han tog i det sista försöket.
I Barcelona rev han ut sig som sagt och när det var dags OS i Atlanta var han hälskadad och kom aldrig till start.
Blir större än Bubka
Så när det gäller OS-guld kommer den ukrainske legendaren att få stryk av Mondo Duplantis med hästlängder.
Mondo som naturligtvis seglade högt över 5,65 i sitt andra försök och var klar för lördagskvällens final efter bara två hopp.
Men bara att han rev en gång på 5,65 och inte var felfri kändes som det största som hände på torsdagens förmiddagspass.
Det säger väl det mesta om hur överlägsen svensken är.
Annars fortsatte det svenska mörkret även den här förmiddagen.
Bara ett av finalhoppen gick vidare i löpgrenarna.
Det var Andreas Kramer som tog sig till semifinal på 800 meter, men ”bara” på tid i ett lopp han ledde in på upploppet.
Där kroknade Kramer, men han fixade finalplatsen genom att dra i täten och hålla tempot uppe.
Däremot försvann omdebatterade Lovisa Lindh som an avlöning och var chanslös i damernas försök 800 meter.
Hennes 2:03.48 räckte bara till en femteplats i heatet och en 21:a plats totalt.
Nej, det här har inte varit Lovisas säsong, även om jag fortfarande hävdar att hon borde fått åka till OS i Tokyo efter totalt fem lopp under två minuter förra sommaren.
Men den stora knallen var att Carl Bengtström försvann på 400 häck.
Jag såg honom som ett medaljhopp här i München.
Han var rankad fyra i Europa inför mästerskapet, men missade final och hamnade på en trettonde plats när allt var över.
Det var en skräll, även om få svenskar lyft i det här mästerskapet.
Det är stor skillnad mot Finland, där Wilma Murto skrällde med både ett EM-guld och ett nordiskt rekord (4,85) i damernas stavfinal på onsdagskvällen.
På torsdagsförmiddagen följde Viivi Lehikoinen upp med nytt finskt rekord på 400 häck, då hon vann sitt semifinalheat på 54.50.
Det kan bli tufft i Finnkampen om några veckor.