Flinck: Vi är på väg mot en ”kvartsfinal” mot Norge
Uppdaterad 2022-01-21 | Publicerad 2022-01-20
Som Andreas Palicka sa när han fick höra att han gått från 
till 
på en match:
– Det svänger snabbt.
För nu ligger vägen öppen för en ”kvartsfinal” mot Norge.
Ibland vänder vinden och då gäller det min själv att kappan hänger med.
Det är ju det privilegiet man har med en sådan här spalt under ett mästerskap.
Visst var det en ödesmatch mot Ryssland för ett pressat landslag och en ifrågasatt förbundskapten som var ett tjeckiskt mål i måndags från uttåg och fiasko i EM.
Kanske ”den största vägvisaren på många år för Sverige”, som Frändesjö sa inför matchen.
Jag höll med Frändesjö (det gör jag oftast).
Hur kunde Ryssland slå Norge?
Nu tog Sverige en stabil seger och en hel del såg bra ut (vi tar det lite längre ner) och lite som var mindre bra (vi tar det också lite längre ner).
Men den stora vägvisaren blev det inte.
För det var ett Ryssland utan sin viktigaste spelare, Sergej Kosotorov, och som då bara verkade ha ett vapen kvar – inspel till sina väldiga björnar inne på linjen. När Sverige (om än skickligt) lyckades neutralisera dem så var de långsamma ryssarna mer eller mindre chanslösa.
När man såg Ryssland i dag var det svårt att förstå hur de kunde besegra Norge i lördags och gå vidare med två poäng.
Men jag håller ändå med Andreas Palicka om att det här var Sveriges bästa insats så här långt i turneringen (Glenn Solberg var inte lika säker).
Spelare och ledare hade pratat mycket om bollsläppet inför matchen, att det behövde bli bättre.
Efter 54 sekunder, när Hampus Wanne enkelt kontrade in 1–0, skrev jag i mitt block (jag är synnerligen analog emellanåt): ”Bollsläpp? Nej, handbromssläpp.”
Det var bra fart på de svenska omställningarna i några perioder i matchen men så drog man i handbromsen lite för ofta, i varje fall för min smak. Men som Solberg sa efteråt så är det inte så lätt att dra upp farten när motståndaren drar ner på tempot som ryssarna gjorde och Sverige får stå i försvar i 1–1,5 minuter. Då blir man lite för rädd om bollen när man får låna den en stund, kanske lite feg.
Men ändå ett bättre kontringsspel än i de två senaste matcherna.
Vad ser Solberg som jag inte gör?
Och visst var det fina bollsläppet tillbaka, liksom det patenterade, breda spelet som detta landslag är så beroende av. Man fick äntligen med kanterna igen och de breda lägena för ytterniorna. Om det sedan berodde mest på bollsläppet eller det ryska förvarsspelet låter jag vara lite osagt.
Ödmjuke, men på planen så kylige och modige, Valter Chrintz hade sin förklaring till att Sveriges högerkant äntligen kom med i EM:
– De visste att Ekberg och DP inte var med och att jag var kanske det svagaste kortet på banan då.
Men viktigaste beskedet var nog ändå att Andreas Palicka studsade tillbaka direkt efter debaclet mot Tjeckien. Och tänk att jag visste, av någon anledning, att Palicka inte ville ta ordet revansch i sin mun.
Hampus Wannes straffar (och form och avslut generellt) hamnar förstås också på pluskontot.
Det gör också bytesstrukturen där alla spelare kunde vilas en bra stund inför Polen i morgon utom Palicka och spelare som Eric Johansson (framför allt) och Fredric Pettersson kom in i turneringen, Felix Claar fick styra spelet mycket utan Jim Gottfridsson och Chrintz såg till att vi inte saknade Ekberg.
Nu ska vi väl inte leta fel efter en övertygande seger i mellanrundan mot ett lag som gått obesegrade i EM. Men ändå:
Lukas Sandell verkar ha tappat den fantastiska form han haft i höst.
6–5-spelet lämnar fortfarande mycket att önska (vad ser Solberg, som hyllar utvisningsspelet, där som jag inte gör?).
Man har fortfarande bara en målvakt i gång. Kommer det ens att bli utrymme att få i gång Johannesson eller Thulin under mellanrundans alla måstematcher?
Det finns, kan man gott säga, utvecklingspotential just nu i Jim Gottfridssons och Felix Claars försvarsspel på vänstertvå.
Ska ta Polen av bara farten
Nej, en seger över Ryssland blev inte den tunga värdemätare som jag på förhand hade hoppats på.
Men allt som allt har det ändå vänt för Sverige de senaste dagarna.
Man gick ifatt och förbi Ryssland på inbördes möten (och sex plusmål).
Nu väntar Polen – som manglades av Norge sent på torsdagskvällen, är hårt coronadrabbat, får fem timmar mindre vila än Sverige och ser ut att vara det svagaste laget i den här gruppen – redan på fredagen. Wanne & Co ska ta Polen av bara farten.
Sedan är det Tyskland på söndag – om de stackarna ens får ihop lag. Tyskarna var till slut chanslösa mot Spanien och förlorar de mot Norge kan man i praktiken vara borta från semifinalerna när Sverige ska möta dem.
Samtidigt får Spanien gärna gå rent.
Seger mot Tyskland och mycket talar då för att vi står inför en avgörande match mot Norge på tisdag om en semifinalplats – alltså en ”kvartsfinal” i EM för Glenn Solberg mot sitt eget hemland.
Men allt detta förutsätter förstås att inte corona vänder allt upp och ner ännu mer.
Om jag, med en pistol mot mitt huvud, tvingas peka ut tre svenska spelare som inte får testa positivt nu: Andreas Palicka, Jim Gottfridsson och Hampus Wanne.
Palicka 39-procentig när det vände för Sverige och Nebojsa Simic 40-procentig i Montenegros jätteskräll mot Kroatien – en bra kväll för H43:s gamla målvakter.
Plusbetyg på Sverige
Andreas Palicka
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Hampus Wanne
Emil Mellegård 
Jonathan Carlsbogård 
Eric Johansson
Jim Gottfridsson
Felix Claar
Albin Lagergren
Lukas Sandell
Valter Chrintz 
Isak Persson
Fredric Pettersson
Oscar Bergendahl
Fotnot: Övriga spelade för kort tid för att betygsättas.
Då spelar Sverige i mellanrundan
Torsdag 15.30: Ryssland-Sverige.
Fredag 18.00: Polen-Sverige.
Söndag 18.00: Tyskland-Sverige.
Tisdag 20.30: Sverige-Norge.