UTGÅ, ENGLAND
”Smiling Steves” sista leende – om nu inte Israel chockar ...
LONDON. Englands pubar och sportbarer nån gång efter nio i kväll:
Inte ett öga ogråtet, inte en tv-skärm okrossad, inte en svordom osagd, inte ett ölglas odrucket, inte en förbannelse outtalad.
Det är de långa knivarnas natt.
Det är Smiling Steves sista leende.
Det är dessutom Steve McClaren porträtterad som gås, gris, groda, anka, gurka, potatis, kålrot (nej, det är redan taget), lallande dåre, dreglande byfåne, Musse Pigg-figur (äh, taget det också) eller tidernas seriemördare på tabloidernas förstasidor.
Samtidigt, i första klass på ett plan mellan Bangkok och London:
En lätt solbränd Sven-Göran Eriksson tillbakalutad med ett glas rött, omgiven av flygvärdinnor, nöjd och belåten efter en lyckad PR-tripp till Thailand. På väg till ett Manchester (den ljusblå sidan) som älskar honom som en gud.
Ja, kära nån. Så det kan bli.
Jag borde sätta punkt här och låta ovanstående tala för sig självt.
Så enkelt, ju:
”Så fort England fick en engelsk manager igen gick det åt helvete. Där fick ni, dödskallar, för att ni sparkade Svennis!”
Utan Reuven ingen bronsfest
Vill dock påpeka att det alltid ligger en Reuven Atar och lurar.
Ni minns väl honom?
Reuven Atar var israelen som chockade fotbollsvärden genom att sänka Frankrike borta i VM-kvalet 1993 (3–2 till Israel) och därmed så småningom skicka Sverige till VM i USA 1994.
Åh, så vi älskade Reuven. Vi på Aftonbladet åkte till och med till Israel för att göra ett idolporträtt av honom. Och, bara för att understryka det hela: utan Reuven Atars mål i Paris hade Sverige inte fått VM-brons. Vi hade inte pratat på samma sätt om Brolin, Dahlin, Andersson, Ravelli och en underbar, soldränkt sommar.
Vad England, och Steve McClaren, har att hoppas på i kväll är samma sorts mirakel.
Finns det en ny Reuven som kan rädda England, som kan ordna en israelisk poäng?
Ni vet förutsättningarna:
Om Ryssland vinner mot Israel i Tel Aviv i afton är laget klart för EM, eftersom lilla Andorra väntar i sista matchen. En Andorra-poäng där skulle göra delningen av Röda Havet till en historisk bagatell.
Om Kroatien samtidigt gör sin plikt och tar en poäng i Makedonien är saken fullständigt klar: England, fotbollens moder (bla, bla, bla) är utslaget.
Konsekvenserna?
Tja, Steve McClaren får naturligtvis sparken (han bänkar sig för sin vidrigaste tv-rysare nånsin i kväll) och sen måste han utbuad och hånad leda sitt landslag till en betydelselös avslutning mot Kroatien på Wembley på onsdag.
Det kan bli en förnedringens vecka för engelsk fotboll.
– Jag tror att dagens matcher kan bjuda på överraskningar så att vi fortfarande har chansen på onsdag. Jag är inte orolig för mitt jobb, sa Smiling Steve efter Englands meningslösa
1–0 mot Österrike borta i går.
You should be, Steve.
Owen ny på skadelistan
Michael Owen skadade en lårmuskel efter en halvtimme och är borta från mötet med Kroatien. Det innebär att om den matchen betyder nåt så har England spelare som Owen, Wayne Rooney, Rio Ferdinand och John Terry borta.
Steve McClaren står handfallen med ett lag som han helt och hållet ärvt efter Sven-Göran Eriksson. Startelvan i går bestod av ett mittfält av en medioker, matchotränad David Beckham bredvid Steven Gerrard, Frank Lampard och Joe Cole. Låter det bekant? Sju av elva var från Svennis senaste landslag.
Lägg till att Rooney, Ferdinand och Terry skulle tagit plats så inser ni att ... McClaren inte kommit med ett skit nytt. Tio av elva är Svennis-starters.
Arsenals 18-årige Theo Walcott (som Svennis tog ut till VM) var outstanding i går eftermiddag när England tog sin femte raka seger i U21-kvalet till EM i Sverige 2009 (2–0 mot Bulgarien). Ett par timmar senare kastade McClaren in Newcastles Alan Smith (!) i a-laget mot Österrike.
Så mycket för nytänkande, så mycket för egna idéer. Jag tror Sven-Göran Eriksson satt i en solstol just då, lyfte solglasögonen och sa:
– En pina colada, tack. Med is, Och glöm inte sugröret.