”Jag blir i alla fall ihågkommen”

Svensken som hoppade efter Bob Beamon

Efter Bob Beamons osannolika världsrekord i omgången innan drömde han klara om åtta meter.

Det blev futtiga 7,65.

I stället blev längdhopparen Lars-Olof Höök känd som ”han som hoppade efter Beamon”.

– Det är bara kul, jag blir i alla fall ihågkommen, säger han.

Eftermiddag den 16 oktober 1968 i Mexico City. På Olympiastadion knyter Lars-Olof Höök skorna med ordentliga knutar och fokuserar. Sluter ögonen. Om en kort stund ska han göra sitt första längdhopp i OS-finalen.

Plötsligt blir publiken helvild och svensken spärrar upp ögonen. Funktionärerna rusar åt alla håll. Han ombeds att vänta i några minuter.

Fram med måttbandet

Hoppet innan, av den relativt okände amerikanen Bob Beamon, måste mätas om eftersom den vanliga utrustningen inte räcker till. Ett klassiskt måttband kommer till undsättning.

När resultatet av Beamons hopp offentliggörs går chockvågor över världen. Svenske kommentatorn Sven ”Plex” Pettersson basunerar ut i stugorna:

– Nej det är väl inte möjligt. Åtta och nittio, åtta och nittio!

”Det blev lite misslyckat”

Lugnast på hela arenan är då troligen Lars-Olof Höök, näste hoppare på tur.

– Min enda tanke var att nu har jag tidernas chans att komma över åtta meter, berättar Höök, som kom till OS med ett nysatt svenskt rekord på 7,90.

Men hoppet blir blygsamt. Svensken hoppar 7,65 – dryga metern bakom det nysatta världsrekordet. Höök slutar så småningom på 14:e plats.

– Det blev lite misslyckat. Jag siktade på topp tio och ville slå svenskt rekord igen, säger han.

Beamons saliga leende

Strax efter svenskens hopp öppnar sig himlen. Åskan och regnet spolar bort den sista gnutta hopp som finns att snuva Beamon på guldet. Konkurrenterna gav i stort sett upp.

– De var helt knäckta, man såg många tomma ögon. Och Beamon bara satt där med ett saligt leende på läpparna, han förstod ju att ingen skulle komma i närheten, säger Höök.

Osannolika teorier

Amerikanens jättehopp, som raderade ut det åtta år gamla rekordet på 8,35, stod sig i hela 23 år. Vissa spekulationer gör gällande att Beamon fick oväntad hjälp av en virvelvind strax före ovädret, andra menar att Gud fader själv lyfte upp amerikanen.

– (Skratt) Det finns en del skojiga teorier om det där. Jag tror helt enkelt att han sprang väldigt fort och fick ett otroligt stäm. Trots farten hoppade han högt och fick en oehörd fullträff, menar Höök.

Först vid VM i Tokyo 1991 slogs Beamons rekord då Mike Powell, i en närmast episk batalj mot Carl Lewis, flög i väg till 8,95.

Men den gången fanns ingen svensk som hoppade efter amerikanen.

Fakta: Lars-Olof Höök

Ålder: 64.

Bor: Stockholm.

Familj: Sambon Margareta och fyra barn.

Yrke: Rådgivare i metod- och policyfrågor på Sida.

Meriter: Svensk mästare i längdhopp sju år på raken, 1968-78. Svensk rekordhållare, 7,90, i tio år.

Medaljörerna i längdhopp 1968:

Guld: Bob Beamon (USA), 8,90.

Silver: Klaus Beer (DDR) 8,19.

Brons: Ralph Boston (USA) 8,16.