Wegerup: Sparken ser onekligen hård ut – men är inget att uppröras över
Så drar då Zlatan på med ännu en taekwondo-spark på träningen.
Nu mot vännen Chippen.
Något att uppröras över?
Nej, verkligen inte.
Ja då, ni är välkomna att börja hamra på tangentborden nu, ni som hävdar att jag försvarar Zlatan i alla lägen. Men jag har – tyvärr – inte procent på hans lön och inget att vinna på att skriva fördelaktigt om honom.
Hade Zlatan gett Wilhelmsson en rak höger hade jag inte tvekat att skriva med svärta och skärpa i pennan.
Men det här? Nej, skulle inte tro det.
Visserligen ser sparken onekligen ganska hård ut. Hur hård den egentligen var får vi väl fråga Chippen om. Men menade Zlatan något illa? Nej, jag tror inte det.
Gjorde samma sak på Strasser
Det är samma beteende som mot Strasser ute på Milanello i höstas. Vardagsmat i de stora lagen, och landslagen. ”Boys will be boys”, som man säger, och så här, just så här, fraterniserar grabbarna.
Som en manlig kollega, som i skrivande stund sitter intill mig, formulerar det hela:
”Så här är vi killar mot varandra när vi gillar varandra. Vi måste slåss lite på skoj och hålla på. Ni tjejer kan kyssa varandra, det kan inte vi”.
Jag låter den analysen stå för honom men samtidigt har han en poäng; så här ser det ofta ut när pojkar och män söker närhet, skojar och förbrödras – på gott och på ont.
Christian Wilhelmsson själv tycks medveten om det här, att den man älskar agar man, det visar hans ord från i dag:
”Zlatan är extra ful mot mig. Men det kanske är för att det är jag”.
Allt sagt med flera skratt.
Zlatan och Chippen är vänner – sen exakt hur den relationen ser ut och hur jämställd den är – det vet bara de två.
Längtar efter landslaget
Men även om ”Ibra” säkerligen är killen som på mellanstadiet ockuperade mittensätet längst bak i skolbussen och som alla ville vara med men var lite rädda för, så är jag ganska säker på att han tycker om sina vänner i blågult, det är inte bara de som söker hans sällskap.
När jag träffade Zlatan på Milanello i slutet av januari pratade han mycket om hur han såg fram emot landslagssamlingen och just att träffa Chippen och Mellberg och de andra kompisarna.
Därför ska vi ta den där sparken för vad den är: lite lek och bus.
Även om Chippen kanske har ett blåmärke i ryggslutet i dag.