Kritik ska vara konstruktiv – inte byggd på okunskap
Kvällsmöte på redaktionen.
Sportchefen står på ett bord och ropar ut färdiga rubriker.
Sen vrålar han:
–?Glöm inte profiten! Glöm inte att vi måste sälja lösnummer.
Jag släntrar bort till en ledig plats och sopar undan några gamla pizzakartonger. Mitt emot sitter Robert Laul med fötterna på bordet och datorn i knät. Han tar en klunk läsk och rapar rakt ut, säger sen:
–?Fan, vad bra alltså. Jag har redan kommit på tre svinbra artiklar som ska sälja lösnummer och höja profiten.
Att sälja är mitt mål
Jag blir glad. Att jag en gång började på Journalisthögskolan, pluggade i tre år, tog studielån på 150?000 kronor och sen jobbat i 14 år som journalist är ju bara för att jag älskar när vi säljer lösnummer. Alla vi på tidningen drivs av samma mål. Oavsett om jag skrivit om nyheter, politik eller sport för Aftonbladet och Gazzetta dello Sport har mitt enda mål varit att tidningarna ska sälja.
–?Det är ju därför vi jobbar, inget förgyller min dag så mycket som när vi säljer lösnummer, säger Simon Bank över kanten på sin vältummade Slitz.
Erik Niva nickar instämmande, tillägger:
–?Eller så ligger ju ägarna på oss, vi har ingen journalistisk frihet. Vi måste sälja och vi måste sosse-vinkla.
En bit bort sitter några av redigerarna och porrsurfar. Grabbigt? Äh, va fan, ni vet hur det är på kvällstidning. Alla som jobbar här är ändå samma hjärtlösa svin, ingen har familj, ingen är kapabel till några djupare känslor och därför tar ingen illa vid sig. Stämningen är rå men hjärtlig! Vi stormtrivs helt enkelt.
Andra drivkrafter
Vikarien Victor som ännu bär oskulden i sitt hjärta säger plötsligt:
–?Men alla företag som producerar något vill väl att det ska sälja? Oavsett om det är ketchup, datorer eller morgontidningar man gör. Alternativet är ju konkurs. Det innebär inte att man samtidigt inte kan drivas av andra mål, att man inte vill göra ett bra arbete och har en vilja att avslöja, påverka, beröra.
Vi skrattar medlidsamt åt honom. Så söt han är, så lite han vet. Nu är det snart deadline och sen jävlar, då ska vi ut på krogen och spåna ihop nya lögnaktigheter, supa och dra över alla gulliga praktikanter.
Bara ännu en skön dag på jobbet.
Eftersom ironi tyvärr inte går in hos alla så måste jag väl påpeka att ovanstående är en ironisk blinkning till de som tror att de vet hur vi jobbar och vad som driver oss. De unga gossarna (för det är ofta sådana) är i och för sig tacksamt nog få, de flesta är vettiga och duktiga, men de som hörs är rätt gapiga. Tomma tunnor skramlar ju alltid mest.
Rätt att granska oss
Om journalistik kan och ska man diskutera mycket. Inte minst vi, med all den makt vi besitter, ska granskas och ifrågasättas. Men då får det vara konstruktivt, inte byggt på fördomar och okunskap. Här får ni därför avslutningsvis lite fakta som fredagsgodis:
En tidnings politiska färg påverkar enbart ledarsida och ibland kulturen. Så har det varit ett bra tag nu.
Det som säljer lösnummer är oftast saker som korsord, tv-bilagor med mera.
Journalister ska inte drivas av passion. De ska vara objektiva och kritiskt granskande. Jämför med politik. Ingen skulle tycka att en skribent för Ung Vänster eller Muf ägde trovärdighet som politisk reporter.
När vi i?fjol fick in över 4?000 ansökningar om sommarjobb till tidningen var det många av de fansskribenter som gärna kritiserar oss som sökte jobb här.
Även en del av de mer namnkunniga ligger på om att få skriva för oss. Lite gulligt faktiskt. Surt sa räven...
Trevlig helg till alla er läsare som gör oss till Nordens största dagstidning!