En viktig seger – även för Milan
Wegerup: Det fanns en tid med två italienska lag i final
Vilken viktig seger.
För Juventus.
Och för den italienska fotbollen.
Jo, jag vet.
Juventus är inte vidare än. Det ska spelas en retur på bortaplan. Man vann bara med 2-1. Borussia Dortmund tilläts göra mål på Juventus Stadium och det kan bli kostsamt.
Men ändå. När det blott finns ett italienskt lag med i slutspelet i Champions League, då måste man få tillåta sig att bli glad över den här segern. Utan att ha ett randigt hjärta, som Juvefansen sjunger om.
Att många italienare däremot inte känner så, det vet jag. Ytterst få romanisti eller milanisti gläds på ett större plan, för den italienska fotbollens skull, när Juventus vinner.
Det är förståeligt, supportrar är supportrar.
Men har man stått på San Siro i Milano och sett CL-finalen 2003, mellan Milan och Juventus på storbildsskärm, från Manchester, då minns man bättre tider. Då, den där varma majkvällen var det inget konstigt alls för oss på plats, bara mäktigt, med två italienska lag i CL-final.
Inte tillräckligt ändå
Nu känns det som ett vackert minne, avlägset som en skimrande stjärna i en galax långt, långt härifrån.
Desto viktigare blir det att Juventus klarar att hålla både sin egen och den italienska fotbollens fana högt.
Gjorde man det på Juventus Stadium i kväll? Skapligt, om än kanske inte tillräckligt i slutändan.
Man vann rättvist med målen från Tevez och Morata. Men Reus kvittering däremellan, på dundertabben från Chiellini, var onödig och kan som sagt bli dyrbar i returmötet på tysk mark.
Att de vitsvarta sen inte heller lyckades få in det 3-1 som hägrade så nära kan också komma att fälla avgörandet när resultaten summeras.
Men en vinst är ändå en vinst. ”Tränare Allegri tar hem första ronden”, som rubrikerna lyder i Italien.
Och det här kan Juventus klara. Minns förre tränare Antonio Contes besvikelse och ilska i fjol, över CL-misslyckandet. Hur han mötte medierna och rasade över hur långt efter Italien kommit i Europa-spelet. ”Här snackar alla domarmissar och snygga spelarfruar istället för det vi verkligen borde prata om”, sa Conte.
Sant.
Svajigt i Tyskland
För nye tränare Allegeri och Juventus ledning handlar det mesta nu om Champions League. Ligan är i princip redan vunnen efter att Roma tappat både styrfart och riktning. För Juventus var dessutom CL det stora målet redan inför denna säsong, mycket viktigare än ännu en ligaseger.
Men dominansen i ligan ger Juve självförtroende och medvind när man reser till Tyskland. I motsats till Borussia Dortmund som, som bekant, haft en betydligt svajigare säsong.
För arton år sen, 1997, förlorade Juventus finalen i Champions League mot just Borussia Dortmund.
Nu har man chansen till viss revansch.
För några veckor sen träffade jag Allegri i sällskap med många av fotbollens tungviktare, på restaurang Torre di Pisa i Milano. Tränaren utstrålade självförtroende och harmoni på ett sätt han sällan gjorde under Milan-tiden.
”Allt är bra, mycket bra”, sa Allegri om livet i Turin, när vi hälsade på varandra över pastafaten.
I Juventus får han den stabilitet som saknades i Milan, i alla fall det sista året. Samtidigt vidhåller jag att Mister Max inte är en lika skickliga och karismatisk tränare som föregångare Conte. Ändå kan det bli så att Allegri lyckas ta Juventus längre i Champions League.