Vi slapp ett nytt Tokyo
Publicerad 2024-08-10
PARIS. USA:s Shelby McEwan och Nya Zeelands Hamish Kerr är mina största hjältar den här sista kvällen på Stade de France
De kunde ha delat guldet i herrarnas höjdfinal – men valde att hoppa om det.
Och vi slapp ett nytt Tokyo.
OS 2024 i Paris: Allt om sommar-OS – datum och program
När jag såg att de två höjdhopparna låg på en delad förstaplats efter att båda rivit ur sig på 2,38 fruktade jag det värsta.
Att de skulle ta sina säkra guldmedaljer och vandra ut.
Men Shelby McEwan och Hamish Kerr valde att göra upp och i det här läget vet jag inte om någon av dem ville dela och den andra sa nej.
Men det spelar mindre roll.
Vi slapp ett nytt delat guld när Nya Zeelands Hamish Kerr tog 2,34 i omhoppningen och tog OS-guldet – ensam.
Tack för det.
Höjd och stav är de enda grenar där det kan uppstå den här typen av situationer, även om det teoretiskt kan delas ut två guld i övriga teknikgrenar också.
Men att två längd- eller trestegshoppare skulle landa på exakt samma centimetrar under sex omgångar är mindre troligt än att jag ska ha sju rätt på Lotto.
Det har heller aldrig hänt.
Men framförallt.
Då bestämmer de inte själva.
Nu kunde amerikanen Shelby McEwen och nyazeeländaren Hamish Kerr säkra varsitt OS-guld genom att skaka hand och vägra hoppa vidare efter att båda klarat 2,36 med lika många rivningar.
Ingen av dem hade ju något att förlora i det läget.
Men tack och lov valde de att göra upp om det, man mot man, höjd för höjd i sjunkande skaIa.
Jag jublade nästan där på läktaren, då jag aldrig vill se ett delat guld igen.
I Tokyo kunde jag köpa att det fanns en sorts förbrödring och skadehistoria som gjorde att jag åtminstone kunde svälja att italienaren Gianmarco Tamberi och Mutaz Essa Barshim delade guldet.
Men när amerikanskan Katie Moon och Australiens Nina Kennedy gjorde samma sak i damernas stav i Budapest förra sommaren var det redan en gång för mycket. Då kändes det nästan satt i system.
Nu slapp vi en repris på det eländet.
Noah Lyles kom till OS för att bli spelens sprintkung, men i mina ögon är det Botswanas Letsile Tebogo som tar den titeln.
Bara 21 år gammal sprang han hem guldet på 200, var sexa i den jämna 100-metersfinalen på nationsrekordet 9.86 och höll sedan på att lura storfavoriterna USA på guldet i avslutande stafetten 4x400 meter.
Letsile sprang sin sträcka på 43.04 med flygande start – klart snabbast av alla i stafetten. Det visar vilken gyllene framtid som väntar denna unika sprinttalang.
Och vilket 800-meterslopp det blev.
Ett av de bästa som någonsin sprungits.
Fyra man var under 1:42.00 med kenyanen Emmanuel Wanyonyi i ledning i stort sett från start till mål med tiden 1:41.19.
Han och kanadensaren Marco Arop (1:41.20) sprang in som trea och fyra i världen genom alla tider.
Andreas Kramer hade inte haft mycket att hämta om han tagit sig till final.
Hans färska svenska rekord på 1:43.13 hade bara räckt till en åttonde och sista plats.
Och med tanke på standarden på 800 meter just nu, kanske Kramer borde börja snegla uppåt mot 1500 meter, precis som Andreas Almgren gjorde en gång i tiden.
Nu lämnar jag Stade de France för sista gången, efter ytterligare en festkväll inför utsålda läktare.
Jag har inte upplevt något liknade sedan OS i London 2012 och det är bara OS i Sydney 2000 som slår den här upplevelsen.
Men där gick det in enorma 105 000 åskådare på friidrotten och det var utsålt morgon som kväll, precis som här i Paris.
Så många åskådare på en och samma plats är omöjligt att slå idag, om nu ingen OS-arrangör bygger en jättestadion i framtiden.
Men friidrotten har visat sin kraft och vad den förmår i sina bästa stunder.
Men tyvärr är det bara ett OS eller VM som framkallar den här atmosfären och lockelsen.
De enda gånger då alla de bästa är med och inte kan undvika varandra.
Där har friidrotten sitt kanske största problem.
Till sist:
Sverige har nått sitt medaljmål här i OS och alla är nöjda och glada.
Men jämfört med Nya Zeeland är vi en lilleputt.
Ölandet har lite drygt fem miljoner invånare, hälften mot Sverige, alltså, men är nu uppe i nio OS-guld, sju silver och två brons så här långt.
Kanske dags för en studieresa till Auckland, SOK?
Så tävlar svenskarna – hela schemat dag för dag
Medaljligan
| Nation |
|---|
Inga medaljer utdelade för vald sport.