”Väntat i tio år – det här är så välförtjänt”
Publicerad 2016-08-18
Malin Wahlberg: Inte förvånad – men imponerad
RIO DE JANEIRO. I över ett år har hon haft datumet den 17 augusti i huvudet.
När dagen kom klev Jenny Fransson ur skuggan upp på mattan och uppfyllde en livslång dröm.
Det är inte förvånande, det är bara väldigt välförtjänt.
Det blev en nagelbitare, men när slutsignalen går skriker Jenny Fransson ut sin glädje och tar några danssteg på mattan.
Hon var nia i Peking och nia i London. I Rio siktade den 29-åriga brottaren högre än så.
Hon har tillhört världseliten i tio år och visste att det här var hennes chans på en OS-medalj. Hon har äntligen fått vara skadefri och är i bättre form än någonsin.
Hon ville ha guldet och var så nära att få möjligheten att ta det.
Så nära finalen
Efter att urstarkt ha utklassat norskan Signa Marie Store i åttondelsfinalen och tyska världstrean Aline Focken i kvarten väntade japanskan Sara Dosho i semi.
Det var Franssons match – i fem minuter och 20 sekunder. När Dosho kvitterade var svenskan tvungen att chansa och där försvann gulddrömmen.
Hon satte själv ord på känslan efteråt.
– Fan! Jag hade det ju.
Lika mycket som hon hade semifinalen hade hon bronsmatchen. Den här gången vann hon den också.
Det var avvaktande och jämnt poängmässigt. Men Fransson var starkare, snabbare och en bättre brottare än Dorothy Yeats.
Fysiken, fajtern och fokuset gav hennes bronset.
Tog klivet ur skuggan
I över ett år har hon haft datumet den 17 augusti i huvudet.
När dagen kom ställde sig Fransson på mattan och uppfyllde en dröm hon har haft så länge hon kan minnas.
Det blev inte ett guld, men det blev äntligen medalj.
Sverige har tagit 84 OS-medaljer i brottning. Aldrig tidigare har en kvinna gjort det.
Medan vi journalister mest har snackat om Sofia Mattsson var det Jenny Fransson som tog den.
Efter tio år i världstoppen tog hon klivet ur skuggan.
När hon ställde sig i rampljuset hade hon inte bara en OS-medalj, hon var historisk också.