Wegerup: ”Ibra” blev kvällens segrare, nattens Caesar
Med det facit ”Ibra” har på Olympiastadion är det underligt att han inte tatuerat ”Veni, vidi, vici” på bästa plats
ROM. Veni, vidi, vici.
Jag kom, jag såg, jag segrade.
Ungefär så kunde Zlatan sammanfatta kvällen i Rom.
I bästa Julius Caesar-anda.
Kvällen är ljum, skymningen ljuvt duvblå.
Roma-supportrarna sjunger in aftonen i väntan på avspark; ”Roma, Roma, Roma”. En tifoso håller sin laghalsduk lyft mot skyn, låter oss alla ta del av budskapet ”Veni, vidi, vici”.
Två timmar senare sitter han tyst med halsduken som en slokörad hund i knäet. Roma har inte gått segrande ur striden, Burdissos och Bojan Krkics mål blev aldrig mer än tröstmål.
Milan vann slaget om Olympiastadion, ledda av härförare Ibrahimovic, i frontlinjen förstärkt av Alessandro Nesta – med mål mot gamla ärkerivalen – samt starke sista utposten Abbiati.
Efteråt, nere i kulvertarna under stadion, bland karabinjärpoliser, pressfolk och specialinbjudna fans, är det Zlatan som står som kvällens segrare, nattens Julius Caesar.
Med det facit ”Ibra” har på Olympiastadion är det underligt att han inte tatuerat ”Veni, vidi, vici” på bästa plats.
På de 13 matcher Zlatan spelat på Olimpico har han varit med om att vinna åtta och spela fem oavgjorda och gjort åtta mål. Inte en enda gång har han låtit sig besegras i Rom.
”Det känns bra” och ”det går bara bättre och bättre” var hans återhållsamma kommentarer i natt, till målen och vinnartrenden, såväl hans egen på Olympiastadion, som Milans just nu.
Men visst var han nöjd. ”Ibra” kostade även på sig att driva med sig själv: ”Vi tar en match i taget som jag brukar säga”.
Skratt – och flash, flash, flash, fotoblixtar från alla de som trängde sig runt oss, invid avspärrningarna som skiljer oss vanliga dödliga från spelarna.
Inte så misslyckade värvningar...
Visst har Milan ännu en hel del att förbättra, inte minst bakåt. Och när det drar ihop sig till slutspel i Champions League måste såväl Zlatan som hela laget lägga in ännu en växel, få mer fart under fötterna, hitta fler varianter i sitt spel, klara att överraska motståndarna ännu mer.
Men klart är att Milan är på rätt väg nu när sjukstugan börjar tömmas. Tydligt är också att Galliani, Braida och de andra tungviktarna inte alls värvat så illa som det gnälldes om först från de fans som väntat sig en Mister X i tungviktsklassen.
”Aquilani och Nocerino var inte så dumma värvningar trots allt eller hur...”.
Sa Galliani och log mjukt men med stål i blick.
Tränare Max Allegri, han fortsatte å sin sida att hylla Zlatan ”Ibrahimovic var extraordinärt bra”.
Om Boatengs utvisning och att han själv blev uppvisad på läktaren sade Allegri bara, på sin breda toskanska dialekt.
”Det var inget särskilt som hände, sådant som sker på grund av spänningen bara”.
Segern gav mer än tre poäng
Segern var bärgad och inget kunde rubba Allegri. För Milan var vinsten mer än tre poäng, det var också en seger mot ett av de lag som räknas som scudetto-kandidat, efter de tidigare förlusterna mot såväl Napoli som Juventus.
Napoli förlorade mot jättedödaren Catania i går och Inter fortsätter att paniksimma på bråddjupt, nattsvart vatten. Förlusten mot Juve gav ännu mer krampkänning och panik.
I nuläget är det Juventus och Milan som de flesta tror orkar stå starkast i längden samtidigt som det – ni har hört det förut – är för tidigt ännu för att veta något om något.
I stället är det bara att glädja sig åt att så många lag ligger och trängs i tabellen, att Serie A just nu innebär spänning och oförutsägbarhet.
För Roma resulterade kampen och alla chanserna i går i blott ännu en hedersam förlust. Sådana ger inga poäng men bör ändå, när besvikelsen klingat av, inge åtminstone en viss känsla av att laget och Luis Enrique ändå är på rätt väg.
Men ”Veni vidi vici”, det sa man inte i Roma denna kväll. Det gjorde däremot en viss signor Ibrahimovic, han som fick sista ordet på Olympiastadion också denna gång.