Maken till kraftlös insats har jag inte sett på svensk is i år
Timråspelarna hade själva valt att tillbringa natten före matchen mot HV 71 i Jönköping – fjärran från barnskrik och krävande fruar.
Man undrar vad de gjorde – krogsväng med Jan Gunnarsson? Vättern runt på cykel?
Nåt dumt gjorde de i alla fall, för maken till kraftlös insats har jag inte sett på en svensk is i år.
Jodå, det blev ett litet slagsmål när det var sex sekunder kvar.
Det brukar bli det när det är slutspel och ett lag förlorat stort. Orsaken är dunkel, men primitiva hockeyhjärnor anser antagligen att det är bra att dra med sin en ny känsla in i nästa match. Eller kanske dra på motståndarna ett par matchstraff.
Men jag är tveksam. Varken Ward eller Lindström, Johan Andersson eller Ledin vann väl nåt på det där? Ledin med hjälmen på sniskan såg mest ut som Emil i Lönneberga. Lite söt.
Men Timråspelarna kanske bara ville visa att de var vakna. Vad vet jag? Jag vet i alla fall att de borde sussat hemma med sina familjer istället kvällen före. Stoppat om barn. Bytt nattblöjor. Hånglat med tanten. Tittat på Körslaget. Allt annat än en kväll i Jönköping hade varit bättre.
För det vi fick se var ett Timrå som under 60 minuter knappt skapade en enda seriös målchans eller ens ett enda riktigt anfall.
Powerplay var ett skämt.
Finnkedjan var inte gångbara ens som ironi.
Den enda som jag tycker får godkänt är Sanny Lindström som utdelade matchens absolut snyggaste tackling efter 6.08 i andra perioden när han tryckte upp Martin Thörnberg i sargen – precis lika hårt som när Lance Ward knockade Petr Tenkrat senast i Timrå.
Du gör bort dig, Thörnberg
Martin Thörnberg – däremot – bjöd på motsatsen till Tenkrats manliga, värdiga och hederliga reaktion på den hårda tacklingen. Tenkrat reste sig och spelade vidare. Thörnberg föll som en klubbad svan och spelade död.
För att sen resa sig och missnöjd åka därifrån när domaren inte gick på hans usla skådespeleri à la Åsa-Nisse.
Pinsamt, Thörnberg.
Skärp dej.
Hela Hockeysverige talade redan tidigare om dina filmningar.
Efter det här talar hela tv-publiken om det.
Du gör bort dig.
Okej för att Timrå var dåligt i går, men det står ändå bara 2–2 i matcher. Timrå har råd att förlora även i kväll, de är ändå med i den här serien.
Men det som talar för HV är att det skedde en tydlig förändring i deras sätt att spela i går.
Melin är ett sparkapital
Björn Melin spelade sin fjärde match i slutspelet och efter att ha varit medioker presterade han en förstaperiod som inte bara var briljant – den drog dessutom med sig övriga laget i en offensiv som knäckte Timrå.
Melin gjorde nästan mål efter en minut.
Han passade till 1–0 efter att ha dragit upp ett anfall och sen dragit två man.
Han passade till Lance Ward efter 18 minuter så att Ward hade öppet mål – men visade varför han är back genom att missa det som inte ens en porslinselefant skulle missat.
Melin gick in i dimman lite efter den starten – men han visade ändå att han vill vara med i det här slutspelet efter en misslyckad säsong. Han är ett sparkapital som kan ta HV hela vägen till guldet.
Dessutom var hans ständiga vapendragare David Petrasek på ett strålande spelhumor i går. Han gjorde 2–0-målet och att han gör mål är ungefär lika ovanligt som att Lance Ward gör det.
Petrasek hade med sina 22:27 klart mest istid. Hans defensiva arbete var fulländat. Det hade nog även Jan Gunnarsson upptäckt den här kvällen.
Dessutom var det två andra av de normalt mera anonyma spelarna i HV som faktiskt klev fram den här kvällen och gjorde ett jättearbete:
David Fredriksson och Andreas Falk.
Båda tog ett stort defensivt ansvar – som de brukar – båda använde kropp och hjärna till att totalt radera Timrås offensiva spelare. Det var naturligtvis ingen tillfällighet att Falk fick göra sista målet.
Match i kväll igen.
Jag hoppas Challe Berglund beordrade godnattsaga mycket tidigt i går kväll. Åsa-Nisse och Klabbarparn, kanske.
Annars kan det bli tidig gonatt för hans spelare i kväll.