Zlatan kan verkligen charma – så länge han blir struken medhårs
Kristina Kappelin med det bästa från Serie A – varje vecka
Ibra, Ibra, Ibra. Nattlamporna lyser i Bovisa, Isola, Sesto San Giovanni och Porta Romana, där sömnlösa, kallsvettiga ”Interisti” vankar av och an.
De väntar på Julafton och Mandomsprovet på en och samma gång. Svårt att veta vilket ben man ska stå på.
I helgen droppade det plötsligt in ett antal intervjuer och reportage om och med Zlatan i italiensk tv. Föreställ er en jättelik tallrik honung, i vars mitt Ibra guppar med sitt bredaste leende på läpparna.
Han kan verkligen charma när han vill, när han blir struken medhårs. Kombinationen av Zlatans soliga smile och klippbilder på hans bästa mål med Inter gör även den tuffaste kritiker mållös.
– Jag är inte orolig för hur jag blir bemött. Applåder eller visslingar? Inte vet jag. Det spelar ingen roll, säger Ibra.
Vilken hugg i hjärtat på fansen som älskade och avgudade honom. Som den olyckligaste av kärlekshistorier.
Håller inte när det gäller
Mourinho passar förstås på att ge honom en känga genom att säga att han aldrig har tränat en bättre anfallare än Eto’o. Och den före detta landslagstränaren Arrigo Sacchi påminner om att Ibra ofta är ”stark med de svaga och svag med de starka”. Han håller sällan när det verkligen gäller. Men det är två falska toner i en i övrigt samstämmig hyllningskör av experter och proffstyckare. Zlatan Ibrahimovic hör till fotbollens gudabenådade talanger och som sådan är han värd respekt.
Lite mer komplicerad blir förstås situationen när man analyserar känslorna bland Inters ”tifosi” och ”ultrà”. I det senare lägret finns som bekant inga nyansskillnader mellan vitt och svart. Zlatan är en fotbollshora som ska få den behandling han förtjänar när han vågar visa sig på San Siro.
Övergången bädda för känslor
Förutsägbarheten firar triumfer. Zlatans övergång i somras bäddar för sådana känslor. Massimo Moratti är expert på att köpa dyra spelare med puka och trumpeter och sälja dem med ömsesidiga anklagelser och slag under bältet. De flesta stora stjärnor lämnar Inter i konflikt. I denna kategori ingår bland andra Ronaldo och Zlatan Ibrahimovic.
San Siros Curva Nord har hållit möte och kommit överens om att ge Ibra ett fullkomligt likgiltigt mottagande. Inga visslingar och inga applåder. ”I tifosi” menar att Ibra aldrig förstod den kärlek de kände för honom och det han gjorde för Inter under sin tid i klubben. Om han bara hade visat lite erkännande ...
Visslingarna lär tagga honom
Zlatan skulle förmodligen kunna säga detsamma. Jag minns många matcher med hårda duster, där det var Ibra som ville få erkännande och fansen som buade och visslade.
Det brukade alltid sluta med ytterligare ett mål i pur vrede. Därför råder en sorts vidskeplig skräck för att visslingar på San Siro bara taggar den forne idolen ännu mer.
Vad som helst men inte vissla. Jag tror att kylan och den spelade likgiltigheten kommer att överväga bland Inters ”tifosi” när Ibra beträder planen i morgon.
Någon förslår att Interisterna ska applådera Messi för att få Ibra att känna sig som en mindervärdig idiot.
Ett litet förslag bara: Vore det inte bättre då att applådera det egna laget?