Flinck: Landslaget är ett under av struktur

Då hade Solberg gått hem med en Oscar och en Golden Globe

Johan Flinck

MANNHEIM. Sverige hade aldrig haft en sådan bredd på toppen som i VM senast.

Vet ni vad?

Sverige har ännu fler toppspelare nu i EM.

Glenn Solberg fick ingen Golden Globe i veckan och det skulle onekligen vara en skräll om han nästa tisdag blir nominerad till Oscarsgalan. Då ska han för övrigt ta Sverige till EM-semifinal i den sista omgången av mellanrundan i stället.

Å andra sidan finns det inga priser för årets rollsättare eller ”casting director” på de här galorna.

Hade de funnits hade Solberg varit skyhög favorit varje gång och definitivt gått hem med priset i år.

För maken till tydliga roller har jag nog aldrig sett i ett handbollslag när Sverige nu går in i EM:

Två fasta niometersuppställningar som spelar med varsin mittsexa: ”Jim-uppställningen” med Carlsbogård-Gottfridsson-Lagergren ihop med Bergendahl på linjen och ”Felix-uppställningen” med Johansson-Claar-Sandell med Darj på linjen. De här två uppställningarna väntas byta på klockan så länge det går i turneringen.

Två spelare på varje kant som delar på speltiden demokratiskt, i regel med en halvlek var i matcherna.

Andreas Nilsson och Karl Wallinius i ”special teams” eller jokerroller med sina spetsegenskaper om man kör fast.

Jonathan Edvardsson som back up, troligen ofta på läktaren som 17:e gubbe, men viktig roll som energiknippe och lojal stämningshöjare i truppen.

En uttalad tredjemålvakt i Simon Möller bakom duon Andreas Palicka och Tobias Thulin.

Handbolls-EM 2024: Spelschema och tv-tider • Då spelar Sverige

14 av 18 i Champions League

Det är ett under av struktur och tydlighet.

Och välbehövligt, kanske till och med nödvändigt, med tanke på hur många toppspelare Solberg har att tillgå.

Inför hemma-VM skrev jag att Sverige har aldrig haft en sådan bredd på toppen, inte ens under Bengan Boys.

Då spelade 10 av de 18 spelarna i VM-truppen i Champions League, nu är de 14. Två av de resterande (Gottfridsson och Darj) spelar i topplag i Bundesliga (Flensburg respektive Berlin) medan de två som väntas sitta mest på läktaren, Edvardsson och Möller, är i Hannover och Sävehof.

Ett år senare är bredden på toppen ännu starkare.

Jämför vi med VM har Claar lämnat Ålborg och Danmark för att dominera i Magdeburg, Bundesliga och Champions League. Polaren Sandell lämnade Ålborg för att på ett fascinerade sätt bli helt självklar i den tuffa miljön i Veszprem.

Bergendahl har bytt botten av Bundesliga mot den absoluta toppen i handbollsvärlden efter blixtflytten från Stuttgart till Magdeburg.

Lagergren har flyttat ”hem” till Magdeburg efter några svängiga år i ett svagare Rhein-Neckar Löwen.

Carlsbogård har spelat betydligt mer framåt i Barcelona, också i Champions League, jämfört med förra hösten, vilket är viktigt.

Palicka kommer också från en bättre höst i PSG än för ett år sedan. Men framför allt har Thulin tagit kliv, inte nog så viktigt för det svenska målvaktsspelet i EM.

I VM hade man heller inga tydliga ”special teams”-spelare som Wallinius och ”Stycket” Nilsson i truppen som kan lösa eventuella knutar framåt.

Ekbergs adjö till landslaget i höstas är förstås ett minus. Det skulle vara löjligt att säga något annat. Men då var det ju lägligt att Sebastian Karlsson hade lämnat handbollsligan och Sävehof i somras och erövrat Montpellier och Champions League från sin högerkant och stod redo.

Johanssons höst i ett Kiel som slitet en hel del har inte varit på samma osannolika höjder som när han debuterade ett år tidigare. Men formen gick uppåt i december.

Sammanfattat: Sverige har aldrig åkt till ett mästerskap med så här många spelare i den absoluta toppen.

Första gången sedan 1982

”Problemet” är att det har de regerande världsmästarna Danmark inte heller gjort.

Och får Frankrike träff på sina målvakter håller jag dem som en större utmanare till Danmark än Sverige.

Sedan brukar Sverige ha ytterst svårt för det spanska kollektivet och försvarsspelet.

En lättare inledande grupp än Sveriges i år är svårt att få i ett EM.

Nyckelmatchen för Sveriges hela EM, om det ska bli en semifinal eller inte, lär bli mötet med Norge i mellanrundan.

Det blir också första gången Solberg och Boquist befinner sig i samma rum sedan den uppslitande ”skilsmässan” efter EM-guldet för två år sedan.

Det enda lilla frågetecknet är var det svenska försvarsspelet står just nu. Japan var inget test alls och defensiven behöver upp på klassisk, svensk toppnivå när det smäller mot topplagen i EM.

De klara rollerna och den tydliga bytesstrukturen ger trygghet och sparar spelarna. Men det blir förstås avgörande att (våga) bryta dem och hitta andra konstellationer för att gå hela vägen.

Tänk att ett svenskt herrlandslag inte spelat ett mästerskap på tysk mark sedan VM i Västtyskland 1982. Tyskarna har aldrig arrangerat ett EM och VM 2007 missade Sverige medan man bara spelade i Danmark 2019 när danskarna och tyskarna delade på VM.