Simon Pettersson kan missa Diamond League: ”Konkurrensen hårdnar”
Publicerad 2023-05-21
OS-silvermedaljören och fjolårets världstrea Simon Pettersson är inte sänkt av rekordöppningen av diskussäsongen 2023.
Fyra man över 70 meter, medan han själv knappt orkat över 60.
– Men för mig själv har det har känts bättre än resultaten. Och det är bara kul att det blivit en högre nivå. Hellre det än hur det såg ut får några år sedan, säger Simon.
Den så alltid så ödmjuke Simon Pettersson är lika snäll som vanligt, trots att världens diskusar seglat mot rekordlängder och han själv startat säsongen som 60-meterskastare.
Och då talar vi låga 60.
Han är i ett läge där han inte ens är bland de 20 bästa just nu, trots tre genomförda tävlingar.
Det är hotande nära att han inte ens blir inbjuden till Diamond League.
Men han är lika glad ändå.
– Ja, det är bara kul att diskusen växer och konkurrensen hårdnar. Backa fem, tio år och du kunde vinna tävlingar på 65-66 meter. Nu krävs nästan 70 och mer därtill. Det är bra för oss i diskusen, säger han och låter inte det minsta orolig.
OS-silvret kom för tidigt
Sensationsmannnen och silvermedaljören från OS i Tokyo och med ett färskt medlemskap i den exklusiva 70-metersklubben har inte orkat över 65 meter i år.
Hans tre första tävlingar har diskusen landat på 64,30, 63,27 och nu senast i tyska Halle 60,68.
Nästan tio meter från det personliga rekordet på 70,42 från SM i Norrköping förra sommaren, då han skrev in sig i 70-metersklubben.
Gamle tränaren Vesteinn Hafsteinsson har alltid talat sig varm för Simon.
En oslipad diamant där i skuggan av Daniel Ståhl och där målet var att han skulle vara som bäst i OS i Paris 2024.
Men OS-silvret i Tokyo och första 70-meterskastet vid SM i Norrköping i augusti, fick till och med den principfaste Vesteinn att ändra sig.
– Ja, jag har fått tänka om och tror han kan kasta 73-74 meter i framtiden, Det trodde jag inte innan, sa Vesteinn till Sportbladet efter Simons 70,42 i SM.
Det sensationella OS-silvret i Tokyo 2021 var lika överraskande och kom alldeles för tidigt enligt Vesteinns kalkyl.
”Är en bra miljö”
Nu är Vesteinn borta och har flyttat hem till Island och Simon har fått lämna lägenheten ovanför garaget vid islänningens grosshandlarvilla i Växjö.
Han har flyttat hem till barndomens Sixarby i stället, den lilla byn i Uppland där han är uppväxt och som är ungefär sex kåkar stor.
– Och den lär knappast bli större, säger Simon.
Nu tränas han av Henrik Wennberg i Uppsala, medan ständige träningskompisen Daniel Ståhl flyttat till Malmö med flickvännen Fanny Roos.
Simons Upsala IF - ja, det stavas så - är en klubb mest känd för sina diskuskastare på damsidan med Vanessa Kamga och Caisa-Marie Lindfors, som nyligen klev upp som svensk Sverigetvåa genom tiderna med ett kast på 60,80 i en collegetävling i USA:
– Men jag trivs. Det är en bra miljö för diskus, säger Simon
– Och ju äldre man blir, desto mer längtar man hem. Så är det åtminstone för mig.
Spikrak kurva
Det var från Sixarby Simon kom en gång som ung tiokampare som ville satsa på diskus och med ett personligt rekord på 49,71.
Efter en snabb granskning av Vesteinn bjöds han in till den exklusiva träningsgruppen i Växjö.
Men det var med armbågen och med krav på att måste visa att han hörde hemma där.
En lärlingstjänst i världens främsta diskusskola.
Men Simon visade att han hörde hemma.
Han har haft en unik utveckling där han satt personligt rekord tio säsonger i rad.
Det är bara att titta på raden:
49,71 - 55,39 - 60,25 63,10 - 64.88 - 65,84 - 66,39 - 67,72 - 69,48 - 70,42.
Det finns få eller inga i friidrottshistorien som haft en så spikrak kurva i utvecklingen.
När alla varit beredda att ge upp hoppet har det där personliga rekordkastet alltid kommit till slut.