”Jag önskar att spalter om spelarfruar som viker ut sig försvinner pronto”

Ett ögonblick, Johanna Frändén...

Nils Paulsson

helskärm

…som valts ut som en av Sveriges 50 främsta kvinnliga sportförebilder på en gala igår.

Tillsammans med bland andra Sportbladets förra krönikör Jennifer Wegerup, Pia Sundhage, Therese Alshammar och Hedvig Lindahl har Johanna Frändén ”gjort svensk idrott attraktiv för både män och kvinnor”.

Hur känns det?

– Roligt och viktigt!

Klüft, Lindahl, Sundhage, Sörenstam – och Frändén. Varför tror du att du valts ut som en av de främsta förebilderna?
– Man ska väl inte svara på de frågorna själv, men jag har ju varit ganska ensam kvinna om att bevaka internationell fotboll från första parkett i stor tidning och stor tv-kanal. Då får man genomslag och ett visst ansvar att kratta för kvinnliga kolleger och kommande generationer och det upplever många att jag gjort, om jag ska tro alla mejl från yngre tjejer som vill göra samma sak,

Idrotten anses fortfarande vara ojämställd på många fronter, men vad anser du har blivit de största stegen framåt senaste tio åren?

– Jag önskar att jag hade exempel att rada upp här, men just de senaste tio åren undrar jag om vi inte stått och stampat på ganska många fronter. Intresset kring damfotbollen möjligen, det ökar lavinartat överallt i världen och är en mycket viktig symbolisk och samtidigt väldigt verklig strid mot ojämlikhet, hat och glastak.

Vilken del av sportcirkusen önskar du mest av allt förändra till ett mer jämställt läge?
– Det går inte att isolera ämnena från varandra här, eftersom all sexism hänger ihop. Fler kvinnor i spalterna och rutan går hand i hand med fler kvinnliga idrottare på sajterna och att sluta sexualisera deras kroppar. Men vill du ha en konkret måttstock så längtar jag efter dagen då inte en enda tennisartikel handlar om en damspelare som visar trosorna eller stönar när hon spelar från baslinjen. För italiensk och spansk media önskar jag att spalterna om spelarfruar som viker ut sig försvinner pronto.

Hur?

– På många fronter förstås. Jag gläds otroligt åt några watchdogs på Sportbladet, personer som Kristoffer Bergström, Simon Bank och redigeraren Gunnar Hellsing som ryter ifrån när vi går bort oss i jämställdhetsträsket och som får kampen att kännas lite enklare. Jag tycker att svenska tidningschefer har en god vilja här, möjligen skulle lite mer utbildning i ämnet vara på sin plats för att komma bort från slentrianmässig sajtsexism.

Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att dagen kommer då kvinnliga förebilder bara är förebilder.

Utnämningen och sportgalan arrangeras av nya nätverket Swedish Alliance for Women in Sport. Läs mer om dem här.