Semester, stjärntecken och sänghalm – ”Il Barone” hade koll på det mesta
Publicerad 2023-12-07
Ni har väl hört om 1-8-15-22-sex-modellen?
Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl – helt gratis! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!
Han skulle fyllt 100 år i höstas, sågverkschefs-sonen Nils Liedholm från Valdemarsvik som blev en så ypperligt duktig passningsspelare i fotboll. Han var eleganten och hjärnan i Gre-No-Li-konstellationen och myten säger att han inte slog ett enda felpass under sina två första säsonger i Milan.
Under den tredje kom det ett, och då gick det ett sus genom publiken innan de reste sig upp och gav ”Lidas” stående ovationer i fem minuter.
Börje var alltså inte först.
Liedholm var omtalad för sin intelligens på planen och för den seriösa träning han lade ner i en tid då många svenska fotbollsspelare mest spelade kort och sprang på dansbanorna.
Han vann allsvenskan två gånger med Norrköping, italienska ligan fyra gånger med Milan, OS-guld i London 1948 och så gjorde han mål i VM-finalen 1958 när Sverige var världsmästare i några minuter, den äldsta VM-finalmålskytt genom tiderna om jag inte minns fel.
Jag fick aldrig chansen att träffa honom, ”Il Barone”, och han levde ju fram till sin död 2007 i Italien där han träffade en italiensk grevinna och slog sig ned på en vingård. Genom gamla reportage har jag ändå kunnat bilda mig en känsla av vilken gentleman och rejäl karl han var.
Varje gång det ges ut en ny tradig sportbiografi går jag till bokhyllan och hämtar fram en gammal. Nils Liedholm gav ut åtminstone två biografier på svenska, en som heter ”Söndagens hjälte” och en som heter ”Fotboll, stjärnor och vin”.
Den sista har en mer attraktiv titel, jag bläddrade lite i den häromdagen och fastnade för ett par saker. Liedholm förde som tränare Roma till klubbens första scudetto på 40 år när de vann 1982/1983 och fick därefter titeln ”Greven av Rom”. I boken redogör han för hur han tycker att en fotbollsspelares idealiska semesterdag ska se ut.
# Kliv ur sängen vid 8-tiden på morgonen. Det ska inte vara svårt, eftersom du bör ha lagt dig före midnatt.
# Inled dagen med en halvtimmes gymnastik.
# Ät en rejäl och riklig frukost med mycket frukt.
# Ta en lång simtur på förmiddagen. Gymnastisera gärna lite i vattnet. Det är skonsamt och bevarar vigheten och smidigheten.
# Sola gärna, men inte för mycket. Sol och värme gör att muskelsträckningar och andra liknande småkrämpor läker snabbare. För mycket sol gör emellertid att du blir trött och lat.
# Ät en lätt men väl sammansatt lunch. Det är viktigt att du inte går upp i vikt under semestern. Då kan det ta för lång tid att komma i fin form när säsongen börjar.
# Vila en stund efter lunchen, men sov inte för länge. En timme är lagom. Den som sover för mycket under sommaren mister sin klarhet.
# På eftermiddagen kan du ta ytterligare en simtur, spela tennis eller ta dig en promenad.
# Kvällsmålet bör också vara lätt, annars kan nattsömnen bli fördärvad.
# På kvällen kan du ta ännu en promenad, gå på bio eller gå ut och dansa. Se till bara, att du inte tillbringar kvällarna i rökiga och instängda lokaler.
# Gå till sängs före midnatt.
Det låter alldeles underbart och som en exemplarisk semester inte bara för fotbollsspelare utan även för en medelålders utsliten sportjournalist. Liedholm drack inte mycket starksprit men mer än gärna vin, han var intresserad av astrologi och det hände att han värvade spelare utifrån vilket stjärntecken de hade. Dessutom hade han klara ståndpunkter när det kom till sexuell samlevnad, och det är kanske där jag är beredd att frångå hans principer en aning.
Liedholm utvecklade ett eget system som han i alla fall påstår att han själv följde. En sex-tabell han höll sig till under tiden som spelare. Ni har väl hört om 1-8-15-22-modellen?
I en intervju med tidningen Playboy (aldrig hört talas om, måste vara någon amerikansk variant på Buster) berättar han följande:
– I början av ett mästerskap lät jag en vecka passera mellan två sextillfällen. Jag väntade ytterligare femton dagar till nästa gång jag älskade och därefter 22 dagar till ytterligare nästa gång. Sen började jag om från början och gjorde uppehåll i bara sju dagar. Därefter återigen femton dagar och sen 22 igen. Och så vidare. På tre månader älskade jag åtta gånger, det tycker jag inte är så lite.
Liedholm understryker också att det "inte är lämpligt att älska timmarna före och efter en match" och att "största skadan gör faktiskt samlaget om det sker på kvällen efter matchen. Kroppen är då redan en aning medtagen, och ett samlag leder då till att ytterligare kraft går förlorad. Det kan sedan bli oerhört svårt att återhämta sig under veckan".
– Om matchen spelats på söndagen måste man åtminstone vänta med samlag till måndag kväll.
1-8-15-22 alltså.
Nja, då är jag nog mer traditionell och föredrar 4-4-2-modellen – med press och understöd.
Är stämningen riktigt på topp kan jag tänka mig att anamma Lasse Falks 1-3-1-modell.
Om Liedholm faktiskt följde sin 1-8-15-22 under VM 1958 förtäljer inte historien, och det råder säkert delade meningar om det, men jag tycker ändå det är uppfriskande oreglerat att torgföra den på detta vis.
Det är väl egentligen bara spelare i VM 1974-laget som vågar tala så öppet om sexuell samlevnad, nuförtiden.
/Leifby
Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl – helt gratis! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!