Niva: Roligare där det inte var rimligt
OLOMOUC. Ibland välter man fotbollsvärlden över ända, och ibland får man lov att inkassera en rätt logisk uddamålsförlust.
Det är egentligen inte så värst mycket att säga om.
Det var bara så väldigt mycket roligare att befinna sig på platsen där fotbollen var mindre rimlig.
Sådan kan fotbollen också vara.
Även om det här U21-landslaget nästan fått oss att börja tro på en ordning där bara goda saker händer oss i slutet av viktiga matcher så rullar bollen ändå oftast i riktningen dit spelbilden lutar.
Om det ena laget pressar hårdare och hårdare och det andra sjunker djupare och djupare – då trillar bollen ibland dit till slut.
Vi kan inte säga så värst mycket annat än att 1-0 till England till sist var ett ganska logiskt resultat. Det var bara det att vi hade slutat sänkas av just den typen av logik.
Länge såg det också ut som att den upp-och-ner-vända fotbollsvärlden alltjämt var omvänd, att vi befann oss på en plats där Joseph Baffo gick att missta för Franz Beckenbauer.
Just det där har vi annars haft som en sorts omvänd återställare under hela den där EM-resan, en stående påminnelse om hur verkligheten ändå ser ut.
Jojo, det är ju fantastiskt att kvala in och det är ju underbart att börja bra – men tänk den dagen då vi står där med Joseph Baffo med mittback mot Harry Kane. Då är det minsann inte fullt lika festligt längre.
Inte så skrämmande
Nu var den dagen här – och så jäkla skrämmande var den ändå inte.
Den omsusade Tottenham-tornadon löpte fram en nickyta halvvägs in i första halvlek, men därutöver hade den bortskuffade Halmstads-försvararen läget under full kontroll.
Så länge Sverige orkade hålla spelet uppe skapade England nästan ingenting alls. Första halvlek var överlag väl genomförd, och när bollarna väl nådde upp till John Guidetti och Isaac Kiese Thelin hade de ett övertag på de klumpiga engelska mittbackarna.
Problemen uppstod först när anfallen blev kortare och kortare till punkten där de upphörde helt, när vi konstant tvingades spela försvarsspel runt det egna straffområdet.
När laget faller blir marginalerna mindre, och när tröttheten växer blir misstagen fler.
Oscar Lewicki tillhör ju den där typen av spelare som egentligen inte tar några felbeslut, men en felstyrd nick kostade den definierande hörnan. Patrik Carlgren såg stabil ut på inläggsspelet matchen igenom, men när andravågsskottet väl kom så släppte en vek hand igenom det avgörande målet.
Premiären vann vi efter att tio man hade besegrat elva, och två avslut givit två mål. Sånt händer trots allt inte särskilt ofta.
Fortfarande vidöppet
Matchen idag förlorade vi efter att vi hade varit på god väg att försvara oss till en poäng, men det mer ambitiösa motståndarlaget till sist ändå hittat en väg igen. Sånt händer tyvärr mest hela tiden.
Efteråt pratade flera av de svenska spelarna om att förlusten kände som världens ände.
Så illa är det nu inte. Det finns inget stup att ramla ner vid jordens slut, och den här EM-gruppen förblir vidöppen. Både planet och boll är fortfarande runda.
Nu ska vi bara se till att ändra på den saken.
Portugal på onsdag. Nu måste vi återigen bryta den dalande bollbanan, ännu en gång knacka fotbollsplaneten ur sin förutbestämda kurs.
Portugal-Sverige möts på onsdag 20.45. Matchen sänds i TV12.