”Jag har ett rikare liv nu”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-09-14
Christoffer krossades av tåget – var tillbaka i bassängen ett halvår senare: Det har gått väldigt bra
PEKING. Godståget krossade två ben och en arm.
Men inte hans vilja.
– Jag har vuxit enormt mycket som människa, säger Christoffer Lindhe, en av världens fyra bästa frisimmare.
Den då 17-årige elitsimmaren var i Varberg tillsammans med kompisar för att besöka Wings & Wheels. Efter flera timmar med bilar, flygplan och motorcyklar kände sig Christoffer trött och trots att det var mörkt sedan länge bestämde han sig för att ensam traska hem till tältet som var uppställt mellan Varbergs hamn och Getterön.
Sedan minns han ingenting, inte förrän han vaknar upp sjukhus utan två ben och med bara en arm.
– Jag kommer bara ihåg fragment från den kvällen, jag var trött och gick hem till tältet för att sova. Min teori är att jag har känt mig förföljd och börjat springa för att komma bort i från de som kom efter mig. Sedan har jag snubblat på rälsen, ramlat och slagit i huvudet, pannbenet var intryckt, säger han.
– Jag måste ha svimmat av på rälsen, blivit liggande och när jag låg där kom det ett godståg.
Kylan stoppade blodflödet
Tåget hade inte en chans att stanna. Lokföraren var inte säker på om han kört på ett djur eller en människa, men han ringde larmcentralen och efter en halvtimmes letande hittade de Christoffer vid sidan av rälsen. Då var båda benen krossade och en arm sönder-sliten.
Han överlevde tack vare att han var vältränad och tack vare att kvällen var så pass kylig att den stoppade blodflödet.
Det tog ungefär en och en halv vecka innan han vaknade upp på sjukhuset utan att ha en aning om vad som hade hänt.Men han var två ben och en arm fattigare och han hade fruktansvärda smärtor, trots att han medicinerades med morfin.
– På något sätt förlikade jag mig med tanken ganska fort. Jag började fundera så smått på att simma igen ganska snart efter olyckan, det var ju en naturlig del av mitt liv. Jag testade väl att hoppa i vattnet ungefär sex månader efter det att jag skadade mig och då kunde jag simma nästan direkt. Men sedan tog det väl ytterligare ett halvår innan jag verkligen bestämde mig, säger han.
– Jag var rätt trött på simningen när jag blev skadad och på så sätt fick jag ändå en tillräckligt lång paus för att hinna känna att jag är sugen igen. Sedan när jag fick chansen att simma för landslaget så kände jag verkligen att jag ville ge det en chans.
”Är bara så jättenöjd”
Det är bara lite mer än två år sedan olyckan och Christoffer Lindhe inledde sitt första Paralympics med att slå personligt rekord med 12 sekunder på 100 meter fritt där han slutade fyra i klassen S4.
På 200 meter fritt var han 27 sekunder under sitt gamla personliga rekord och där var han också fyra.
– Jag är bara så jättenöjd. Jag är fyra i världen och med de här förutsättningarna har jag egentligen bara simmat ett år.
Vad har du för långsiktiga mål?
– Jag vill till toppen, jag vill bli bäst! Det går absolut att kapa mer och komma ner de 15 sekunderna som jag har till världsrekordet på 200 meter fritt. Med mer träning, mer fokus på vändningarna och kanske mer kondition så hoppas jag att jag är där till Paralympics i London om fyra år.
Hur har du fått ändra din teknik?
– Jag har ju vattenkänslan och vet hur jag ska röra mig för att ta mig fram så snabbt som möjligt, men jag måste ändra många saker. Jag har inga ben att sparka med och jag måste öka frekvensen på min arm efter som jag inte kan dra parallellt med den andra armen. Men det är sådant som kommer. Det krävs lite övning bara.
Hur orkar man att gå vidare efter en sådan smäll? Finns det något svar på den frågan?
– Jag vet inte. Samtidigt som jag önskar att olyckan aldrig hänt och som jag har varit väldigt ledsen över allt jag ställt till för mina föräldrar och vänner så har det ju gått väldigt bra. Familjen, mina kompisar och min flickvän har varit enormt viktiga i rehabiliteringen och även om jag då funderade över vad som skulle hända så får man nu i efterhand säga att det har gått väldigt bra, säger Christoffer Lindhe.
– Jag har vuxit enormt som människa och jag har faktiskt ett rikare liv i dag än vad jag hade innan olyckan.