Flinck: Den fantastiska säsongen oroar mig
TOKYO. Kan ni tänka er sex svenskar i säsongens lag i Premier League?
Nej.
Men det är där Sverige är i dag i handboll.
Och i värsta fall blir det ett problem i OS.
För ett drygt halvår sedan, till VM, skickade Sverige det på papperet svagaste, eller i varje fall minst namnkunniga, laget som man någonsin gjort till ett herrmästerskap.
Sedan dess har väldigt mycket hänt – också efter det sensationella VM-silvret.
Det står fortfarande inte Barcelona, Paris SG eller Veszprem som klubbadresser efter namnen här i trupplistan här på OS men de svenska spelarna har i vår visat fantastisk form och har huvudroller i bra klubbar.
När världens bästa liga, Bundesliga, korade sitt all star-lag efter säsongen var det svenskt på fyra av sju platser: Andreas Palicka i mål, Jim Gottfridsson som spelmotor, Niclas Ekberg på högerkanten och Anton Lindskog på linjen.
Gottfridsson utsågs också till hela ligans bästa spelare, vilket bara två svenskar korats till tidigare – Magnus Wislander 2000 och Kim Andersson 2012 (det slutade med OS-final båda åren för övrigt).
Som om svenska EM-laget i fotboll skulle haft sex spelare i säsongens lag i Premier Leagues – och den allra bästa spelaren.
Fyra svenskar på topp-sju i Bundesliga
I det prestationsindex som Bundesliga införde till denna säsongen och som sammanväger alla aktioner i matcherna är Gottfridsson etta (förstås), Palicka trea, Ekberg femma och Jonathan Carlsbogård sjua. Lindskog, som alltså är reserv på OS, är elva och vi har ytterligare två svenskar på topp-20: Simon Jeppsson (som inte platsar i landslaget) är 15:e och Hampus Wanne 19:e.
Wanne kom i stället med i VM:s all star-lag och ryktas nu till Barcelona.
Carlsbogård utsågs till MVP i tyska cupens slutspel när han ledde till Lemgo till ett överraskande guld.
Felix Claar, Lukas Sandell och Mikael Aggefors var nyckelspelare när Ålborg blev årets sensation i Europa och gick till Champions League-final.
Daniel Pettersson vann European League med Magdeburg, i samma turnering som Palicka och Albin Lagergren blev trea med sitt Rhein-Neckar Löwen.
Lucas Pellas har öst in mål i franska ligatvåan Montpellier och Fredric Pettersson är stabil i ligakonkurrenten Toulouse.
Det är egentligen bara Oskar Sunnefeldt i det här laget som inte har en betydande roll i sitt klubblag, men så spelar han också i Kiel, där Ekberg för övrigt gjorde överlägset flest mål när man blev tyska mästare.
Får man betala priset nu?
Det är ju på alla sätt fantastiskt.
Men efter ett nytt drama mot ett svagare motstånd slår det mig:
Kan svenskarnas makalösa säsong bli ett problem i OS?
Får landslaget betala priset nu för spelarnas nyckelroller i sina klubblag?
För pandemin gjorde att säsongen förlängdes med nästan en månad för spelarna i Tyskland och topplagen i Danmark. Bundesliga slutade den 27 juni med en stenhård kamp om titeln in i slutsekunderna mellan Kiel och Flensburg. Ålborg slutade en vecka tidigare men gjorde det med sju final- och semifinalmatcher på tio dagar i Champions League, danska slutspelet och cupen – ett vansinnigt schema.
Men vi ska också komma ihåg att det här inte är unikt för Sverige. Toppspelarna i Danmark, Norge och Tyskland kommer också från liknande säsonger.
Den svenska lagledningen har försökt göra så gott de kan för att få spelarna fräscha till OS – ge dem så mycket semester som möjligt före uppladdningen och sedan lägga tonvikten mer på fysik än handboll så länge som möjligt under förlägret.
Vi har underskattat Bahrain
Kanske är det perfekt för Blågult, i den här situationen, att växa in i OS mot de på papperet svagaste lagen. Portugal kommer ju härnäst innan Egypten och Danmark avslutar gruppspelet för Sverige.
Det var också ett helt annat Japan i dag än det till synes håglösa laget vi fick se mot Danmark. Får japanerna träff så kan de skaka många lag, som vi såg i VM-premiären senast när man kryssade mot Kroatien.
I dag visade också Bahrain mot Portugal att vi alla underskattat och missbedömt dem, vilket också sätter Sveriges insats i premiären i ett annat ljus.
Kanske är Sverige där i dag att man, likt stormakterna i alla år, kan trassla sig vidare (nåja) utan att imponera hela tiden. Låt oss hoppas det – och att det finns en växel eller två till, för det kommer att behövas.
Darj: Vi var nog tagna av stunden
Aggefors: Vi har inte riktigt fått det att stämma
Avsnitt 152 – ”De måste klara kritik”