NU TAR NI GULD, KFF
Wegerup: Jag tar en risk – men visst klarar Kalmar det
Kanske är det för tidigt att prata om guldryck.
Men, för tusan, Aftonbladet betalar mig trots allt för att sticka ut hakan.
Så jag säger här och nu: Kalmar tar SM-guld.
Måhända får jag krypa runt redaktionen i Globen City, äta upp mina rosa Sportbladet-pennor och utstå spott och spe i andra spalter. (om nu någon skulle bry sig så mycket om vad jag förutspår). Men jag tar risken. Denna gråmulna söndag i september, då luftballonger i sakta mak flög över Söderstadion på parad, avgjordes troligen allsvenskan anno 2008.
Visst, de sju poängen mellan Kalmar och Elfsborg är inte ointagliga. Visst, boråsarna som vann klabbet 2006 har en match mindre spelad. Visst, det är hela åtta omgångar kvar och den gamla klyschan om att allt kan hända gäller.
Ändå vågar jag mig på att säga att Kalmars seger över Hammarby medan Elfsborg bara fick oavgjort borta mot GIF Sundsvall gör att det ska mycket till för att ändra maktbalansen nu. Kalmar spelade ingen bländade fotboll men vann ändå – och det är just det som gör att jag tror på dem. Åker man till Söderstadion, spelar så här och vänder hem med tre poäng, då är man guldfavoriter.
”Vi var ringrostiga”, sa Nanne Bergstrand.
Davies sumpade mest
Det tidiga ledningsmålet efter bara tio minuter, genom Daniel Sobralense, gav dock Kalmar just den arbetsro man behövde. Den första halvleken kom så att tillhöra gästerna, trots grönvitt övertag i bollinnehav och en hel del brister hos Kalmar där avstängde härförare Rydström, liksom Rasmus Elm, saknades. Vi tittade ändå på varandra, bakom vårt lilla element på pressläktaren, och konstaterade att Kalmar FF tydligt kändes som det starkare laget. I andra halvlek fick Hammarby fler och fler chanser i takt med att Kalmar misslyckades med att spä på ledningen. Störste chanssumparen var Charlie Davies, men heder ska också ges till Wastå som stod för framför allt en riktigt skön räddning. Så gick det som det nästan alltid går. Kalmar gjorde istället 2–0 och det var avgjort. Stefan Larssons mål kom på en andraboll efter en vek rensning, precis som Kalmars första mål, så där vet vi vad Hammarby kan fila på under träningarna i veckan. Bajens 2–1-mål blev en klen tröst.
”Vi har en väldigt hög lägstanivå”, konstaterade tränare Bergstrand och så är det.
Sant är också att Kalmar gör mål på de mest skilda sätt och där har ni en av de främsta anledningarna till att man nu tronar i den allsvenska toppen. 55 gjorda mål är imponerande och 14 fler än de 41 som serietrean Helsingborg, tvåa i ”gjorda målligan”, gjort.
Hårt program
Nu väntar två veckor som kommer att visa om Kalmar verkligen mäktar med att hålla guldkvalitet hela vägen. Feyenoord i Uefa-cupen, IFK Göteborg i svenska cupen och i den allsvenska striden först Helsingborg borta och sen Elfsborg hemma.
”Två intressanta veckor”, kallar Nanne det.
Jag nickar instämmande och slickar mig om munnen. Man behöver inte vara Kalmarsupporter eller Spelarfrun för att tycka att det är roligt med Smålands stolthets segrar. Bara så här kan svensk fotboll i längden nå framgång. Utan stora resurser, utan en massa glidare och halvfigurer som gör underliga affärer och felaktiga spelarköp när de vill leka stora gossar. Enbart med hårt arbete, stort tålamod och långsiktig planering. Bara att höra Bergstrand prata om brassarna och hur man tänkt i värvandet av dem, om hur man tänkt att ”olika fotbollskulturer lär sig av varandra” och accepterat att ”Sverige är ett transitland”, är en fröjd.
Om det blir SM-guld lovade Nanne i går, i det lilla luggslitna pressrummet på Söderstadion, att berätta om ”den långa processen” som tagit klubben dit. Annars behåller han sina hemligheter för sig själv – tills guldet kommer.
I mina ögon är Bergstrand redan helt klart ett intressant förbundskaptensämne. Jag inser mycket väl att det är en sak att vinna i allsvenskan och en annan internationellt. På samma sätt är det ett medialt tryck där och ett helt annat på landslaget. Ändå tror jag att Nanne är en man som inte låter sig rubbas lätt.
Men den diskussionen kan vänta. Nu njuter vi först av upplösningen på allsvenskan. Den sena avslutningen kan bli rena novemberkåsan på svårspelade, leriga planen. Känner jag Bergstrand rätt vill han då redan ha guldet bärgat till Kalmar, gärna med de sju poängens försprång intakt.