Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Mårten

Inte ens den mest fjollige är öppen med sin läggning

Spektakel Få idrottsmän kommer ut ur garderoben – inte ens, enligt Lasse Anrell, världens fjolligaste idrottare Johhny Weir är öppen med sin sexuella läggning.

VANCOUVER. Läser en mycket bra analys i en kanadensisk tidning som ställer den självklara frågan:

Varför kommer inte homosexuella idrottare i allmänhet och konståkare i synnerhet ut ur garderoberna?

Det är mitt husorgan XTRA/West som ställer frågan.

Tidningen kallar sig ”Vancouver´s lesbian & gay biweekly” och är OS- stadens svar på svenska QX.

–Varför kommer så få idrottare ut? Varför lever de i en garderob av olympiska proportioner? frågar tidningen och berättar en story om sporten som västvärldens sista konservativa reservat där praktiskt taget ingen som är gay vågar tala om det.

–Den sista bastionen av 1700-talstänkande, kallar den kanadensiske simmaren Mark Tewksbury det. Han tog guld i Barcelona-OS.

–Allt förändras – utom sporten, denna hyperkonservativa sista relik av old boys club, säger han.

Sport Illustrated har frågat alla proffsidrottare i USA om de skulle välkomna en bög i sitt lag. Hälften sa ja. Hälften sa alltså nej.

Mest fördomsfria var NHL-spelarna. 80 procent sa att det inte skulle vara några problem med en bög i laget.

Jag gissar dock att risken för en öppen bög i NHL är ohyggligt låg. Än på länge.

Weir döljer sig bakom fraser

Men de gäller inte bara i NHL.

Sanningen är ju att inte ens världens fjolligaste idrottsman – Johnny Weir – är öppen om sin sexuella läggning.

Han döljer sig bakom fraser som att ”Jag är Johnny Weir, ingen sexuell läggning. Jag gillar inte att man gör spektakel av såna saker”.

Då ska man minnas att hela Johnny Weir är ett spektakel.

Ett alldeles förtjusande spektakel av sexuell läggning och bristen på rädsla för att vara en sexuell läggning.

Eller som han själv säger:

– When I´m good I´m good. When I´m bad I´m better.

Herregud, som vilken Mae West som helst?...

Konståkningen i OS är sensationell.

Paråkningen var briljant. Kineserna var sensationellt bra.

Herrarnas också. Även om det var mycket politik i domsluten. Hur kunde Plushenko förlora guldet? Vilket skämt. Men konståkningen är ändå det som gör OS större än själva idrotten. Konst, typ.

Taskigt att pissa på Chan

Plushenko var för övrigt riktigt taskig när han pissade på sin kanadensiske utmanare Patrick Chan och sa:

–Är det inte kvadruplar så är det inte herrarnas konståkning.

Chen vägrar quad. Macho-Plushenko visste hur han skulle formulera sin förolämpning.

Han kunde lika gärna sagt att de som inte gör quad är fjollor.

Chen misslyckades.

Mats Wennerholms ”Jag har inga skeletons i garderoben” kan mycket väl ha varit den vackraste meningen som skrivits under OS.

Läste på min kollega Robert Lauls blogg:

”Apropå vinter-OS; har ni tänkt på Charlotte Kalla när hon intervjuas? Hon stirrar på TV-reportern, rör aldrig armarna, vrider aldrig på huvudet utan stirrar konstant på reportern. Samma när hon satt med André Pops i studion i natt. Vad handlar det om? Arga leken?”

Tänk att man kan uppfatta saker så totalt olika. Jag tycker att hon ser alldeles förtjusande ut. Som en nyförälskad kvinna. Totalt närvarande.

Totalt uppmärksam.

Motsatsen är ju alla lagspelare man ser a la Henrik Larsson som aldrig tittar den han blir intervjuad av i ögonen.

Arga leken – eller förälskad?

Måste fundera på om det säger mest om Robert Laul eller om mig.

Eller om Charlotte Kalla.

Äntligen har jag fått tag på ett par röda OS-vantar. Så chica. Värda två timmars kö.

Om curling är med i OS, varför är inte bowling med då?

Ovechkin proppade Chara tre gånger.

Hur vackert är det inte med sarger utan reklam.

Kanadas media var verkligen väldigt snälla mot laget efter fiaskot mot Schweiz.

Vågar du komma tillbaka hit om du är med och slår Kanada i en OS-final här, frågade en kanadensisk journalist Henrik Sedin. Henrik svarade inte på det.

Björn Ferry dejtar i Ensamheten.

Johnny Weir får Elton John att framstå som straight, skrev en amerikansk krönikör.

Att gå i en stad där bilarna tutar i karavan efter att hockeylaget slagit Norge är?... konstigt.

Daniel Alfredssons pappa Hasse var en sensationell cheerleader mot Vitryssland.

Att en hel arena i Kanada står upp och hejar på ”Be-la-rus” var lite speciellt.

När jag läser i media hemma att det fungerar dåligt på OS undrar jag vad de menar. Här märker vi bara att det funkar.

När Magdalena Forsberg berättade för mig att hon avsiktligt sköt bom vid OS i Nagano tänkte jag på Tina Nordlund som fejkade skada för att slippa spela EM-finalen 2001 av rädsla för att misslyckas.

Det är tufft att vara elitidrottare ibland.