Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Hanna Falk: "Jag är stolt över vår resa"

Publicerad 2017-01-20

Tillsammans på hemmaplan. Helgens start blir speciell för Hanna Falk och hennes far Johan. Hon en stjärna i världscupen, han en av spindlarna i nätet när Ulricehamn förväntas genomföra en publik succé.

ULRICEHAMN. Tågfärden genom Sverige i mars 2004 tog tid, men var ändå bara starten på en mycket längre resa för den unga flickan och hennes far.

När Hanna Falk nu förenas med pappa Johan på sin barndoms skidspår i Ulricehamn tillhör hon yttersta världseliten och pappan en av de starka krafterna bakom det oväntade arrangemanget som lockar storpublik.

Det här är berättelsen om ett par slitna stavar, ett kraftfullt genombrott, en tung twarsmäll, en mogen återkomst och starka familjeband.

– Det är en liten resa och jag är stolt över att vi har gjort den, säger Hanna Falk.

Det är sig inte likt på Lassalyckan två dagar före världscuphelgens första start. Området antar internationell klädsel. Ulricehamnsbor går omkring med försiktiga steg och nyfikna ögon.

– Det blir speciellt, säger Hanna Falk som själv uppmärksammade återkomsten på sitt Instagram.

En man från organisationen kommer fram och kramar om Hanna, bygdens skiddrottning.

– Det här är din förtjänst! säger han.

Hanna Falk ler lite försynt.

Det ligger en hel del i det han säger.

Men bakom draget att få världscupen till Ulricehamn finns också en rad eldsjälar som slitit hårt för att förverkliga en dröm.

En av dem är Johan Falk (”den riktige” som Hanna skämtsamt skriver i sitt sms när hon skickar över hans nummer inför intervjun). Hand i hand med Hanna Falks utveckling och hennes pappas engagemang har Ulricehamns IF vuxit till en stor klubb och han är nu en stark administratör i arrangörsorganisationen.

Annat var det den där marsdagen för snart 13 år sedan när Hanna och Johan gav sig av till Piteå och ungdoms-SM.

– Vi åkte tåg upp, vi hade ett par skidor och ett par stavar med oss medan de flesta hade fler. Jag hade ett par ganska dåliga stavar men pappa sa att ”man måste ha något kvar, om några år ska du få ett par riktiga”. Men när jag blev tvåa på ungdomssprinten tänkte jag att jag kanske skulle satsa på skidor, berättar Hanna Falk.

Johan Falk minns också den långa resan.

– Vi bodde inneboende hos en familj. Vi hade en liten packning med oss. Hon var fascinerad av att folk hade mer än ett par skidor, men vi har inte gödslat med produkter. Hon stod där året efter också med sina svarta stavar som kostade 250 kronor. Folk tittade på hennes stavar, men hon klagade aldrig, säger Johan Falk.

En dag med barnbarnet

Andraplatsen i sprinten satte fart på en satsning som inte ens elitflicklägret i fotboll i Halmstad ett några månader senare ändrade.

När hon kom in på skidgymnasiet i Torsby var framtiden utstakad. Det blev längdåkning, en sport som hon hade börjat ett par år tidigare, med kompisarna hemma i spåren kring Lassalyckan.

– Det var skog här. Vägen som går upp där fanns inte heller, säger Hanna och pekar med staven när vi står i målområdet på skidstadion.

Hur skulle du beskriva din uppväxt?

– Den har varit lugn och trygg. Mycket lek och idrott. En väldigt bra uppväxt. Jag hade nära till skolan, cyklade runt med kompisar, hade nära till fotbollsplanen.

Under vårt möte på Lassalyckan dyker mormor Gunnel och morfar Egon upp. De har kommit till Ulricehamn för att heja på barnbarnet som i vinter tagit fyra pallplatser.

– I dag får vi rå om Hanna själva, säger Gunnel medveten om att landslagsplikten snart kallar.

Morfar Egon ler och skojar om att Hanna har fått hans gener.

En del av egenskaperna handlar om envishet.

– Kan själv, var det enda hon sa när hon var liten, säger morfar med ett skratt innan de går hemåt.

Föräldrarhemmet på villagatan, där Johan och mamma Lisa fortfarande bor kvar, ligger en kort promenad från skidspåren. Det var lätt för Hanna att hitta dit.

– Jag spelade fotboll, handboll och höll på med friidrott och orientering, men när jag var kring tio-tolv år så hade jag några kompisar som åkte skidor och det fanns en bra konstsnöanläggning. Vi hade ofta någon snösträng att åka på. Någon vinter körde vi på 600 meter hela säsongen, men alla lokala tävlingar flyttades ändå till Ulricehamn, säger Hanna Falk.

Har fått lära sig valla

I takt med dotterns ökade intresse och satsning utvecklade Johan Falk sina kunskaper om vallning.

– Pappa har fått lära sig att valla skidor genom åren. Han är ju skåning i botten. Nu tycker jag att han är en av de bästa vallarna som jag känner till, säger Hanna.

– Jag är idrottslärare och mattelärare. Det ger mig en kombo som får mig att tänka analytiskt. Det är inte bara vilka vallor du ska ha, det gäller att hitta procedurer för att testa skidor. När vi kommer till tävlingar gör vi på samma sak varje gång, säger Johan Falk.

Han vallar fortfarande Hannas skidor när hon kör i klubbdressen. 27-åringen har, trots att hon lämnade Ulricehamn när hon började på skidgymnasiet, blivit sin förening trogen.

Tillhörigheten har format henne, men det stora kliven har hon tagit som junior och ung landslagsåkare.

Hanna Falk slog igenom så det dånade i november 2009 när hon vann världscupen, sprint, i Düsseldorf.

Några månader senare vann hon igen och blev ett hopp inför OS i Vancouver, men upplevelsen i Kanada blev en utmaning. En förkylning inför avresan, en krånglande höft under mästerskapet.

Tog hjälp av psykolog

Säsongen efter förlöpte normalt för en unga skidtalangen, men året senare kom motgångarna.

– Från att jag åkte juniortävlingar i Sverige till andra världscupen i Düsseldorf som jag vann gick det fort. Jag var inte riktigt beredd på det. Sen var det OS och det var som att jag inte hann tänka efter. Jag åkte ändå bra säsongen efter det. Sen var det som att man ville träna ännu mer, men så åkte jag på någon skit, säger hon.

”Kroppen fick ta mycket stryk och jag var inte så snäll när jag skulle igång igen.”

Dålig form och sega förkylningar förklarades i februari 2012 för med sjukdomen twar.

– En tid var det tufft. Jag tror inte jag hade njutit lika mycket nu av att vara frisk och stark när jag vet hur det var för några år sedan då jag knappt orkade ta mig upp ur soffan, säger Hanna och fortsätter:

– Kroppen fick ta mycket stryk och jag var inte så snäll när jag skulle igång igen. Det var mycket småskador. Jag kanske slarvade lite och var lite småstressad ibland.

Med hjälp av en psykolog tog Hanna Falk sig igenom den mentalt utmanande perioden. Hon hade också ett fint stöd av sina föräldrar. Johan Falk berättar att fler familjemedlemmar drabbades av sjukdomen.

– Vi var ett stöd, men det jobbiga var att vi bodde på olika orter. Detta var inte den enda motgången som Hanna har haft, men väl den största. Fast Hanna är van vid att resa sig, säger Johan Falk.

Och hon har haft ett humör som hon själv tyglat.

Enda gången som pappa Johan minns att hon blev förbannad var när det snöade.

– Hon hade glasögon när hon var liten och det var Inte roligt när det snöade. Jag minns en gång när hon flög av spåren, det fanns bara konstsnö, och sen kastade sina glasögon och sa ”jag ska aldrig mer åka skidor.” Hon var väl kring 12 år. Hon började tidigt med linser...

Publik succé i lilla Ulricehamn

Just konstsnön är en naturlig del av Hanna Falks uppväxt.

Det är också en förutsättning för att Svenska skidförbundet och Internationella skidförbundet givit Ulricehamn grönt ljus för att arrangera en världscup.

Banorna kring Lassalyckan är av konstsnö. Det finns dessutom sparad snö från förra året.

Hanna Falk värdesätter i dag möjligheterna som hon inte tänkte på som barn.

– Det har mer slagit mig nu inför världscupen hur alla sluter upp och hjälps år för att få ihop det, säger hon.

Det förväntas upp mot 50 000 åskådare i helgen till Ulricehamn. Arrangemanget kan bli en succé.

– Jag får tänka på att det är som en vanlig tävling, men det kommer mycket publik och jag gissar att många kommer att heja på mig.., säger Hanna Falk.