En ny svensk favorit är född
Lasse Anrell: Titta på tv i kväll
GÖTEBORG. Det var bara en dag sen jag läst att Carolina Klüft känt ångest när hon tävlat.
Jag har funderat mycket på det där.
Därför kändes det så otroligt skönt att se och lyssna på Viktoria Helgesson som kom till VM, höll på att gå under av pressen – innan hon kom på att hon faktiskt tagit sig hela vägen till VM för att få njuta.
Jag vet inte om man kan säga att Viktoria Helgesson är en ny svensk idrottsstjärna.
Ett lyckat försök i ett hemma-VM räcker kanske inte för det.
Däremot är jag ganska säker att hon har alla chanser att bli det. Om ni tittar på finalen i damernas konståkning i kväll tror jag att ni kommer att inse att här har vi en svensk tjej med alla – precis alla – möjligheter. Hon har skickligheten, utstrålningen och förmågan att gå raka vägen ut genom tv-rutan. Det är Kalla, Klüft och Kallur-klass.
Fick mjölksyra på första varvet
Att lyssna på henne i mixed zone i går var en märklig upplevelse.
Att höra henne berätta att hon kände mjölksyra i benen redan under inåkningen.
– Första varvet, när jag hörde publiken.
Mjölksyra är ingen lek. det är sånt som brukar drabba Vasaloppsåkare efter sju mil, maratonlöpare sista halvmilen, störtloppsåkare sista backen, 400-meterslöpare sista hundra.
Viktoria Helgesson hade mjölksyra det första varvet på inåkningen - innan hon börjat tävla.
Så kan det vara att tävla i sitt första VM när man är en 18-åring färsking från Tibro som har en 18:e plats i EM som bästa och egentligen enda merit.
Som en liten påminnelse om hennes dödlighet mitt i syraattacken misslyckades hon totalt med sina hopp på inåkningen. Platt fall på rumpan.
Bröt ihop och kom igen
Fast det bekymrade henne inte. Tvärtom. Det var nästan skönt, som om jag vaknade till av det, sa hon. Det är också ett sätt att tänka; koncentration genom misslyckande. Jag vet inte många idrottare som använder sig av den metoden. Att bekämpa mjölksyra och nerver genom total genomklappning. Bryt ihop och kom igen. Här är det på allvar.
För det var ju så det var:
Viktoria Helgesson åkte ut mot mittcirkeln, brände av ett av tävlingens mest genomträngande leenden och åkte sitt livs korta program. Personligt rekord med fem poäng och landande trippelflippar, dubbel toeloop, trippel loop, dubbel axel. Elegant, kaxigt, konstnärligt och på det hela taget ganska betagande.
Hon hade dessutom en 50-tals knut på sitt blonda hår, en vackert vitrosa klänning, gräddvita skridskor, och en utstrålning som en Bambi.
Gjorde Brysselsteget
Egentligen var det väl bara det där Brysselsteget efter trippel loopen som inte riktigt hörde hemma där. Avdrag en poäng för det. Inte mycket att tjafsa om.
Efteråt är hon nästan chockerad över att det faktiskt står journalister i den mixade zonen där idrottsmännen träffar journalister. Efter åren i Tibro och ett EM där andelen svensk media var lika liten som på en normal damhockeymatch är vi faktiskt en sju, åtta journalister där. Hon är förtjust men också förundrad. Hon talar pedagogiskt.
– Det-Var-Så-Kul, säger hon. Betonar långsamt, som om hon är rädd att vi ska sluta lyssna och gå. De askblå ögonen viker ner när meningarna blir för långa.
Kunde du njuta nåt mitt i alla mjölksyra, frågar jag och tänker på Klüfts ångesttävling i Osaka.
– Ja, det kunde jag. Jag hade bestämt mig för att jag verkligen skulle njuta.
I kväll är det final.
Hon är kvalificerad som 16:e bästa åkare. Det betyder att hon kan bli bättre i VM än hon var i EM. Det vore stort.
Om det nu sitter nån och hoppas på medaljer så kan jag avslöja att hon är miltals från medaljer. Men låt er inte avskräckas av det. Det här är en så svår sport och en så svår konstnärlig utmaning att den tar sin tid.
Men titta i kväll. Jag lovar att ni kommer att få en ny stor svensk idrottsfavorit.