Wegerup: Därför har Milano inte gett upp hoppet om Ibra
En kärleksaffär som tog slut när den var som vackrast.
Historien mellan Zlatan Ibrahimovic och Milan.
Därför har han aldrig glömt de rödsvarta.
Och därför drömmer Milan-fansen, mot alla odds, om att han ska återvända i sommar.
Regn över San Siro, 34 000 på läktarna, en lördagskväll på jobbet för spelarna på planen och reportrarna på pressläktaren. Milan vinner med 1–0 över Torino. Tre viktiga poäng och klättringen mot toppen fortsätter.
Jag har kommit med tåget från Rom, är tillbaka på stadion för första gången sen Zlatan lämnade Milan. Snart fyra år har gått. För oss båda är Paris, Parc des Princes och PSG den nya vardagen. Stora pengar och ännu större drömmar i den franska storklubben som växer sig allt mäktigare.
Allt är sig likt på San Siro och ändå inte. De där stora drömmarna bor inte här längre, här finns ingen Ibra som kom, sågs och segrade; ”Vi ska vinna allt”. Borta är Nesta, Pirlo, Inzaghi, Gattuso och alla de andra i det gamla stjärngardet.
President Silvio Berlusconi fyller 80 år i höst och har lidit svåra nederlag, både politiskt och privat. Det har gått 30 år sen han tog över Milan och var en man på väg uppåt, stark och segerviss.
Klubbens sista gigant
Zlatan Ibrahimovic är den sista verkligt store spelaren klubben haft, den som gav klubben scudetton 2011. Ett stråk av vemod drar igenom mig när jag tänker tillbaka, på festnatten i Rom, där Milan lät vissa av oss journalister fira med laget. Jag minns dansen, sången, skålandet, triumfen och jag minns Zlatans glädje. Ingenstans har han känt sig så hemma som i Milan.
Så sent som i november i fjol, när jag träffade honom i Paris för en lång intervju, talade han öppet om sin kärlek till klubben: ”Milan är den största klubb jag någonsin spelat i. Det sättet de gör saker på… När jag lämnade Milan ville jag inte göra det”.
Så sa Ibra, öppet och ärligt. Men han sa också, om framtiden, om en eventuell återkomst: ”Det är ett avslutat kapitel”.
Ändå börjar redan spekulationerna kring honom att ta fart på allvar i Italien. Trots att snart fyra år gått sen hans flytt är Zlatan närmast ofattbart stor här. Han och italienarna fann varandra direkt, här har hans egenart alltid uppskattats, även när den retar folk. I Italien vill ingen ha mellanmjölk, här gäller vin eller vatten, allt eller inget.
Fansen vägrar att sluta drömma
Varje gång en Milan-kanal ringer eller någon av alla sajter som dagligen, timligen, skriver om klubben, säger jag: ”Nej, jag tror inte att Ibra återvänder till Milano, det är för sent”.
Men det spelar ingen roll. Drömmar är vävda av stark tråd och många Milan-supportrar vägrar att ge upp hoppet. Som Antonio Vitiello på Milannews säger:
”Saker kan ändra sig, stängda kapitel kan öppnas. Vår relation tog slut mitt i, innan den var över, därför kan vi inte glömma Zlatan”.
Journalister på tv och större tidningar är mer realistiska, de delar min uppfattning, mångas övertygelse om att Ibra vill ha nya utmaningar.
Premier League känns mer troligt
Men när jag sittter på Gazzetta dello Sports redaktion med Milan-experten Marco Pasotto, transfermarknads-esset Carlo Laudisa och andra fotbollskollegor vågar ändå ingen utesluta något. Alla ser vi Premier League som ett mer troligt alternativ, eller att han stannar i Paris. Någon drömmer om en magisk Napoli-flytt. Men president De Laurentis har ingen bra relation med Mino Raiola, i motsats till Adriano Galliani. Alla tycker att det vore synd om Ibra redan nu försvann till USA. Ingen tror på Kina. Så går snacket. Men Milan-hypotesen lever egentligen bara bland de reportrar som skriver för fanssajter, inte på de stora redaktionerna. Därmed inte sagt att de inte kan göra rubriker på nya Zlatan-rykten.
Det enda som är säkert är att det kommer att bli en fullständigt galen sommar på transfermarknaden kring Zlatan. Och att i Milano kommer redaktioner och fans att spekulera, tro och hoppas, alla mot bättre vetande. Som Karin Boye diktade, så vackert:
”Min tanke förnekar undret. Men hjärtat tror”.