Anrell: Bäste svensk är ingen flopp – tiden talar för Linus
BERLIN. Ska vi sura och gnälla och säga usch, usch, usch, Linusch?
Eller ska vi vara glada över att killen som knappt kunde gå för fyra veckor sen kom femma och blev Sveriges klart bästa i VM?
Jag tror vi ska vara glada över Linus.
Jag frågade förbundskaptenen Stefan Olsson om han skulle avgå sent i natt.
Jag skämtade lite, lite jargong så där, men Olsson slog ner blicken och rannsakade sin yrkesbana, sin karriär, sin trupp och sin egen insats i sitt första VM och det odiskutabla raset för ett landslag som var ett av världens bästa så sent som för två år sen.
Han svarade efter fem långa sekunder.
Fem sekunder av en evighet.
Det skulle han inte, sa han.
Avgå, alltså.
Överraska mig gärna, Jeng
Och varför skulle han det, egentligen? Sverige har faktiskt varit sämre förr. I Stuttgart 1993 var vi sämre. I Göteborg var vi lite bättre men vi tog inga medaljer då heller.
Ja, jag vet, Alhaji Jeng är kvar och hoppar stavfinal i dag, men en kille som inte orkar träffa media för att de kan vara så negativa, herregud, hur ska han då orka träffa sina motståndare som kan vara nog så negativa de också?
Så jag tror inte på nån medalj för Jeng i dag.
Långt, långt, långt därifrån.
Men överraska mig gärna Jeng. Negativare än så är vi inte...
Jag tycker att Linus Thörnblad fick betyget godkänt i VM.
Herregud, vi pratar ändå om Thörnblad som väckt så många känslor för sin relativa folkhems-kaxighet och sina magrutor och sina floppar och stundtals sina flippar.
Vi ska glädjas åt Linus
Men efter att ha hört honom berätta om sina problem från i somras, sina stora sprutor rakt in i magen... brrrr... och sina smärtor som gjorde så att han knappt kunde gå, så tycker jag att vi ska glädjas åt Linus, åt att han kan gå, att han mår bra och att det blir en höst och vinter och kanske också en vår om några månader.
Linus behöver inte avgå.
Bäste svensk. Då har man inte floppat, även om man bara hoppade 2,23 under de dåliga förhållandena som rådde i stadion med 17 grader och försenad hoppning.
Dessutom var det roligt att se att Jaroslav Rybakov vann guldet. Han har aldrig vunnit något VM eller OS trots att han varit ett av huvudproblemen i alla år för Stefan Holm. Han vann EM i München men sen har det mest blivit silvermedaljer.
Om man kan tala om värdiga vinnare är verkligen Rybakov en sån.
Intressant också att se att det kom en helt ny generation höjdhoppare som slog igenom i går. Tysken Spank är bara 21 år, polacken Bednarek är 22.
Thörnblad är bara 24. När Stefan Holm var 24 hade han fortfarande inte tagit en enda internationell mästerskapsmedalj.
Så än finns det tid för Linus.
Än finns det hopp.
Stefan Olsson behöver inte heller avgå.
Han kan begrunda sitt misslyckande i VM, och han kan absolut ta tag i några frågor som kräver sin man.
1. Tillsätt en haverikommission som utreder varför alla svenska stjärnor blir skadade hela tiden. Det är det viktigaste. Wissman, Olsson, Kallur, Klüft hade haft goda chanser att ta stora medaljer här i VM om de varit friska.
(Herregud, Stefan Holm hade tagit guld om han inte pensionerat sig.)
2. Ta tag i Emma Green som stått stilla i sin utveckling nu i fyra år, sen bronset i VM i Helsingfors. Jag tycker det är uppenbart att hon kan hoppa högre, men samtidigt ser man också att hon har en psykologisk spärr som stoppar det hela.
Låt Holm ta tag i Emma
Kanske ska hon byta tränare?
Kanske ska hon inte tränas av sin pojkvän?
Kanske ska hon skickas till Sibirien... förlåt Forshaga, för att tränas av nya röster, nya krafter. Låt Johnny och Stefan Holm ta tag i Emma, det kanske skulle sätta lite fart på den gamla talangen.