”Inte många konkurrenter som tränar med Olof, 85”
Uppdaterad 2018-08-08 | Publicerad 2018-08-03
Inget ont om rutschkanor. Inget ont om vattenleksaker. Sannerligen inget ont om gamlingar.
Men ska vi förstå vad som just hänt i Sarah Sjöströms liv måste vi börja någonstans.
– Det är inte många av konkurrenterna som tränar bredvid Olof, 85, säger hon.
Du som går under 7 500 steg om dagen klassas av Vårdguiden som lågaktiv. Understiger du 5 000 anses du stillasittande. Inför långbane-EM i Glasgow kontaktar vi en 24-årig stackare som skulle behöva klampa runt ett par extravarv i korridoren för att nå hälften av de mängderna.
– Jag går max 2 000 steg per dag här. Det är sååå lite.
Lyckligtvis har inte Sarah Sjöström sökt sig till den turkiska kuststaden Belek för att slita ut promenadskor. Här har hon sin nya träningsbas, sina nya tränare, sitt nya lag. De heter Energy Standard och började som ett samarbete mellan Ryssland och Ukraina, men innehåller numera inslag från Sydafrika, England och Sverige.
”Jag känner mig lyckligt lottad”
Simningen är stor i sex världsdelar, ändå saknar förbunden både pengar och inflytande, vilket senast illustrerades av att de amerikanska tv-jättarna bollade runt med starttiderna i kommande OS efter eget behag. NBC har miljarder, Fina har det inte, därför ska finalerna simmas på morgonen i Japan. Det är klockan tre på natten i Sverige, men prima sofftider för amerikanerna.
Sarah Sjöström har de senaste säsongerna fjärilsflaxat upp till en nivå där hon inte behöver oroa sig över den egna ersättningen, men ett hack under henne finns medaljörer och talanger som knappt får satsningarna att gå runt. Klubblag kan vara en väg framåt. Hon hoppas att ett slags Champions League håller på att födas.
– På internationella simtävlingar tävlar jag numera för Energy Standard. De vill starta en klubbtävling för att höja konkurrensen. Redan nu vill alla vara med i en sån här klubb. Du bor i den proffsigaste miljön och får stöttning med allt. Jag känner mig lyckligt lottad, säger Sjöström när vi når henne på den turkiska anläggningen.
Hon skickar ett par bilder för att visa miljön. Beskriver den delikata buffén, de framgångshungrande lagkamraterna och anläggningen där de slipar teknik och plågar muskler.
2016 vann Sjöström OS–guld. 2017 tog hon tre VM-guld och korades till Europas främsta kvinnliga idrottare. Mittemellan karriärens högsta toppar, en isande januarihelg, åkte hon ensam på en tävling i Luxemburg. Där sprang hon in i ett par hjälpsamma ledare för det ryskukrainska laget. Ska vi hjälpa till med tidtagning? Jotack. Kommer du till vår tävling i Rom i sommar? Gärna. Ett träningsläger på vår turkiska anläggning då?
Önskan: öppna ett nytt bad!
– Förra året var jag här i totalt sex veckor. Bara den här delen av säsongen har jag tränat nästan tolv veckor i Belek. Och fortfarande är det några veckor kvar. Det är mer tid här än i Sverige, säger hon.
Varför går du så lite?
– Det här är som ett hotell med två utomhusbassänger och restaurang. På våning två är gymmet.
Tar du på baddräkten på rummet?
– Exakt. Och går upp och duschar. Ingen stress.
De reportrar som följt Sarah Sjöström sedan genombrottsguldet 2008 riskerar ofta att upprepa sig. På hur många sätt går det att beskriva en kvinna som var bäst i Europa som fjortonåring, bäst i världen vid femton och sedan dess bara vunnit, vunnit, (misslyckats i OS 2012), vunnit, vunnit, vunnit, vunnit? Hon har varit glad, glad, glad. Att hävda något annat har verkat som futtiga försök att dramatisera berättelsen.
Men utlandssatsningen föregicks av vissa negativa tankar. Sarah värjer sig för ord som motivationsbrist, hon har aldrig ledsnat på sin sport, hon sporras av träningsgruppen därhemma, men när vardagen börjat om i Stockholm till hösten har hon känt sig... less.
– Jag har ju spenderat miljoner timmar i Eriksdalsbadet de senaste 10–12 åren, säger hon.
Så en dag fick du nog?
– Det var inte en speciell punkt där jag sa fan, det får va. Men när jag åkte dit tänkte jag ah, nej, kan de inte öppna ett nytt bad någonstans? Ett utan motionärer som ligger och tjötar på min bana? Det är inte många av konkurrenterna som tränar bredvid Olof, 85. Det händer inte amerikanskorna. De tränar inte bredvid vattenrutschkanor där ungarna springer och leker.
”Tror inte världens bästa i fotboll...”
Hur påverkas du av 85-årige Olof?
– Han var bara ett exempel, men det är lite ironiskt att Europas bästa idrottare tränare med motionärer. Ganska fint också. Men jag tror inte att världens bästa fotbollspelare tränar samtidigt som juniorlaget. Sverige saknar en bassäng för eliten, det kommer att behövas.
Tror du att gemene man fattar att alla som betalar 90 kronor i Eriksdalsbadet entré kan plaska bredvid tidernas snabbaste simmare?
– Nej, jag tror inte det. De allra flesta konkurrenterna har bassängen för sig själv när de tränar. Skandinavien är undantaget. Men jag tror att det är viktigt när man börjar komma upp på den här nivån att det inte ligger vattenleksaker omkring.
Börjar...? Du har 27 mästerskapsguld. Det låter som att du varit i någon semifinal.
– Exakt. Även de som tränar inför SM borde ha en bra träningsmiljö. Jag har tränat med en klubb i Sverige som hade en bana på tjugo simmare.
Privatpersonen Sjöström är tveklöst hemmahörande i Stockholm. Simmaren delar sin tid där och i Belek. Hon har två tränare, två fysansvariga, två uppsättningar lagkamrater och en samlad plan för hur hon ska kapa tiondelar på världsrekorden hon redan innehar.
I veckan flyger Sjöström från Turkiet till det Skottlandstypiska duggregnet i Glasgow. Hon simmar 50 och 100 meter i fristil och fjäril och därtill någon lagkapp. Fem gånger i karriären har hon tagit tre guld i samma mästerskap. Fyra har det hittills aldrig blivit.
Men att slänga fram sådana köttben framför hennes nos är lönlöst.
– Jag gillar ju som vanligt inte att säga vilka medaljer jag ska vinna på mästerskap. Jag tror dock att jag kan göra fyra rejäla säsongsbästan. Så det är målet.
Två guld och två silver?
Så vad ska vi utomstående spekulera i? På fjärilssträckorna är Sjöström bäst i Europa i år och brakfavorit. I fristil har danskan Pernille Blume bättre noteringar: 23,92 mot 23,96 på 50 meter samt 52,72 mot 52,77 på 100 meter. Två guld och två silver alltså? Och hur väger vi in att svenskan promenerar mindre än en bilburen kontorsråtta?
Äh, uppgiften om de 2 000 stegen ska kompletteras med hennes övriga träningsschema för att bli begriplig. Hemma i Stockholm tränade hon åtta-nio simpass i veckan. Nu är hon uppe på tio. Hemma blev det två styrkepass på land. I Turkiet, där schemat är rensat från sponsoruppdrag och städhelger och kompisfikor, blir det fem.
– Och hemma värmer jag upp max 15 minuter på land innan jag hoppar i poolen. Här måste vi alltid vara på plats 30 minuter innan vi hoppar i.
Det är fyra-fem fler träningar i veckan. Plus två och en halv timme för de de extra kvartarna.
– Ja. Skillnaden är att det också finns mer tid att jobba på tekniken. Filma starter och frisim tekniken gör vi flera gånger i veckan. Och att man får en fin solbränna medan man simmar.