– Lite överraskande att det blev så mycket
Publicerad 2016-02-09
Waldner om beslutet att sluta och framtiden: ”Tror inte jag vill stå och hålla något i tv”
Beslutet har växt fram under en lång tid.
Nu avslutar Jan-Ove Waldner en 38 år lång karriär.
– Det ser inte bra ut längre, säger han.
I går kom beskedet att Jan-Ove Waldner avslutar sin 38 år långa karriär. På torsdag gör han sin sista match när Spårvägen möter Rekord i Liljeholmshallen.
Nu berättar han själv om beslutet att lägga av.
– Det var ganska givet. För mig var det slut redan 2006 efter VM när jag la av i landslaget. De sista tre åren i Spårvägen har jag sagt att jag ska sluta. Den här säsongen har jag bara spelat två av sex hemmamatcher och jag kände direkt att det växte fram. Jag är inte alert och inte tillräckligt tränad. Det ser inte bra ut längre, säger han.
Hur känns det att ha tagit beslutet?
– Inga problem, eftersom jag har dragit ner successivt, det har växt fram. Jag kommer fortfarande att spela veterantourer eller uppvisningsmatcher, men seriösa matcher är slut.
Inte vemodigt alltså?
– Absolut inte, det känns jättebra. Då kändes det värre 06. Det var tufft. Då hade jag så mycket problem och kunde inte träna lika mycket. Det var redan 06 jag kände att kroppen inte höll för att träna två pass om dagen och 20 timmar i veckan. De sista åren var det nästan voltaren varje match. Det är inte värt det.
Det blir ingen comeback?
– Nej, för fan. Det finns inte. Det är klart. Jag har haft problem med tennisarmbåge nästan två månader, det har varit jobbigt. Jag har inte samma motivation heller.
Vad ska du göra nu?
– Det är mycket resor med Kina och mycket grejer, det är fullt upp. Mycket business. Kläder kommer i Kina, det är fullt upp.
Många gör tv-karriär efter spelarkarriären, får vi se dig i rutan?
– Det är nog inget för mig. Jag tror inte jag vill stå och hålla något i tv, möjligen som expertkommentator. Tyvärr visas det inte så mycket pingis, det är skillnad med skidor, då hade man kunnat få ett bra jobb direkt. Men skulle jag få frågan om att vara expert skulle jag säkert ställa upp.
”Svänger i toppen”
Intresset för Waldners sista match har varit stort. Han är själv förvånad över uppmärksamheten.
– Lite överraskande att det blev så mycket, samtidigt förstod jag att det kunde bli en del eftersom det blev så mycket när jag fyllde 50. Att det är så mycket positivt är jättekul. Andra idrottare som utalar sig, det är otroligt stort, som med Brollan, det är fint.
Waldner avslutar nu en av de största idrottskarriärerna i svensk historia, den största enligt vissa.
– Den de skrivs om mest ligger alltid bäst till i de omröstningarna. På de första riktiga listorna var det Borg och Stenmark. Sen något i DN där Stenmark var sexa och sen var Stenmark med i Let's Dance och nu är han etta på nästa alla listor. Det svänger i toppen. För mig är det en ära att jämföras med dem. Det gör inget om jag är fyra eller femma, det är mest kul för pingisen att vi kan vara där.
Du ska inte vara med i Let's Dance?
– Nja. Det har frågat mig. Men jag får stå över det, jag skyller på att jag är dålig i kroppen som med Mästarnas Mästare. Men jag kanske dyker upp på något annat.
Vad kommer du att minnas mest från dina 38 år?
– Det är väl VM-guldet i lag med Jörgen och ”Äpplet” som är de två jag har hållit ihop med mest, när vi slog Kina med 5-0. Sen OS-guldet givetvis. Det finns mycket. VM 97 när jag vann utan att torska något set, det är också stort.
Får vi någonsin uppleva den storhetstiden som var igen?
– Nej, det lär det inte bli. Vi dirigerade världspingisen 5-6 år i rad. Det tror jag aldrig kommer att hända. Sporten är för stor i Kina. Sen är det inte så mycket uppmärksamhet. Kolla bara på Idrottsgalan, Anton Källberg var inte ens med bland de fem. Helt otroligt, jag vet inte vad vi ska göra för att få mer uppmärksamhet. Men vi får aldrig se den här generationen igen. Vi vann ju allt.
Du ska inte hjälpa pingisen på något sånt sätt nu, bli tränare eller så?
– Tränare och sådant kommer aldrig att funka. Då måste du upp och resa 250 dagar, jag har inte ens 25 dagar ledigt. Tränare blir svårt, men vi får se. Det kanske finns där efter några år. Men just nu har jag inte tid, nu vill man bara ta det lite lugnt.